Shopping med en touch av madness

Ja, jag får nog börja ta med mig mobilkamerasladden till jobbet, för det behövs mer bilder i den häringa bloggen.

I går mötte jag upp mor för att söka efter byxor i stadens centrum. Jag är i stort behov av byxor. Inne på Zara på Drottninggatan var det så mycket folk att klädhögarna mer kändes som accessoarer till köerna. Titta, där står ett par skyhöga pumps mitt i folkhopen. Typ.

Vi orkade inte gå igenom hela affären, men plockade tre plagg var och tog sikte på omklädningsrummet. Kön var längre än till Systembolaget kl 17:45 en fredag.

Jag stod kvar i kön medans mor scoutade herravdelningen en trappa ner. Hon skickade ett sms: "Kom ner!"

Så det gjorde jag. Där var det tomt. Det stod två förskrämda killar tillsammans med sina bestämda flickvänner i ett varsitt hörn. Jag gick mot omklädningsrummen men blev stoppad av en tjej med obehagligt välnoppade ögonbryn.
- Du får inte prova damkläder här nere, sa hon.
- Nu skämtar du med mig va? svarade jag.
- Eh, nej...eller va?
Så ropade hon på en kille och frågade hur de gjorde med de som ville prova damkläder på herravdelningen.

Jag säger bara såhär: stackars, stackars kille. Han visste inte, när han nonchalant strosade fram till oss med stroppigt rynkad näsa, vilka han gav sig på.

- Man får inte prova damkläder på herravdelningen, ni får gå upp till damernas och prova där, snäste han.
- Har du sett kön där uppe? frågade mamma.
- Ja, men tyvärr är det så.
- Men det är ju inte en enda person som använder rummen här nere.
- Nä, men jag behöver de omklädningsrummen.
- Till vadå?
- Om någon ska prova något.
- Men det är det ju ingen som gör!

Så höll vi på ett tag, jag och mamma växelverkade tills den lilla mannen gav upp och sa att han skulle göra ett undantag för oss.
- Tack så hemskt hemskt mycket, tusen tusen tack, bockade vi och ilade iväg fortare än blixten.

Och det var en lyckans dag. Jag hittade en tröja med stjärnor, en vit klänning á la 70-tal och sen två par byxor på Weekday. På Weekday fick man för övrigt prova sina kläder var man ville. Kändes skönt. Att man inte delade upp könen som någon slags 50-talsreklam.

Bassning på Zara, tio poäng till mamma och Lovisa. Och så hundra poäng till den trevliga kvällen.

Kommentarer
Postat av: Chippe

Du har så rätt och skriver så bra. Tack!

2011-02-17 @ 10:58:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0