Ångra mig när jag blir gammal

Ja, det är verkligen upp och ner hela tiden. Undrar om det någonsin kommer att jämna ut sig lite i livet?

När jag snokar runt på Facebook ibland så tänker jag på hur extremt olika mina vänner och bekantas liv ser ut just nu. Just i den här åldern. Vissa är gifta och har barn, andra bor i världsmetropoler och funderar på livet, några pluggar fleråriga utbildningar med masterprogram och somliga har jobbat stenhårt för att få en schysst lya.

Otroligt vilken spridning det är.

Det ger, om inte annat, ganska bra perspektiv på saker och ting. Att ingen väg är färdigstakad, inget steg är lättare att ta än något annat. Vi kommer alla sitta på slutspurten och se tillbaka på loppet och tänka: fan, jag skulle inte har gjort mycket annorlunda.

Hoppas jag i alla fall.

När det är dags att fatta viktiga beslut brukar jag fantisera om hur jag som 99-åring sitter och tänker tillbaka på precis det tillfället. Om jag som gamling kommer att tänka att det var ett okej val eller om det var där allt gick fel. Självklart gör detta tänkande att jag blir ganska nervis och liksom dömer mig själv på förhand, innan det ens har hunnit hända något dåligt. Men sådan är jag.

Kommer ihåg hur jag som nioåring stod på en kulle på skolgården, där vi lekte Herren på täppan (världens farligaste och dummaste lek, vem kom på den?) och tänkte: "Från och med denna stund kommer mitt liv aldrig vara problemfritt igen. Det är så det är att vara vuxen."

Tänk vad lite hårdhänta lekar kan göra för själv- och världbilden.

Tänk.


Kommentarer
Postat av: k

Du skulle ju kunna minska ned tidspannet lite? Det är ju en hisnande tanke att tänka hur man ser tillbaka på allt när man är 99..

=)

vad sägs om det klassiska 5-års spannet?

2011-01-20 @ 12:33:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0