Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Ofta är det så, att jag kommer på något fantastiskt bra att skriva, men sen glömmer jag bort det och det står inte att finna någonstans i min hjärna.

O ringer och frågar om mina planer hela tiden. Varför undrar du, svarar jag. Hemligheter, säger han. Jahapp. Så kan man inte säga till Lovisa för min fantasi är FANTAS(T)I(SK). Jag kan hitta på precis vad som helst i mitt huvud, jag har till exempel redan hoppat fallskärm flera gånger. Trots att jag bara kollat på bilder av folk som faktiskt gör det i verkligheten. Men jag vet precis hur det känns, att fall från tusen meters höjd rakt ner mot jorden. Att man sekunden innan man drar i snöret känner av paniken i hur det skulle vara om man packat fallskärmen fel och den inte löser ut sig.

Jag vet redan väldigt mycket tack vare min fantasi. Synd att inte ens en tusendel av det rinner vidare ut på papper. Det bara simmar runt där uppe bakom mina rödsprängda ögon och kikar ut genom näsborrarna då och då. Tittut, här är vi.

Jahapp.

Det jag fantiserar mest om nu för tiden är faktiskt våren. Vilken chock va? I morse kändes det så tydligt att allt man gör på vintern är att klä på sig. Klä på klä på klä på. Och det är urbota tråkigt! Nä, hellre kasta paltorna och bada naken i Vinterviken.

Det har jag nämligen också redan gjort i mitt huvud. Och det var splendid!