Kvällens kväll
Efter jobbet ska jag åka och köra något som heter crosstraining som verkar vara ruggigt jobbigt. I går efter shape-passet pekade S ut hon som håller i kvällens träning. Hon såg superstark ut. Har en känsla av att träningsvärken jag ådrog mig i går kommer att vara än värre i morgon.
Och trots att jag precis använt orden värre och värk blir jag så ruggigt peppad på tanken att svettas en timme, att jag blir alldeles pirrig i magen.
Efter det ska jag och M äta på Hermans. När vi alla var studenter gick vi dit då och då, eftersom det var halva priset, men varje gång slogs jag av att det faktiskt var dyrt ändå eftersom man var tvungen att köpa dricka till och det ingick inte i priset.
De har ett absurt högt pris för potatis och hummus på Hermans. Maten är oftast god, men priset för högt och jag har nog aldrig stött på trevlig personal där. Någonsin. När vi firade S:s födelsedag kom servetrisen och påminde oss om att vi inte fick sitta hur länge som helst vid bordet efter vi ätit upp. Tre gånger gjorde hon det. Till slut blev jag förbannad och sa något otrevligt. Som vanligt.
Undrar om det är något slags självrättfärdigad vegangrej de kör med. Vi serverar moraliskt försvarbar mat, därför får vi behandla våra gäster som de svin som vi ändå inte äter. Klapp på ryggen.
Men det blir nog trevligt. Om det är fullsatt kan vi ju alltid gå på thai. Som vi alltid gör ändå, M och jag.
Varför går ni dit?
