Sömntuta 1 och 2

- Å NEJ LOVISA! tjuter O.
- Vad vad? sluddrar jag nyvaket.
- Vi har försovit oss, klockan är ÅTTA!
- Oj, nu ska jag sitta på tåget, svarar jag. Lugnt.

För nu för tiden får jag inte panikstress av att försova mig. Det har nog med jobbet att göra, när jag jobbade på Radiosporten och försovit mig var det ju verkligen en livesändning som blev utan liveuppdateringar på webben. Men här på Eurosport har jag inte ett sådant ansvar. Det är ganska skönt.

När jag står i köket och gör kaffe får jag en bild flash i hjärnan av hur jag i total tystnad (jag sover med öronproppar) reser mig halvt ur sängen när mobilklockan ringer, drar "regeln" till vänster och stänger av alarmet, sjunker tillbaka ner på kudden och fortsätter snarka.

Klockan har alltså ringt, jag har bara struntat i att gå upp. Ja, så kan det gå.

O skulle i och för sig gå upp en halvtimme efter mig, men han hade sett fel på siffrorna 6 och 8 när han ställde klockan i går kväll...hehe.

Jag är inte sådär ordentligt preppad utseendemässigt som jag försöker vara när jag ska gå till frisören, men det får  vara så länge guld är så dyrt. Och så länge som jag negligerar väckarklockan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0