Röda hjärtan

Efter en och en halv timmes styrka och intervaller i skogen promenerade jag och lillebror hem till syster K för middag i Enskede. Vi duschade först, såklart.

Vilken lyx det är, att mötas av en superglad systerdotter som vill kramas genom skyddsnätet till studsmattan och sen få lära sig hur man gör en "superduperbasagod perfekt sallad" med morötter och äpple av den tandfattiga sjuåringen.

Medan jag stod och gjorde grillspätt och brände vid haloumin (fattar inte, vi äter haloumi två-tre dagar i veckan hemma...) låg lillebror på golvet framför akvariet med två små tjejer som klättrade, hoppade, nöp, drog, killade och slog honom. Fast då de slogs hade de ballonger i händerna. Faktiskt. Och de killade honom inte förrän jag visade dem att han är jättekittlig. Ooops...

Det är hur som helst en fantastisk känsla att ha en sådan familj, syskon och ingifta och deras ongar, som man tycker om att umgås med. Ja, faktiskt längtar efter att få träffa. Jag tar det inte för givet, jag tackar och bockar till ödet eller mammon eller vem det nu är som har bestämt att jag kan ta en promenad rakt in i kärleken.

Tackarochbockar, tackarochbockar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0