Kallt
Bror och jag har bakat kakor, lagat middag och städat min lägenhet. Pappa kom förbicyklandes och fick sig ett skrovmål.
Nu sitter bror och syr en tröja, jag sitter och längtar till någonstans där man inte fryser om händerna inomhus. Och så längtar jag efter julen, lukten av ljus som brinner ut och trötta ögon som ser rött fast på ett mysigt sätt.
Vill helst av allt ha en bastu hemma, så att jag kan hoppa in och bli varm in i märgen precis när jag vill.
NU!
Brinner för dåligt
Är snart klar med det längre manuset som ska vara inskickat ikväll. Det är inte det bästa jag skrivit, det är inte en görbra story eller världens mest intressanta karaktärer. Jag brinner inte för det som jag brunnit för tidigare texter.
Men måste man alltid brinna för allt man gör?
Jo, det blir oftast bättre om jag känner att jag inte kan hålla inne med orden när jag skriver än när jag väger dem på guldvåg som jag gjort under detta projekt. Men sådant får man ju inte välja själv, när det kommer upp en bra figur i själen är jag bara kanalen som för ut den i världen.
Så känns det i alla fall.
Jag har bara en liten svacka i skrivandet just nu. No worries. Om det inte vore för att arbetsprover till olika skolor ska in om någon månad. Att själen alltid har en osökt tajming på att paja grejer.
Jaja.
Men måste man alltid brinna för allt man gör?
Jo, det blir oftast bättre om jag känner att jag inte kan hålla inne med orden när jag skriver än när jag väger dem på guldvåg som jag gjort under detta projekt. Men sådant får man ju inte välja själv, när det kommer upp en bra figur i själen är jag bara kanalen som för ut den i världen.
Så känns det i alla fall.
Jag har bara en liten svacka i skrivandet just nu. No worries. Om det inte vore för att arbetsprover till olika skolor ska in om någon månad. Att själen alltid har en osökt tajming på att paja grejer.
Jaja.
Lika som bär
Okej, en lika-som-bär-spaning som gjor mig galen de senaste veckorna.
Först: Dilsa Demirbag-Sten, Noomi Rapace och Alexandra Rapaport.
Sen Nour El Reafi och Laleh Purkarim.
De är alla så lika lika lika!!!
Först: Dilsa Demirbag-Sten, Noomi Rapace och Alexandra Rapaport.
Sen Nour El Reafi och Laleh Purkarim.
De är alla så lika lika lika!!!
Present?
Det var en redigt lång arbetsdag igår. När jag äntligen kom hem åt jag Riesen och väntade på O som satt fången på en scen vid folkuniversitetet.
När han äntligen kom hem fick jag blommor och så hurrade vi för varandra. För i går var vår årsdag. Jag och O har vari tillsammans i sju år.
SJU ÅR!
Jag var en bebis när vi träffades, bara 18. Det är ju så pluttigt att man går sönder. Vi ska fira ordentligt nästa helg eftersom jag jobbar hela denna. Nu är frågan: Vad fanken köper man till världens bästa mänscha som tack för att man fått äran att leva med den så länge?
När han äntligen kom hem fick jag blommor och så hurrade vi för varandra. För i går var vår årsdag. Jag och O har vari tillsammans i sju år.
SJU ÅR!
Jag var en bebis när vi träffades, bara 18. Det är ju så pluttigt att man går sönder. Vi ska fira ordentligt nästa helg eftersom jag jobbar hela denna. Nu är frågan: Vad fanken köper man till världens bästa mänscha som tack för att man fått äran att leva med den så länge?
När slutar jag springa runt och vara arg för att jag är trött?
Här har jag övat i två år på att lyssna på mig själv, min kropp och mitt psyke. Att inte köra över mig själv, inte ta på mig för mycket för att sen krossas under tyngden av mina egna förväntningar och helt enkelt säga stopp när hjärtat rusar.
Jag har för fanken till och med tatuerat in skiten på handleden, för att verkligen ALDRIG glömma.
Och så glömmer jag. Igen och igen och igen. Jag är så urbota korkad att jag fortsätter att springa rakt in i den där kakelväggen framför mig, gärna med huvudet före så att blodet skvätter åt alla håll och kanter. Men jag gör som storasyster M när hon var liten, jag slutar inte kasta mig in i väggen utan jag blir irriterad för att blodet i ögonen gör att jag ser sämre.
Vad ska jag göra med en människa som är en sådan fenomenalt slow learner som jag själv? Ska jag ringa och fråga Janne Björkeli-björkesson vad han anser om min tröga inställning? Ingen högskolekompetens på min arma själ inte. På långa vägar.
"Låt hjärtat få plats", står det på min handled. Med det menas släpp ner axlarna, öppna bröstkorgen, andas, låt din själ få utrymme utan att trängas in i ett hörn av hjärnan och framförallt: Låt dig själv få plats, Giertta.
I går trodde jag att jag skulle få bort snurret i skallen och anden av att göra mer mer mer saker. Och när jag inte blev lugn av att göra mycket trodde jag att jag skulle bli lugn om jag gjorde ÄNNU MER. Nu blev det ju inte så, det fungerar aldrig men det verkar jag inte vilja lära mig.
Idag har jag därför sovit länge på morgonen. Läst stora delar av tidningen till frukost. Läst alla bloggar jag vill. Bokat en resa till mig och O över min födelsedag. Bokat bord på Marie Laveau till min och O:s sju-år-och-sju-dagarsdag.
Samt skrivit ett långt, ärligt blogginlägg som påminnelse åt mig själv att sluta trampa dessa redan söndertrampade stigar och i stället välja en ny runda. Tror fanimej det blir en promenad i skogen på det.
Så. Om shanti shanti shanti. Alleman på däck!
Jag har för fanken till och med tatuerat in skiten på handleden, för att verkligen ALDRIG glömma.
Och så glömmer jag. Igen och igen och igen. Jag är så urbota korkad att jag fortsätter att springa rakt in i den där kakelväggen framför mig, gärna med huvudet före så att blodet skvätter åt alla håll och kanter. Men jag gör som storasyster M när hon var liten, jag slutar inte kasta mig in i väggen utan jag blir irriterad för att blodet i ögonen gör att jag ser sämre.
Vad ska jag göra med en människa som är en sådan fenomenalt slow learner som jag själv? Ska jag ringa och fråga Janne Björkeli-björkesson vad han anser om min tröga inställning? Ingen högskolekompetens på min arma själ inte. På långa vägar.
"Låt hjärtat få plats", står det på min handled. Med det menas släpp ner axlarna, öppna bröstkorgen, andas, låt din själ få utrymme utan att trängas in i ett hörn av hjärnan och framförallt: Låt dig själv få plats, Giertta.
I går trodde jag att jag skulle få bort snurret i skallen och anden av att göra mer mer mer saker. Och när jag inte blev lugn av att göra mycket trodde jag att jag skulle bli lugn om jag gjorde ÄNNU MER. Nu blev det ju inte så, det fungerar aldrig men det verkar jag inte vilja lära mig.
Idag har jag därför sovit länge på morgonen. Läst stora delar av tidningen till frukost. Läst alla bloggar jag vill. Bokat en resa till mig och O över min födelsedag. Bokat bord på Marie Laveau till min och O:s sju-år-och-sju-dagarsdag.
Samt skrivit ett långt, ärligt blogginlägg som påminnelse åt mig själv att sluta trampa dessa redan söndertrampade stigar och i stället välja en ny runda. Tror fanimej det blir en promenad i skogen på det.
Så. Om shanti shanti shanti. Alleman på däck!
Varför är det så svårt?
Det svåraste med att skriva just nu är att jag cencurerar mig själv i förväg. Precis hela tiden.
I stället för att låta allt bara välla ur mig, sitter jag och redigerar i hjärnan först. Det är så fel metod för att få något gjort, för att skapa något nytt.
Vi ska skriva 10-15 sidor manus under temat brott och straff.
- Och om ni skriver om en person som begår ett brott och får ett straff blir vi arga på er, sa lärar D. Vi kommer självklart läsa texten ändå, men vi kommer vara arga.
Jag som först tänkte: Tjohej, vad roligt att få prova på att skriva deckare, har i stället blivit helt låst. Jaha, vad är brott och straff för mig? Eh............ ja.
Så jag har börjat skriva på något som, absolut, är helt okej. Men jag brukar alltid börja med karaktärerna, hitta något som jag verkligen går igång på. Nu har jag i stället fnulat ut vad temat ska vara och allti jag skriver känns platt, trist och livlöst.
Slängde in en otrevlig moster i förrigår, då fick det lite fart igen. Men jag kan ju inte hänga ihop hela storyn på någon som tycker om att berätta för folk att de är feta?
Tillbaka till kvarnen nu Lovisa. Sluta släng lystna blickar på träningsväskan i hallen eller yogamattan Gusten i vardagsrummet. Mitt fokus är Jack och hans skimrande tangenter. Ja!
I stället för att låta allt bara välla ur mig, sitter jag och redigerar i hjärnan först. Det är så fel metod för att få något gjort, för att skapa något nytt.
Vi ska skriva 10-15 sidor manus under temat brott och straff.
- Och om ni skriver om en person som begår ett brott och får ett straff blir vi arga på er, sa lärar D. Vi kommer självklart läsa texten ändå, men vi kommer vara arga.
Jag som först tänkte: Tjohej, vad roligt att få prova på att skriva deckare, har i stället blivit helt låst. Jaha, vad är brott och straff för mig? Eh............ ja.
Så jag har börjat skriva på något som, absolut, är helt okej. Men jag brukar alltid börja med karaktärerna, hitta något som jag verkligen går igång på. Nu har jag i stället fnulat ut vad temat ska vara och allti jag skriver känns platt, trist och livlöst.
Slängde in en otrevlig moster i förrigår, då fick det lite fart igen. Men jag kan ju inte hänga ihop hela storyn på någon som tycker om att berätta för folk att de är feta?
Tillbaka till kvarnen nu Lovisa. Sluta släng lystna blickar på träningsväskan i hallen eller yogamattan Gusten i vardagsrummet. Mitt fokus är Jack och hans skimrande tangenter. Ja!
Syll mig sälv
En av anledningarna till varför man inte ska vara student: Har man ett behov av att gå till fancy frisörer har man bara råd med det fyra gånger om året. Alltså: Jag är ful i håret sammanlagt tre månader av 12.
Som om inte den grågröna tonen i fejan vore nog, nu är jag dessutom grå på hövvet också. Yeah Yeah, sluta gnäll nu Lovisa, om man prioriterar att inte äta malda grisinälvor till middag får man väl skylla sig själv?
Som om inte den grågröna tonen i fejan vore nog, nu är jag dessutom grå på hövvet också. Yeah Yeah, sluta gnäll nu Lovisa, om man prioriterar att inte äta malda grisinälvor till middag får man väl skylla sig själv?
Yoga yoga yoga
Sicken hejdundrande helg.
I går var jag på en yogaworkshop i viryayoga. Det är en hittepåyoga från Sverige som en yogi och en naprapat satt ihop. Grunden är att göra rörelser, asans, och ständigt vara medveten om att inte belasta eller skada känsliga delar av kroppen som handleder, knän och rygg.
Det var otroligt mycket lugnare än ashtangayoga, mycket vila eftersom vi alla var nybörjare, men nog har jag träningsvärk idag allt. Och nu ikväll när jag var på min vanliga yogalektion kändes det som om mina höfter nått en helt annan öppenhet. Jag tror det är en kombination av att jag stretchat galet ordentligt senaste veckan plus workshopen igår.
Men oj vad jag vill fly från Sverige nu. Grått grått grått. Jag längtar efter julen dock, efter lite färg och glitter.
I skolan ska vi nu skriva egna texter, vi har en vecka på oss och min inspiration är puts väck väck väck. Suck!
I går var jag på en yogaworkshop i viryayoga. Det är en hittepåyoga från Sverige som en yogi och en naprapat satt ihop. Grunden är att göra rörelser, asans, och ständigt vara medveten om att inte belasta eller skada känsliga delar av kroppen som handleder, knän och rygg.
Det var otroligt mycket lugnare än ashtangayoga, mycket vila eftersom vi alla var nybörjare, men nog har jag träningsvärk idag allt. Och nu ikväll när jag var på min vanliga yogalektion kändes det som om mina höfter nått en helt annan öppenhet. Jag tror det är en kombination av att jag stretchat galet ordentligt senaste veckan plus workshopen igår.
Men oj vad jag vill fly från Sverige nu. Grått grått grått. Jag längtar efter julen dock, efter lite färg och glitter.
I skolan ska vi nu skriva egna texter, vi har en vecka på oss och min inspiration är puts väck väck väck. Suck!
Redovsning av tv-serie, check
Oj vad jag har skrivit de senaste dagarna. Idag var det la grande finale, redovisningen av vår tv-serie. Jag tror att det gick bra, men efteråt kände jag mig som ett vakuum. Luften gick ur Lovisa.
Lite chockad frågade jag min grupp (som har varit världens bästa grupp att jobba med!) om de tyckte att redovisningen hade gått bra. Alla sa ja. Så frågade de mig vad jag tyckte och jag ville bara skrika NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ.
Men det gjorde jag inte, för det hade ekat i hela trapphuset och ingen hade någonsin velat prata med mig igen.
Jag försöker att tänka att vad som hände mig var helt enkelt ett klassiskt antiklimax. Jag har nog aldrig jobbat så hårt med en text förut (jo, B-uppsatsen om hur svenska medier täckte upptakten av inbördeskriget i Rwanda kickade ass och är med på delad förstaplats) och jag förväntade mig kanske lite mer.... pukor, trumpeter, konfetti, guldklädda damer ridandes på elefanter och en och annan jonglör nu när vi visade upp vårt praktverk för alla.
Bekräftelsebehov, absolut, det är jag den första att skriva under på varefter jag kommer att kräva att du berömmer min snygga handstil. Men kanske tycker jag att mina fina gruppmedlemmar förtjänade ett erkännande mer värdigt vår arbetsinsats.
Ah well, när jag har min egen skola ska jag ge beröm, komplimanger och prisa mina elever hela tiden. Om gruppen är nöjd, då är jag nöjd. Så får det vara. Återsåg gymmet idag för första gången på en vecka. Undrar just hur det kommer kännas i kröppa imörn?
Lite chockad frågade jag min grupp (som har varit världens bästa grupp att jobba med!) om de tyckte att redovisningen hade gått bra. Alla sa ja. Så frågade de mig vad jag tyckte och jag ville bara skrika NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ.
Men det gjorde jag inte, för det hade ekat i hela trapphuset och ingen hade någonsin velat prata med mig igen.
Jag försöker att tänka att vad som hände mig var helt enkelt ett klassiskt antiklimax. Jag har nog aldrig jobbat så hårt med en text förut (jo, B-uppsatsen om hur svenska medier täckte upptakten av inbördeskriget i Rwanda kickade ass och är med på delad förstaplats) och jag förväntade mig kanske lite mer.... pukor, trumpeter, konfetti, guldklädda damer ridandes på elefanter och en och annan jonglör nu när vi visade upp vårt praktverk för alla.
Bekräftelsebehov, absolut, det är jag den första att skriva under på varefter jag kommer att kräva att du berömmer min snygga handstil. Men kanske tycker jag att mina fina gruppmedlemmar förtjänade ett erkännande mer värdigt vår arbetsinsats.
Ah well, när jag har min egen skola ska jag ge beröm, komplimanger och prisa mina elever hela tiden. Om gruppen är nöjd, då är jag nöjd. Så får det vara. Återsåg gymmet idag för första gången på en vecka. Undrar just hur det kommer kännas i kröppa imörn?
Jag vill ha snygga saker
Birans födelsedagskalas igår. O blev klängd på, paketen blev väl mottagna och jag fick två teckningar i present. Ena konstverket föreställer en liten lockig bebis och en stor lockig man. Båda är O enligt Biran. Dör av söthet när O sitter helt still i soffan och konverserar min döva farmor och samtidigt håller ut armarna så att fyraåringen han har hängandes runt halsen inte ska dratta i golvet. Hon tog sina små händer runt hans öron och klämde åt samtidigt som hon skrynklade ihop hela ansiktet och morrade. Sen gapflabbade hon och srpang i väg. Finare fyraåring finns inte. INTE!
Idag tog jag med far till Retromässan som fars dag-äventyr. Vi dregglade oavbrutet i tre timmar. Fi fanken vilka snygga saker. Om jag hade obegränsat med pengar hade jag lätt gjort av med 40 000 där inne på Münchenbryggeriet. Nu la jag i stället en femhundring på sex stycken Ittala Kastehelmi-assietter. "Perfekta för tårta" sa far, men jag gillar inte grädde och tänker därför äta precis allt jag stoppar i min lilla kröpp från dessa fat. För fan vad gott saker smakar när man äter dem från snygga tallrikar. Med snygga bestick. Som ligger på snygga underlägg. Som ligger på ett syggt bord. Som står på en snygg matta. Som ligger på ett snyggt golv... ja, ni fattar.
Snygga saker. Det gillar vi.
Idag tog jag med far till Retromässan som fars dag-äventyr. Vi dregglade oavbrutet i tre timmar. Fi fanken vilka snygga saker. Om jag hade obegränsat med pengar hade jag lätt gjort av med 40 000 där inne på Münchenbryggeriet. Nu la jag i stället en femhundring på sex stycken Ittala Kastehelmi-assietter. "Perfekta för tårta" sa far, men jag gillar inte grädde och tänker därför äta precis allt jag stoppar i min lilla kröpp från dessa fat. För fan vad gott saker smakar när man äter dem från snygga tallrikar. Med snygga bestick. Som ligger på snygga underlägg. Som ligger på ett syggt bord. Som står på en snygg matta. Som ligger på ett snyggt golv... ja, ni fattar.
Snygga saker. Det gillar vi.
Svårt svårt svårt
Lillebror och jag sitter i mitt vardagsrum. Han pluggar sjuksköterskatentagrejer, jag skriver en tv-serie om ett vårdboende.
De här två äpplena har fallit ganska långt ifrån varandra under våra föräldrarträd. Om man så säger.
I går satt vi och arbetade om hela vårt manus. La ett helt nytt scenschema. Det är det jag ska försöka skriva nu. Tillsammans med kreativa, fartfylla och skojiga detaljer. Inspiration alltså. Det efterfrågade vår handledare. Det är svårt när man varit så totalt fokuserad på att delarna ska hänga ihop logiskt, att man får med alla trådar och knyter ihop dem ordentligt. Jag blir liksom för fokuserad på att nå målet, inte ett dug intresserad av det jag faktiskt skriver.
Försök att få scenerna att gå åt ett helt annat håll än de ska sluta, sa handledaren.
Eh, försök själv. Eller nåt.
Min hjärna gör ont. Min fantasi har tagit semester. Och värmeljusen är fanimej snart utbrunna. Igen.
De här två äpplena har fallit ganska långt ifrån varandra under våra föräldrarträd. Om man så säger.
I går satt vi och arbetade om hela vårt manus. La ett helt nytt scenschema. Det är det jag ska försöka skriva nu. Tillsammans med kreativa, fartfylla och skojiga detaljer. Inspiration alltså. Det efterfrågade vår handledare. Det är svårt när man varit så totalt fokuserad på att delarna ska hänga ihop logiskt, att man får med alla trådar och knyter ihop dem ordentligt. Jag blir liksom för fokuserad på att nå målet, inte ett dug intresserad av det jag faktiskt skriver.
Försök att få scenerna att gå åt ett helt annat håll än de ska sluta, sa handledaren.
Eh, försök själv. Eller nåt.
Min hjärna gör ont. Min fantasi har tagit semester. Och värmeljusen är fanimej snart utbrunna. Igen.
Snart är det jul ju!
Snart är det faktiskt jul.
Nej, blunda inte nu, det är ju sant! En och en halv månad kvar. Innan dess ska det bakas anzackakor, lussebullar och annat tjafs. Vita gardiner med röda stugor ska upp, adventsljusstakar och indiska fönsterstjärnor.
För några helger sen visade det sig att S:s vän P är en riktig julfantast. Han har redan köpt konstgjorda fårfällar som han ska ha på sin balkong, planerat hur ljusslingorna ska gå längst med räcket och dessutom införskaffat en old fashion gatulykta, en sådan som Lucy hittar i Narnia.
Han älskar julen och allt allt allt som har med jul att göra.
- Men man får absolut INTE lyssna på någon musik eller se några filmer som har med jul att göra förrän den första december. Efter det kan man grotta ner sig i det så mycket som det bara går!
Hans ögon lyste, på allvar, när han berättade om sina planer. Det bestämdes snabbt att P skulle bjuda alla på glöggmys, gärna flera gånger i december. Och jag blev inspirerad, nog fasiken borde man göra julen så mysig som man bara kan?
Sen behöver inte alla ha jingle bells och stora lyktstolpar på balkongen.
Nej, blunda inte nu, det är ju sant! En och en halv månad kvar. Innan dess ska det bakas anzackakor, lussebullar och annat tjafs. Vita gardiner med röda stugor ska upp, adventsljusstakar och indiska fönsterstjärnor.
För några helger sen visade det sig att S:s vän P är en riktig julfantast. Han har redan köpt konstgjorda fårfällar som han ska ha på sin balkong, planerat hur ljusslingorna ska gå längst med räcket och dessutom införskaffat en old fashion gatulykta, en sådan som Lucy hittar i Narnia.
Han älskar julen och allt allt allt som har med jul att göra.
- Men man får absolut INTE lyssna på någon musik eller se några filmer som har med jul att göra förrän den första december. Efter det kan man grotta ner sig i det så mycket som det bara går!
Hans ögon lyste, på allvar, när han berättade om sina planer. Det bestämdes snabbt att P skulle bjuda alla på glöggmys, gärna flera gånger i december. Och jag blev inspirerad, nog fasiken borde man göra julen så mysig som man bara kan?
Sen behöver inte alla ha jingle bells och stora lyktstolpar på balkongen.
Sol
Det finns en del att fnula på i vårt avsnitt, det står klart efter handledningsmötet. Svårigheterna med att skriva i grupp har visat sig vara att behålla kreativiteten och lågan, vi har blivit för uträknande och tappat fart.
Jaja, vi har ju en vecka på oss, det ska nog bli folk av vårt manus till slut också.
Funderar på om jag ska starta upp ett eget projekt att driva vid sidan av skola och jobb. Kan det bli lite mycket eller bara nyttigt? Får se vad det bli av den idén. Jag har ju fasligt många idéer men genomför knappt en procent av dem.
Tur att solen kom fram idag i alla fall. Det var ungefär två veckor för sent. Så nu vet den att passa sig i framtiden, som jag skällt på den idag.
piiip
Vi sitter och skriver och fnissar och skriver och diskuterar ordval och vad som är äkta/roligt/bra.
Oj vad det går fram och tillbaka, fram och tillbaka. Svårt! Längtar så efter yogan i kväll. Att bli vaaarm!
Oj vad det går fram och tillbaka, fram och tillbaka. Svårt! Längtar så efter yogan i kväll. Att bli vaaarm!
Miró en söndag
Festen i går var en succé. Hoppas min moster hade skoj. Jag har liksom alltid skoj när min familj är med. Syskon, kusiner, föräldrar. Jag gillar dem. Najs peeps.
Jag och O var på Moderna Muséet idag och såg utställningen med Turner/Monet/Twombly. Det var faktiskt ruggigt bra, jag och O är tydligen rediga Turner-fantaster visade det sig. Who knew?
Första gången jag var på Moderna var när jag var litet, rosa barn. Det var en Miró-utställning och jag föll som en typ tioårig fura. Ingen aning om varför, men det var något med alla de blå färgfälten som gjorde att det kändes som att flyga. Det sitter jättestarkt i mig, att en tavla med en svart spindel och några röda och vita prickar på blå bakgrund kunde heta balettdansös var liksom precis vad min fantasi behövde.
I don´t know, men sen dess har jag varit i Mirós ringhörna.
Så idag köpte vi en plansch av honom, huvud av katalansk bonde (jävligt p.i.k. på något sätt), som jag tänker ska få pryda vår sovrumsvägg inom kort.
Jag försöker också skriva manus, men jag känner att prestationsångesten äter upp min själ, så det är svårt. Att skriva utan själ menar jag. Knepiga grejer.
Över och ut.
Jag och O var på Moderna Muséet idag och såg utställningen med Turner/Monet/Twombly. Det var faktiskt ruggigt bra, jag och O är tydligen rediga Turner-fantaster visade det sig. Who knew?
Första gången jag var på Moderna var när jag var litet, rosa barn. Det var en Miró-utställning och jag föll som en typ tioårig fura. Ingen aning om varför, men det var något med alla de blå färgfälten som gjorde att det kändes som att flyga. Det sitter jättestarkt i mig, att en tavla med en svart spindel och några röda och vita prickar på blå bakgrund kunde heta balettdansös var liksom precis vad min fantasi behövde.
I don´t know, men sen dess har jag varit i Mirós ringhörna.
Så idag köpte vi en plansch av honom, huvud av katalansk bonde (jävligt p.i.k. på något sätt), som jag tänker ska få pryda vår sovrumsvägg inom kort.
Jag försöker också skriva manus, men jag känner att prestationsångesten äter upp min själ, så det är svårt. Att skriva utan själ menar jag. Knepiga grejer.
Över och ut.
Den lilla mannen 2
Den lilla mannen var på gymmet idag igen. Jag borde ju anat att det skulle ske, eftersom han ju sa att han faktiskt var där nästan varje dag to my face.
Jaja.
Han satt på träningscykeln när jag drog mitt passerkort och vinkade glatt. Jag morsade tillbaka, men kände mig inte särskilt sällskaplig. När jag stod och gjorde ryggres i cablecross (17,5 kg) fick jag syn på honom igen. Han hade på sig badshorts och pikétröja samt ljusbruna kostymskor. Blanka som fan. Han gick först fram och gjorde fyra tricepsdrag med rep. Sen gick han till skivstången, tog av alla vikter och gjorde tre axelpress. Till slut satte han sig för att göra lastdrag.
Han såg sig förvirrat omkring. Sen knackade han en testosteronfylld muskelknutte på axeln.
- Usäkta, visa mig hur man gör med den här.
Belgian Blue-karln såg förvånat på den lille mannen. Och så visade han snällt hur man tränade olika muskler beroende på var på stången man håller. Badshortsmannen tackade för hjälpen. Han drog en gång, sen knackade han den store på axeln igen.
- Ursäkta, mina ben halkar omkring, ska det vara så?
Den vandrande lårmuskeln släppte 40-kilosvikten han gjorde bicepscurl med och visade honom hur man ställde in benskyddet.
Den lille mannen drog en gång till.
Sen var han klar. Han gick och stretchade.
Ja, om man nu tränar med den sortens intensitet, då behöver man nog träna varje dag om man ska märka någon skillnad. Men det sa jag inte till honom. Det kommer han nog upptäcka på egen hand.
Tjing.
Jag ser mina mönster
Vi hade möte med gruppen hos mig i förmiddags och nu ska vi rotera scener och skriva lite till i helgen. Det ska bli roligt, att få knåda lite på nya dialoger.
Annars är det min första ensamma kväll på radion ikväll. Just precis nu. Det är som att åka 1,5 år tillbaka i tiden så fort jag kliver in i hangaren i Radiohuset. Lukten är så speciell, absolut inte god, mer unken, fuktig, stillastående. Men det luktar kreativitet. Precis som studiokorridoren i tv-huset här bredvid. När jag gick där och spejade upp i taket som var 20 meter ovanför mitt huvud, klappade på Bolibompadraken eller spanade in Diggilo-scenerierna kändes det som att precis allt var möjligt. Fantasin fullkomligt skenade.
Tänkte lite på det idag när jag parkerade Fjun vid den omstridda radioeken, att nu nästlar jag mig in i dessa byggnader igen, fast från ett annat håll.
Jag är en mediehusstalker, helt enkelt.
Skoj!
Annars är det min första ensamma kväll på radion ikväll. Just precis nu. Det är som att åka 1,5 år tillbaka i tiden så fort jag kliver in i hangaren i Radiohuset. Lukten är så speciell, absolut inte god, mer unken, fuktig, stillastående. Men det luktar kreativitet. Precis som studiokorridoren i tv-huset här bredvid. När jag gick där och spejade upp i taket som var 20 meter ovanför mitt huvud, klappade på Bolibompadraken eller spanade in Diggilo-scenerierna kändes det som att precis allt var möjligt. Fantasin fullkomligt skenade.
Tänkte lite på det idag när jag parkerade Fjun vid den omstridda radioeken, att nu nästlar jag mig in i dessa byggnader igen, fast från ett annat håll.
Jag är en mediehusstalker, helt enkelt.
Skoj!
Odramatisk dag
Vissa dagar blir det liksom inget gjort. Trots att jag, om jag sätter mig och skriver en lista, faktiskt gjort flera viktiga grejer, så känns dagen som nästan ingenting.
Vad är det som gör dagar tomma?
Och måste de vara fylla av något? Är det något jag blivit matad med, att jag måste ha det fantastiskt precis hela tiden? Kan det inte få vara lite småtråkigt och lugnt ibland?
Jo, det kan det nog. Det börjar dra ihop sig med vår tv-serie också. Kan ju vara det jag känner, hur det är att stå i glappet mellan nystart och målsnöre. The point of no return, om vi ska använda filmtermer.
I morgon kväll är det Radiosportenjobb, tror det blir min första ensamma kväll på 1,5 år. Spännande!
Vad är det som gör dagar tomma?
Och måste de vara fylla av något? Är det något jag blivit matad med, att jag måste ha det fantastiskt precis hela tiden? Kan det inte få vara lite småtråkigt och lugnt ibland?
Jo, det kan det nog. Det börjar dra ihop sig med vår tv-serie också. Kan ju vara det jag känner, hur det är att stå i glappet mellan nystart och målsnöre. The point of no return, om vi ska använda filmtermer.
I morgon kväll är det Radiosportenjobb, tror det blir min första ensamma kväll på 1,5 år. Spännande!
Sömndemonen äger mig
Jag ska sluta gnälla på min hösttrötthet snart, kanske redan efter det här inlägget, men jag... var som en klubbad säl i morse. Klockan ringde 07:00.
- Oj oj, jag drömmer om Candide, kved jag samtidigt som O steg upp ur sängen.
Det var en mardröm om en uppsättnig av Candide som en av mina klasskompisar ska ha. Hela föreställningen var kaos. Scenen var bara ett kuddrum på ett dagis, han som skötte ljudet (som var fett inkompetent) missade varenda que, samma med den som skötte ljuset. Ibland kom det musik mitt i monologer, publiken skränade och skrek, musikerna på scen kastade sladdar fram och tillbaka för att hitta en grenkontakt någonstans så att syntharna kunde höras. Någon sjöng men micken var avstängd, men eftersom vi var i ett pyttelitet dagisrum hörde vi henne ändå. Det lät inte fint.
I alla fall. O går upp, jag ligger kvar och väntar på att klockan ska ringa 7:15 då jag ska gå upp och göra yoga. Klockan ringer. Jag går INTE upp. O sticker ut och joggar. Jag bestämmer att jag ska göra frukost till honom när han kommer hem. Men: JAG GÅR INTE UPP UR SÄNGEN.
Så när O har kutat runt Nypan, duschat och klätt på sig då haaaaasar jag upp och gör kaffe. Och är trött som ett monster. Varför varför varför? Vad är det som händer? Vad är det med min kropp?
Nu ska jag skriva så att fingrarna blöder, sen blir det fanimej yoga och promenad. Jag måste få tillbaka min energi nu. Annars blir hela hösten en lång dags färd mot sängen.
- Oj oj, jag drömmer om Candide, kved jag samtidigt som O steg upp ur sängen.
Det var en mardröm om en uppsättnig av Candide som en av mina klasskompisar ska ha. Hela föreställningen var kaos. Scenen var bara ett kuddrum på ett dagis, han som skötte ljudet (som var fett inkompetent) missade varenda que, samma med den som skötte ljuset. Ibland kom det musik mitt i monologer, publiken skränade och skrek, musikerna på scen kastade sladdar fram och tillbaka för att hitta en grenkontakt någonstans så att syntharna kunde höras. Någon sjöng men micken var avstängd, men eftersom vi var i ett pyttelitet dagisrum hörde vi henne ändå. Det lät inte fint.
I alla fall. O går upp, jag ligger kvar och väntar på att klockan ska ringa 7:15 då jag ska gå upp och göra yoga. Klockan ringer. Jag går INTE upp. O sticker ut och joggar. Jag bestämmer att jag ska göra frukost till honom när han kommer hem. Men: JAG GÅR INTE UPP UR SÄNGEN.
Så när O har kutat runt Nypan, duschat och klätt på sig då haaaaasar jag upp och gör kaffe. Och är trött som ett monster. Varför varför varför? Vad är det som händer? Vad är det med min kropp?
Nu ska jag skriva så att fingrarna blöder, sen blir det fanimej yoga och promenad. Jag måste få tillbaka min energi nu. Annars blir hela hösten en lång dags färd mot sängen.
Nica och vintern
Det är en artikel om Nicaragua i dagens DN, om det stundande valet och Daniel Ortega som sett till att han kan bli omvald trots att det strider mot landet vallagar.
För att vara ett land som varit tätt kopplat till Sverige i många år genom bistånd och politik får vi väldigt få nyheter om Nicaragua i svenska medier. O berättar ju väldigt mycket om hur politiken i landet var när han bodde där så jag gillar när jag får färska nyheter också. Vill så otroligt gärna resa dit någon gång. Snart.
För övrigt har höstdeppen slagit klorna i mig. Fanken vad grått, mörkt och trist allt är. Ät vitaminik kost! Tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus! Planera en resa! skriker tidningar som tips. Eh... ja, det gör jag ju redan! Tränar som vanligt, äter nyttigt som vanligt men mår inte lika bra som vanligt.
Jekla höst och vinter. Blir förbaskad!
För att vara ett land som varit tätt kopplat till Sverige i många år genom bistånd och politik får vi väldigt få nyheter om Nicaragua i svenska medier. O berättar ju väldigt mycket om hur politiken i landet var när han bodde där så jag gillar när jag får färska nyheter också. Vill så otroligt gärna resa dit någon gång. Snart.
För övrigt har höstdeppen slagit klorna i mig. Fanken vad grått, mörkt och trist allt är. Ät vitaminik kost! Tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus! Planera en resa! skriker tidningar som tips. Eh... ja, det gör jag ju redan! Tränar som vanligt, äter nyttigt som vanligt men mår inte lika bra som vanligt.
Jekla höst och vinter. Blir förbaskad!
Sångfåglar i Kärrtorp
Ay caramba.
O, lillebror och jag har precis skuttat runt i två timmar och sjungit, klappat, spelat gitarr och piano. Och så har jag dansat allt från the bus driver till tuppen och modern handdans. Tror våra grannar är enormt lyckliga över att vi inte orkar mer. Lillebror har dessutom blåsor på alla fingrar, jag har gått från huvudklang till bröstklang till SKRIKklang alldeles för många gånger och O ser lätt stirrig ut av allt arrangerande. Det är dags att ta M&M-paus!
O, lillebror och jag har precis skuttat runt i två timmar och sjungit, klappat, spelat gitarr och piano. Och så har jag dansat allt från the bus driver till tuppen och modern handdans. Tror våra grannar är enormt lyckliga över att vi inte orkar mer. Lillebror har dessutom blåsor på alla fingrar, jag har gått från huvudklang till bröstklang till SKRIKklang alldeles för många gånger och O ser lätt stirrig ut av allt arrangerande. Det är dags att ta M&M-paus!
Pip
Idag vågade jag sträcka ut benen i huvudstående. Det var bara mot väggen, men ändå. Ibland är det riktigt synd att man har en hjärna däremot, den är mer i vägen än till hjälp.
Tycker jag.
Tycker jag.
