Redovsning av tv-serie, check
Oj vad jag har skrivit de senaste dagarna. Idag var det la grande finale, redovisningen av vår tv-serie. Jag tror att det gick bra, men efteråt kände jag mig som ett vakuum. Luften gick ur Lovisa.
Lite chockad frågade jag min grupp (som har varit världens bästa grupp att jobba med!) om de tyckte att redovisningen hade gått bra. Alla sa ja. Så frågade de mig vad jag tyckte och jag ville bara skrika NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ.
Men det gjorde jag inte, för det hade ekat i hela trapphuset och ingen hade någonsin velat prata med mig igen.
Jag försöker att tänka att vad som hände mig var helt enkelt ett klassiskt antiklimax. Jag har nog aldrig jobbat så hårt med en text förut (jo, B-uppsatsen om hur svenska medier täckte upptakten av inbördeskriget i Rwanda kickade ass och är med på delad förstaplats) och jag förväntade mig kanske lite mer.... pukor, trumpeter, konfetti, guldklädda damer ridandes på elefanter och en och annan jonglör nu när vi visade upp vårt praktverk för alla.
Bekräftelsebehov, absolut, det är jag den första att skriva under på varefter jag kommer att kräva att du berömmer min snygga handstil. Men kanske tycker jag att mina fina gruppmedlemmar förtjänade ett erkännande mer värdigt vår arbetsinsats.
Ah well, när jag har min egen skola ska jag ge beröm, komplimanger och prisa mina elever hela tiden. Om gruppen är nöjd, då är jag nöjd. Så får det vara. Återsåg gymmet idag för första gången på en vecka. Undrar just hur det kommer kännas i kröppa imörn?
Lite chockad frågade jag min grupp (som har varit världens bästa grupp att jobba med!) om de tyckte att redovisningen hade gått bra. Alla sa ja. Så frågade de mig vad jag tyckte och jag ville bara skrika NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ.
Men det gjorde jag inte, för det hade ekat i hela trapphuset och ingen hade någonsin velat prata med mig igen.
Jag försöker att tänka att vad som hände mig var helt enkelt ett klassiskt antiklimax. Jag har nog aldrig jobbat så hårt med en text förut (jo, B-uppsatsen om hur svenska medier täckte upptakten av inbördeskriget i Rwanda kickade ass och är med på delad förstaplats) och jag förväntade mig kanske lite mer.... pukor, trumpeter, konfetti, guldklädda damer ridandes på elefanter och en och annan jonglör nu när vi visade upp vårt praktverk för alla.
Bekräftelsebehov, absolut, det är jag den första att skriva under på varefter jag kommer att kräva att du berömmer min snygga handstil. Men kanske tycker jag att mina fina gruppmedlemmar förtjänade ett erkännande mer värdigt vår arbetsinsats.
Ah well, när jag har min egen skola ska jag ge beröm, komplimanger och prisa mina elever hela tiden. Om gruppen är nöjd, då är jag nöjd. Så får det vara. Återsåg gymmet idag för första gången på en vecka. Undrar just hur det kommer kännas i kröppa imörn?
Kommentarer
Postat av: martin b
Lite sen men det låter som du genomgått ett roligt men hårt pass.
Jag är helt övertygad att det var fantastikst bra
Ser fram emot när det kommer nya alster
Trackback
