Trött och kall
Söndagsförmiddagar tillsammans med O är heliga. De få stunder vi får tillsammans. Vi spatserade runt Söerbysjön och satte oss på en klippa och spejade ut över vår skog, vatten och gräsänder.
Enda problemet denna höst är att jag är trött precis hela tiden. Trött som ett troll. Ingen aning om vad det beror på.
Dessutom fryser jag som en liten sate hela tiden. Vet inte om det beror på att jag väger tio kilo mindre än förra hösten eller ej, men störigt är det. Längtar efter yogan ikväll, nästan enbart för att jag ska få bli rejält varm.
Har ju varit förkyld i nästan en månad och nu när jag är frisk är det nästan tusen år sen jag joggade och löptränade regelbundet. I går sprang jag 40 minuter på löpbandet på gymmet. Det var fruktansvärt jobbigt. Det sved i hela ansiktet på grund av vidöppna porer, sönderslagna blodkärl och litervis med svett. Men så stolt jag var över mig själv efteråt.
En recension av Fröken Julie på Pygméteatern kommer inom kort.
