Tanten

En härlig helg, jag gillar inte när de tar slut. I går provade jag ungefär varenda kappa i hela stan, till slut blev det en fejkkrullig från HM. Den är fin, inte så praktiskt, men vad fan! Varför måste jag vara så praktiskt jämt?

I lördags var jag och O ute och gick i ungefär fyra timmar. Det är så bra att vandra runt, man hinner prata om precis allt och ingenting. Först gick vi till Skogskyrkogården. Jag ville köpa en liten blomma att lägga på min farfars grav. När jag ville betala för min gula nejlika var den yttepyttelilla tanten i kiosken inte nöjd.

- Va? Ska du bara köpa den? Alldeles för lite!
- Men jag vill bara ha den...
- Då måste du köpa ett ljus också!
- Okej då... nej, vänta. Vi har ingen tändare.
- Men en enda blomma? Mycket lite. Alldeles för lite. Bara 15 kronor.
- Jag tar två då...

Och så stod hon där, den minsta gumman jag sett, och vände och vred sina reumatiska fingrar för att binda en liten bukett av mina två nejlikor.

Och jag tänkte, att en kyrkogård nog är det bästa stället att guilta folk till att köpa mer. Jäkla tant alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0