Glad som en lärka

Jag hade gett mig den på att det skulle vara mysigt att åka och storhandla i går.

Var som ett hoppsande barn i gångarna på Willys, blippade på med min scanner för glatta livet och skrattade mig igenom frysdisken.

På riktigt alltså!

Eftersom jag ska spara mitt lilla knä, som doktorn tror råkat ut för en felbelastning pga dåliga skor (?), så springer jag inte på löpbandet vilket ger mig intervallabstinens.

På riktigt det med!

Så jag testade ett pass häromdagen som jag läst om på denna blogg. Jag satte löpbandet på lutning 15 (maxlutning alltså) och så gick jag med spridd hastighet i 45 minuter. Nu var det inte särskilt jobbigt, just det passet, men i går gjorde jag en egen version.

Jag höll på i 30 min och alternerade att gå lugnt på 3,0 hastighet, gå snabbt på 6 och springa sakta på 7,5. Det var jobbigare mina damer och herrar. Helt värt att prova!

Men jag blir inte tillräckligt slutkörd, inte sådär som när jag springer intervaller med hastighet 18-19. Jag saknar dem, svettdropparna i ögonfransarna.

Snart är det vår, säger vissa dumskallar, men det stämmer inte, för det är vinter och svinkallt överallt!

Hah.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0