Nämen paniken och stressen då

Paniken när fantasin INTE flödar, orden INTE kommer till en och tankarna INTE rör sig ett skit.

Den paniken är isande kall och brer ut sig som flytande väte i ådrorna.

Tänk om jag aldrig kan skriva igen.
Tänk om jag aldrig kan skriva igen.
Tänk om jag aldrig kan skriva igen.

Ja då blir det svårt med försörjningen för fröken Giertta. Eftersom det är det mitt liv går ut på.

Men det verkar ju som om fingrarna kan trycka ner tangenter i rätt ordningsföljd för att bilda ord och meningar, om man faktiskt ser vad jag håller på med just nu.

Tvinga fram positiva tankar.

Jag kan skriva, jag är inte rädd.
Jag kan skriva, jag är inte rädd.
Jag kan skriva - men jag är skiträdd för att det ska bli dåligt, att min seminariegrupp ska tycka att det är ett under att jag ens kom in på utbildningen, att lärarna ska ångra de snälla ord de sagt om mig, att jag aldrig någonsin får jobba med det jag vill (att skriva!) utan som 35-åring till slut ger upp, läser in en ekonomiexamen och sällar mig till den skara trygghetsknarkande 80-talister som driver runt på Sveriges gator as we speak.

Ja inte fan hjälper det att sitta här och älta Giertta!

Öppna Celtx NU!

Okej då, skäll inte...

VOV!

Kommentarer
Postat av: chippe

du är för tokigt rolig, du skriver ju hela tiden!

2012-02-02 @ 15:40:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0