Eller vadå?

Pipipipipipipiiiiiiiiiiiiiip.

Skriver manus om barnsliga 11-12-åringar och har själv blivit en sådan i huvudet. Ett låtsasspråk och fantasi och sorgsna hem med mammor som är snälla men ledsna.

Känner mig helt snurrig i bollen av det här, att gå tillbaka till tiden då man började bli stor men ibland verkligen inte ville! När man var barn och inte barn och ville vara vuxen och barn och allting där i mellan.

Lite mycket KP kanske, men jag gillade ju KP.

Stefan Löfvén alltså, tja. Kan nog bli bra. Eliasson hade fortfarande varit det bästa valet. Bara för att någon säger nej betyder det väl inte att man inte kan släpa med dem dit man vill ha dem?

Eller gör det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0