Stå på huvudet

Jag borde verkligen koncentrera mig på nuet och vardagen och att göra det mysigt i det lilla, men jag har otroligt svårt för det.

Vill bara ha sommar. Drömmer om hav och stränder och bara ben som jag struntar i att raka hela tiden eftersom håren ändå är blekta av all jävla sol.

Sol. Värme. Glass.

Det är mina drömprioriteringar. Sol. Värme. Glass. I kombination såklart.

Har funderat lite på vad jag har utvecklat de senaste månaderna och förutom en rejäl antipati mot svensk vinter är det nog framförallt några rädslor som försvunnit.

Bland annat den att vara upp och ner. Jag har alltid hatat det. Jag tappar helt kontroll över kroppen och fattar inte var jag är i rummet. Men när jag började stå på huvudet i startfasen av höstterminen var det som att jag började skava bort den där rädslan. Nu kan jag stå på huvudet utan att ta stöd mot väggen. Det kunde jag inte ens i mellanstadiet när alla tuffa brudar kunde stå på händer mot väggen i timtal.

Inte jag. Jag var domare och coach=)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0