Uppåt! Framåt! Vartåt?

Att komma hem till ett femgradigt Stockholm som bjuder på enbart kvällsjobb efter en veckas hathayoga i 30-gradig värme på Kreta, är lite som att få en smäll i bakhuvudet. 
 
Man blir förvånad, lite förbannad och ser sig om efter nån att smälla tillbaka.
 
Fast där står bara blåsten, kylan och räkningarna och vinkar. Och de kan man ju inte lappa till, de måste man omfamna eller så dör man.
 
Eller, man blir kall och jagad av kronofogden.
 
Och det, mina vänner, låter ju som en dålig upptakt på hösten.
 
Alltså, kämpa kämpa lilla Giertta. Det här ska nog bli bra det här också. Jodå!

Kommentarer
Postat av: martin

Det är bra! på´rom bara!! Du fixar dt!

2012-10-10 @ 15:22:34
Postat av: chippe

Stackars dig. Önskar att jag kunde hjälpa till.

2012-10-15 @ 13:12:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0