Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Idag skulle vi stöta kula i OS med Ola...

 

Ja, det är bara att njuta. Jag kom i alla fall i den snygga landslagsdräkten som Nadja hade med sig, det var ett steg längre än baddräktsfadäsen här om dagen...

 

Sen var det alldeles för mycket att ta tag i på Radiosporten att jag inte kunde vara med i 17-timmen, så sabla trist! Jag har ju blivit van vid att få stå där inne med Ola, Gurgin och Alex varje eftermiddag.

 

Läste en bra grej på en blogg idag, angående nya vanor.

 

Följande tidsangivelser finns i boken Kundaliniyoga av Shakta Khalsa

 

40 dagar – det tar 40 dagar att förändra en vana
90 dagar – det tar 90 dagar att konfirmera den nya vanan
120 dagar – du är den nya vanan
1000 dagar – du har bemästrat den nya vana.

 

Jag tycker att det verkar rimligt. Men jag trivs så bra på 1C att jag redan vant mig vid att få mig en dos superenergi varje eftermiddag.

 

I morgon är jag tillbaka!

 

 

Har inte kunnat träna ordentligt i veckan och fy fanken vad dåligt allt blir då...

 

Men idag stack jag till gymmet efter frukost och körde superset för armar/bål och sen 400-metersintervaller på löpband i 25 minuter.

 

Så då blev jag glad igen.

 

Nä, jag är inte mer komplicerad än så.

 

Ibland...

Har suttit och direktrapporterat Lisa Nordéns triathlonlopp hela förmiddagen. Och när hon efter nästan två timmar av simning, cykling och löpning kastar sig över mållinjen är hon nio tusendelar från guldmedaljen.

 

Men ändå så otroligt glad.

 

Snart är det dags för handbollsherrarna att möta Argentina och det känns... som att vi borde vinna. En härlig sportdag i dag!

Jodå, man har ju försökt sätta på sig en baddräkt i direktsändning.idag.

 

Har jobbat på Radiosporten sen 2008 och det är en treat att få se en helt annan slags programledare. Ola är fenomenal, och Alexander som är producent är också fenomenal.

 

Kul dag idag. Redigt kul!

 

 

Det är nåt som händer med redaktioner på somrarna, när alla vikarier kommer in. Det blir mer liv, det blir lite friare och skojigare stämning. Alla är liksom glada för att få vara på plats, trots de knepiga arbetstiderna och kaoset som uppstår när ingen riktigt vet hur saker går till.

 

Denna sommar på Radiosporten är bäst hittills. Tror det beror på att webben fått mer respekt nu än vid OS 2008, chefredaktör MH har gjort ett jäkla kanonjobb inför och alla som jobbar är bara så satans bra.

 

Att få tillhöra en glad och energifylld grupp gör det kul att svänga in i Radiohuset. Kul!

 

Det är svårt att komma in i yogarutinen igen efter axelskadan. Jag har provat några mornar nu, men jag pallar inte mer än 30 minuter. Om jag gör senare under dagen går det bättre, men den där morgonyogan...

 

Jag som älskar att börja min dag med 75 minuter yoga. Får kämpa vidare. I morse knäckte axeln till också, satans vad rädd jag blev. Vill INTE bli skadad igen!

 

Längtar till det där lugnet jag känner efter huvudståendet, när det bara är de sittande avslutande övningarna kvar. Meditation. Asch, det kommer nog tillbaka, får ha tålamod och lyssna på kroppen.

 

Lyssna lyssna lyssna på kroppen. Det är svårt. För min hjärna skriker så sabla mycket högre jämt!

Skamligt dålig uppdatering. Jag skäms lite, men försvarar mig med att jag har träffat vänner, gått på bio, badat massor i havet och gjort debut på P3.

 

Så. Det har varit viktiga saker som ligger bakom det urusla bloggandet. Om jag skulle ta tag i detta med bloggen igen, en nystart? Bli lite mer aktiv, lite smartare i karriärtänket?

 

Eller så börjar jag helt enkelt twittra?

 

Äsch, kan vi inte bara vara överens om att jag inte ska vara min egen agent? Någon annan borde sköta detta åt mig.

 

Frivilliga?

 

Bara en fråga:

 

Vad lockar mest - havet eller Gärdet?

 

Svaret är la givet två dagar innan OS...

 

Stack ut och sprang på lunchen, var nog det varmaste på länge. Svetten dröp efter fem-sex steg, men jag fortsatte i 5,6 km. Jag är verkligen ingen långdistanslöpare, mina ben vill springa snabbt! Inte länge.

 

Men men. Kräftan fick göra comeback på redaktionen i alla fall. Ungefär fem minuter efter att jag planterat min lilla röv på snurrstolen kom A och sa att nu ska det tas foton till P3.

 

Eh... jaha. Kräftan fick alltså snällt leka top model på innegården. Det är en rolig onsdag det här! Nu förväntar jag mig att tvättstugan ikväll bjuder på precis lika mycket skoj!

Oj, en ofrivillig bloggpaus blev det visst.

 

Minns inte alls vad jag gjorde i helgen. Nu jobbar jag. Jobbajobbajobba. Som om livet går ut på det...

 

Gjorde yoga i morse. Sen jag pajade axeln i maj har jag gjort yoga fem gånger. Det har varit en jäkla omställning från att ha gjort det sex dagar i veckan. Men nu är axeln faktiskt helt frisk, så nu drar jag försiktigt igång igen.

 

Ja, det var typ det. Minns inget mer...

Gör min sista dag som dagreporter på Radiosporten. Känns så himla konstigt att tre veckor går så snabbt! På lördag är jag programledare 2 i Sportextra och från och med måndag är det back to the web för OS.

 

OS. Vilket antiklimax det kommer bli. Antagligen.

 

De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket på vad jag ska göra i höst. Har verkligen ingen aning. Det är omöjligt att planera nåt i det här yrket, så jag har för länge sen slutat försöka. Men det är svårt för en kontrollmänniska som jag.

 

Det enda jag vet att jag vill göra är att göra tre nya tatueringar. Och det är ju liksom inget som kommer betala några räkningar eller förbättra min karriär nämnvärt...

 

I går spelade vi ju innebandy igen och jag har ett bollformat blåmärka på vänsterlåret där man dessutom ser hålen i innebandybollen tydligt. Läckert, ack så läckert.

Tänk vad glad man kan bli av en så enkel sak som att komma hem.

 

Var som under en tjock, svart is igår. Något hemskt hade hänt vid Gullmarsplan, någon hade hoppat och hela gröna linjen stod still. När jag hade busshoppat mig fram till Gullmars stod det två brandbilar och tre ambulanser där. Polisen stod och intervjuade människor.

 

Har däremot inte sett något i tidningarna än, så det måste vara en personlig tragedi. En drogpåverkad man på bussen berättade att hans kompis hade fått se sin pappa hoppa framför tunnelbanan. Första parkett till faderns självmord, vännen hade varit åtta år då.

 

Så svart och tungt och hemskt det kan vara en solig sommareftermiddag i den här sabla stan som inte har några tvärförbindelser.

 

Men när jag kliver genom dörren till vår stora lägenhet och känner kokosmjölksdoften och hallen fri från kanotliknande skor, då blir jag så in i själen lugn. Plötsligt går det att andas igen.

 

Middag på jordens varmaste balkong, omgärdad av pelargoner som är så otroligt misskötta att de borde flytt för länge sen så kan jag lyssna på flera timmars prat om tv-spelet Zelda. För den där personen som berättar är för bra för att vara sann.

 

Och då gäller det att lyssna till vad han än har att säga. Även om det handlar om magiska svärd och orakel och jättefåglar som försvunnit i det okända.

 

I fredags åkte jag och bror upp i den gamla skatteskrapan och drack universums dyraste mojito.

 

- Jag har aldrig druckit en mojito, sa bror.

 

Jag dog på fläcken. Av chock.

 

God var den i alla fall. Så god att den fick i gång vår aptit, så vi gick till Tvärsöver och åt tapas. Där serverades jag vitt vin, fast jag ville ha rött.

 

- Jamen då dricker jag väl det där glaste själv då, tjöt servitrisen upprört.

 

Upprört?

 

Jag vill inte att det ska vara jobbvecka igen. Alltså verkligen inte. Försökte det där tricket som man gjorde när man var liten, att om man inte går och lägger sig  så kommer det inte bli något "i morgon".

 

Det gick sådär. Resulterade i att jag skämde ut mig i Radio Stockholm i morse i stället.

 

Men det betyder inte att det inte kan fungera nån gång! Tänker fortsätta prova. Kvällar=bäst.

Har upptäckt ett gym i katakomberna mellan radio- och tv-huset. Där sprang jag intervaller igår och idag.

 

Idag skulle jag köra ett stegrande upplägg, men glömde mobilen med fusklappen och fick köra lite på frihand. Modigt...

 

Sprang 25 minuter, började på speed 14, sprang 2-300 m, gick 100-200 m gånger 3 och sen ökade stegvis till 16 speed.

 

Gjorde mig snygg i håret i morse, men det är ju som bortkastat när man svettas som jag.

 

Ska snart lämna kontoret efter en mindre lyckad insats som dagreporter. Igår var jag bra, idag var jag... i princip inte så bra. Men så får det vara tänker jag, måste inte ligga på topp jämt.

 

Fast helst vill man ju det...

Bara för att utmana min hälsena lite valde jag att debutera i redaktionens innebandygäng i onsdags morse.

 

Jag har alltså inte hållt i en klubba sen jag spelade en fruktansvärd turnering med Stockholms sportreportrar 2009, då jag skällde ut en snubbe för att han armbågade mig i ryggen.

 

Har för mig att jag skrek nåt i stil med: ÄR DU FÖR FAN DUM I HUVET DIN JÄVLA IDIOT VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?

 

Ja, gliringarna efteråt... episka...

 

Hur som helst så har jag fortfarande träningsvärk i "sätesmusklerna" idag. Och jag kunde inte göra mer än 30 min yoga i går morse, för blåsorna under fötterna gjorde för ont. Enda skillnaden från när jag spelade handboll var att de då var fyllda med blod.

 

- Våra barn ska aldrig få spela handboll, säger O väldigt ofta.

- Men det är ju den bästa sporten i världen!

- Vill du se dina barn gå sönder? kontrar han.

 

Och så har jag inget svar, men tyst för mig själv lovar jag mina framtida ungar att om de som jag älskar att springa, skjuta, passa och våga stå i vägen för gigantiska människor tack vare enorma adrenalinpåslag, då ska de få spela handboll om de vill. Men jag ska se till att deras tränare kör knäuppbyggnad och rehabträning med dem. Och stretch.

 

Snart är det helg!

Det konstiga var, att jag inte hade något att sätta på mig i morse heller...

Idag är det 9 juli. Om exakt en månad är mitt vikariat slut och jag och O har semester.

 

Eller som en vänlig själ sa: Man har väl inte semester när man är arbetslös?

 

Jo, men nu väljer jag att kalla det semester, även fast jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag kommer hem.

 

Först ska vi till Barcelona. Det är lite riskabelt, för vår resa till denna gudomliga stad 2009 är fortfarande bland det bästa vi båda har upplevt. Vädret var varmtvarmtvarmt, maten var god och salt och relativt billig (ja, prioriteringslistan är i den ordningen), äventyren var musikaliska, konstnärliga, kulturkrockiga och lagom farliga.

 

Det är omöjligt att våra förväntingar på Barcelona inte skulle vara skyhöga. Så jag tänkte, vi ska inte göra något av det vi gjorde för tre år sen (förutom att äta crêpes...). Inget Picassomuseum, ingen Parc Güel, ingen salsaklubb.

 

Vi måste uppleva något nytt, så att vi inte pajar våra minnen.

 

Tips?

 

Fenomenal helg. I lördags gjorde jag av med massa pengar på nya kläder, i går åt jag langesisk mat på traditionellt vis (med händerna) och drack lemonad.

 

Helst av allt vill jag bara bada. BADA! Har ännu inte badat i år. Det är ju en jäkla skam egentligen? Måste bli ändring.

 

Morgondopp eller kvällsdopp i morgon. Bokat!

Skulle göra en intervju klockan åtta. Måste gå upp klockan sex. Tar mig till Radiohuset, ringer upp från studion och...

 

Blir ombedd att ringa igen om en timme.

 

Ja, så börjar väl en härlig fredag va? Dagen efter en afterwork-kubbkväll och med ett obalanserat psyke som bestämmer vad man ska drömma?

 

Allt blir bra till slut ska du få se, var det en tekanna som sa till skönheten.

 

Hoppas hon har rätt.

Gjorde en hejdundrandes massa friidrottsintervjuer igår (tre). Ni hittar dem här.

 

Jag tar en görlugn träningsvecka, mycket för att jag inte riktigt fattar hur jag ska få ihop det med jobb, ork, mat, gym osv. Det kanske blir lättare nästa vecka? Varför det nu skulle bli det...

 

Gjorde lite yoga i morse och det känns som att det var hundra år sen jag gjorde 75 minuter varje morgon. Det tog en kvart innan ryggen slutade strama, nacken slutade dra. Lugnt och försiktigt ska jag ta mig tillbaka till huvudstående, genomhopp och sköldpaddor. Inga skador i lederna här inte.

 

Längtar till 15 augusti för då... satans ska jag och O på en hejdundrande semester. Barcelona-Collioure-Frejus. Ja men ni hör ju själva. Hur gött som helst.

 

- Ska vi boka hembiljetten till 28 då? frågar O.

- Ja, det kan vi väl göra.

- Eller den 29:e?

- Funkar också bra.

- Men när behöver du vara hemma Lovisa?

- Ja, egentligen aldrig...

 

Jo, ska på yogaresa i september, den behöver jag vara hemma till, så att jag kan åka till Kreta en vecka. HEHE!

När man känner sig överflödig?

 

Satt på avbytarbänken med en ständig uppmaning att värma upp?

 

Får sitta med på möten lite på nåder?

 

Är en suck i arbetsledarens planering?

 

Inte räknas med i gänget?

 

Ska man försöka bryta trenden eller bara ge upp och bli gympalärare?