Snöblink

Det snöar alltså ute.

20 april.

Kan det här vara den sämsta våren på hundra år?

I think so!

Samtidigt är det ju en sabla tur att det är skruttväder när jag är sjuk och måste sitta innte och skriva. Så att jag inte lockas ut i solgasset utan snällt sitter och stirrar in i skärmen där textmarkören blinkar så vänligt mot mig.

Blink blink, ska du inte skriva några rader Lovisa?
Blink blink, något om odödlig kärlek som människor kommer minnas i generationer?
Blink blink, eller bara något i över huvud taget?

Blink.
Blink.

JO JAG SKA SLUTA TJATA!

Den blinkande markören

Skrivkramp var det ja.

Har haft hela dagen att skriva manus.

Hela, långa, långa dagen.

Eftersom jag är sjuk (dumma dumma dumma satans...) kan jag ju inte träna som vanligt, så jag har mer tid än vanligt att skriva.

Hur det har gått?

Nämen, jag kan vä säga att det har gått strålande. Fantastiskt. Jag har genomfört mitt uppdrag. Om man med genomfört menar "inte genomfört".

Uppdraget var att skriva 15 sidor manus, och av de 15 har jag skrivit...

Fem rader. Det vill säga en scenanvisning. Japp. Som Shakespeare fast snyggare.

Men så här fin är min Mårbackapelargon just nu!





Yey, det är alltid något. Så på texthandledningen nästa vecka kan vi ju prata trädgårdsskötsel i 45 minuter i stället när det är min tur. Hur låter det? Första, andra, tredje sålt?


Scen ur "Änglafärd"

SOFIE sitter på en stol utanför MIMMIS rum. Sjuksystern IVAN kommer fram med en kopp kaffe till henne.

IVAN
Det är massor av socker i.

SOFIE
Tack Ivan.

IVAN
Socker är den bästa medicinen.

SOFIE
Verkligen?

IVAN
Det fick vi i alla fall lära oss i skolan. Tror jag.

SOFIE dricker ur sin kopp. ÄNGELN kommer fram och fyller på lite till. SOFIE luktar på koppen och rycker till.

SOFIE
Vad är det här?

ÄNGELN
Jägermeister.

IVAN
Också bra medicin.

ÄNGELN
Svep.

SOFIE sveper koppen.


RSS 2.0