Skoj?

Jag är så trött. Precis hela tiden och jag förestår verkligen inte varför.
 
Igår gick vi och la oss vid elva, men jag kunde inte gå upp klockan sju och göra yoga i morse ändå. Kunde bara inte, var helt slut. Av vad? Jag gör ju INGENTING!
 
Ser trött ut också, det är inte bara en känsla. Glåmig och hålögd. Amen vad fanken, kan det vara så enkelt att jag behöver så mycket D-vitaminrikt solljus som man bara kan få vid Medelhavet? Tror i och för sig att jag blir trött av kyla.
 
Samma fråga som häromdagen alltså: Vad fanken gör jag i Sverige?
 
Idag var det ju i alla fall pangväder, stack ut och sprang och upptäckte att förra sommarens långdistans kondis ICKE har överlevt. Flåsar mig runt fem km. Sen gjorde jag yoga när jag kom hem i stället för på morgonen. Asch, mina träningsrutiner, hur kul är de att höra om egentligen?
 
Ska komma på nåt kul att börja skriva om här istället. Men, känner mig inte så kul just nu?

Skade-Lovis är tillbaka!

Kröp upp ur sängen i morse för att se om det var basketväder eller ej.
 
Det regnade, men såg ljusare ut över stan, så jag åt lite gröt och åkte in till Gärdesskolans basketplan.
 
Har haft hälseneinflammation de senaste två månaderna. Chefen tipsade om att jag ska trycka så hårt jag kan på hälsenan i 20 minuter varje kväll, så det började jag med igår medans jag distraherades av senaste True Blood-avsnittet. Numera är jag så  himla avtrubbad när det gäller sex och våld att jag grät lite för hur ont hälsenan gjorde. Jaja.
 
Vi var åtta glada journalister som spelade basket i morse. Oj vad varmt det var. Ju tröttare vi blev desuto fulare blev spelet (såklart), fotbollsexperten pajade handleden och jag stukade foten rejält under sista matchen.
 
Ja, det var hälsene-foten. Så nu haltar jag (likt stackars hästen Casall) och hoppas på samma tur som sommaren 2008. Då gick mitt knä sönder, jag hoppade på kryckor i ett halvår och blev därefter av med mina tennisarmbågar eftersom jag byggt upp så mycket stödmuskler i underarmarna.
 
Alltså, stukad fot borde innebära att hälsenan dragit ut sig lite. Kan det fungera så? Någon doktor som kan förklara?

lätt som en plätt

Har inte kunnat träna ordentligt i veckan och fy fanken vad dåligt allt blir då...
 
Men idag stack jag till gymmet efter frukost och körde superset för armar/bål och sen 400-metersintervaller på löpband i 25 minuter.
 
Så då blev jag glad igen.
 
Nä, jag är inte mer komplicerad än så.
 
Ibland...

Intervaller och jobbslut

Har upptäckt ett gym i katakomberna mellan radio- och tv-huset. Där sprang jag intervaller igår och idag.
 
Idag skulle jag köra ett stegrande upplägg, men glömde mobilen med fusklappen och fick köra lite på frihand. Modigt...
 
Sprang 25 minuter, började på speed 14, sprang 2-300 m, gick 100-200 m gånger 3 och sen ökade stegvis till 16 speed.
 
Gjorde mig snygg i håret i morse, men det är ju som bortkastat när man svettas som jag.
 
Ska snart lämna kontoret efter en mindre lyckad insats som dagreporter. Igår var jag bra, idag var jag... i princip inte så bra. Men så får det vara tänker jag, måste inte ligga på topp jämt.
 
Fast helst vill man ju det...

Spontan självupplösning

Jag var helt olik mig själv igår. Jag skippade gymmet och följde med kollegor ut och drack öl och åt middag. Väldigt ovant, men jäkligt kul!
 
Det här med spontanitet kanske är nåt i alla fall?
 
För att skona mina höfter och hälsenor tränade jag stödmuskler och ben och GICK på flippin löpbandet i 45 minuter. Görtråkigt att gå, även omdet var 15% lutning, så mycket roligare att springa!
 
Men, jag får duktighetspoäng i alla fall.
 
Nu är jag nervös som ett as för om 2,5 timme ska jag vara programledare i Sportextra för första gången. Vad ska jag där att göra egentligen? Jag vill mycket hellre sitta under ett bord och gömma mig ju!

Jag är en ung hund men lär mig aldrig ändå!

Gör min första dag som radioreporter på Radiosporten idag, ska iväg till Globen och intervjua veteranpingisspelare.
 
Eller bordtennis kanske de vill att man ska säga?
 
Lite körigt liv just nu, blev en påtvingad vilodag idag, men det behövs nog för jag har så jefla ont i höfterna att jag knappt kan sitta. Även vänster hälsena (heeelsena som är trasig...) gör ont.
 
Så, ja, vila.
 
– Lovisa, du vet att du alltid går sönder och tränar för hårt och får ont?
– Ja, jag vet, men jag lovar att jag inte ska göra det den här gången...
 
#attjagaldriglärmigavminamisstag
 
 

Kung Mellberg och utegymet

Somnade kring halv tre eftersom Olof Mellberg bestämde sig för att sluta i landslaget.
 
Fick äran att göra ett kort bildspel på denne spelare som röstats fram till Sveriges sexigaste. Ja, om man nu jämför med dem han har omkring sig - absolut!
 
Om man ser förbi Kung Olofs yttre så är han ju en magnifik fotbollsspelare som visar så mycket hjärta att man skulle tro att han har två.
 
Det skrämmer mig lite att det är han som visar mest go och vilja i ett landslag där fler hungriga, unga borde vara framme och ryta lika högt.
 
Kanske vågar de kliva fram nu när lejonet lämnat buren?
 
Any who, ramlade ur sängen och bestämde mig för att ha vilodag och cyklade till Söderbysjön för att lata mig i solen. Nu var det så att tidningen ljög, solen befann sig inte framför molnen. Jag satt och frös i 40 minuter innan jag gav upp, cyklade hem, drog på mig löparshortsen och stack till utegymmet.
 
Där tyckte en engelsk gentleman att jag skulle hoppa jämfotahopp på den högsta stubben i stället för den nästnäst högsta. Den högsta är ungefär 40 centimeter kortare än jag. Han tyckte att jag skulle klara det för att jag var ung.
 
Jahapp, nu är man ung och värdelös i en värld och gammal och värdelös i en annan?
 
I morgon, om jag vågar, lägger jag ut en bild som jag tog och skickade till O strax innan jag stack ut i skogen. A la modeblogg typ. Om jag VÅGAR!

Lite träning och lite choklad

Hade träningsfri helg. Det gillar inte min kropp. En dag utan träning - ja. Men två... Då börjar knäna göra ont och axlarna trilskas.
 
I går blev det hårdhård benträning och intervaller i 36 minuter.
 
Såhär var intervallerna:
 
10 min - 9km/h - 0%
4 min - /9km/h - 7%
2 min - 9km/h - 2% 
4 min /9km/h - 7%
2 min 9km/h - 2%
4 min /9km/h - 7%
10 min - 10 km/h - 1%
 
Och så kom jag på den enda fördelen med att vara ensam hemma: Jag får äta precis den middag jag vill. Igår ville jag äta broccoli, linser, rågfröbröd och "värmd-i-stekpanna"-färskspenat. Så då gjorde jag det!
 
Om O hade varit hemma hade det lagts till haloumi och det hade knorrats om "hur ska jag bli mätt". Jo såhär: MAN ÄTER SKITMYCKET BROCCOLI!
 
Ja. Sen hämtade jag hem lillebror och A och så drack vi vin och åt en ny smart mörk choklad med kokos. Ett rent genidrag. GLUFS!
 
Idag körde jag alla mina rehabövningar. Det tog en timme. Sen körde jag 30 min intervaller och passade på att spilla ut hela min återhämtningsdryck i foajén. Tur att den luktar vanilj!

Ja hinn int'

Min plan var att jag skulle fixa till mitt liv nu när jag kom hem från Gotland och började kvällsjobba.

Jag ska rensa garderoberna, rensa köksskåpen och slänga slänga slänga. Sen ska jag måla pianot, nattduksborden och kanske hallen också.

Planerna är många, men tiden räcker ju inte till. Eller, den räcker väl till, men jag glömmer ju bort att jag jobbar sent och det tar på krafterna. Att somna vid halv två gör liksom att jag inte orkar så mycket när jag väl välter ur sängen.

I morse cyklade jag till Konsum och handlade frukost. Åt den. Joggade till utegymmet och körde snälla rehabträningar för axeln och elaka rehabträningar för höft och ben. Sen satte jag nytt rekord på 3 km på hemvägen, 16 minuter, vilket jag blev väldigt nöjd med eftersom jag då tränat i 40 minuter innan. Känns som att jag skulle kunna kapa den tiden ganska lätt.

Så det är ju skoj...

Men nu mer jobb. Italien-Kroatien och Spanien-Irland. Kul? Kul! Dejligt sällskap på redaktionen också, vilken skillnad det är att jobba med glada människor!


Sabla...

Just nu är jag redigt grinig faktiskt. Kände en bra kontakt med mig själv på yogan i går kväll, men efter 55 minuter sa det klock i axeln under ett genomhopp och det gjorde så förbannat ONT!

Kunde inte fortsätta yoga sen, det gick bara inte. Det är så frickin' typiskt att jag blir galen!

Åkte hem till mor och fick Voltaren och grönsaksgryta som plåster på såren. Satans kropp som ska hålla på att mucka med mig! JAG VILL INTE HA ONT!

Mmm, nu låter ju jag som en liten gnällig bebis. Förlåt. Jag ska inte dra några förhastade slutsatser förrän jag varit hos kiropraktorn. Lyckades boka en tid i morgon, så då får jag se.

Om han säger att jag ska vila vet jag inte vad jag gör.

Vilar antagligen.

Fasiken!

Perfekt kväll

Men vilken jäkla försommar det blivit plötsligt!

Igår när jag kom hem från jobbet hade O gjort sommarmiddag som vi åt på balkongen. Första balkongmiddagen - check!

Sen snörde vi på oss löpardojorna, för jag hade lovat O att köra joggintervaller med honom i skogen. Det började bra med fem minuters uppvärmningsjogg och eftersom det skiljer 30 centimeter mellan oss så fick ingen springa i "perfekt" tempo. Och det är ju toppen för kroppen, att inte vara bekväm!

När det var dags för första spurten sprang vi rakt in i en nykläckt myggsvärm, jag svalde ett litet kryp och fick inte ut det på två minuter. Men vi fortsatte springa lika galda i hågen ändå.

Intervallerna såg ut ungefär så här: Jogga i 2-3 minuter, spurta 30 sekunder, gå/jogga i 2 minuter, spurta 45 sekunder, gå/jogga i 2-3 minuter, spurta 20 sekunder. Osv osv osv.

Vi tog oss 5,6 km på 32 minuter, klart godkänt!

När vi kom hem gjorde jag en återhämtningsdryck på färska jordgubbar, frysta hallon, en skvätt havrechokladmjölk, laktosfri mellanmjölk, proteinpulver med vaniljsmak och gojibär. Tjong så blev vi pigga efter en minut och några klunkar. Perfekt.

Om det är något som jag ofta glömmer bort att jag älskar så är det de här tomma, oplanerade försommarkvällarna. Det luktar gott, alla fönster och dörrar står öppna för att vår lägenhet är universums varmaste, min allergitablett slutar verka men det gör inget att det kliar.

Nu, klippa ljud.

Bra fredagspass

På gymmet var det lite folk förutom på ett ställe. De fria vikterna. Där var det tjockt av små fyrkantiga pojkar som lyfte så tunga vikter att de såg ut att spricka. Men det gjorde de inte så länge jag var där i alla fall.

Provade nya intervaller idag också. 3+2 hette de. Började bandet på 4% lutning och sprang på 8,5 km/h. Sänkte sen till 0% lutning och sprang två minuter. Sen upp till 5% lutning i 3 minuter, sen ner till 0% i 2. Osv upp till 10%. Det var jobbigt, men inte så att jag dog. Perfekt för en fredag.

Nu har jag och O fastnat framför Högklackat på SVT. Har inte sett det förut och hört folk säga dåliga saker. Men jag tycker minsann att det är rätt skoj.

That's me, går mot strömmen ba'. Bam bam.

Utegymmet - where it's at

Första dagen på nya jobbet idag. När man möts med orden "Det här är det bästa jobbet på hela SR", så bådar det ju för en okej dag, eller hur?

Jopp. Härligt. Hoppas verkligen att jag klarar av att leverera nästa vecka.

Innan jobbet stack jag ut i skogen och sprang, sprang, sprang. Inte så långt, men väl till utegymet där jag körde bål och ben. Det var jag och två lattepappor där. De hade på sig manchesterbyxor och rutiga skjortor och gjorde benlyft och hängde och slänge i chinsställningen.

I en fancy vagn sov ett barn, det andra barnet kröp runt och åt bark. På riktigt. När jag stod och gjorde utfall med en sten i famnen kom lilla Bosse krypande och ville vara med. När han inte fick det kröp han igenom ett staket och fick tag på en colaburk som han började dricka ur. Samtidigt gjorde lilla Bosse mmmmmm-ljud och smackade ljudligt. Tills pappan upptäckte sonens smaskande. Då var det slut på leken "att härma en förälder". Jaja.

I onsdags var det också ett roligt besök på utegymmet. Då hade en jädra tjäderhona letat sig in bland träningsentusiasterna. Och hon var jävligt nyfiken på vad alla sysslade med. Om man stod still för länge kom hon fram till en, bredde ut vingarna och öppnade näbben. Som om hon ville ha godis. MEN DET FICK HON INTE!!!



Om ni tittar riktigt noga ser ni den galna fågeln söka kontakt med motionärerna.


Den här gigantiska magnolian står utanför porten där jag yogar. Idag hade jag fötterna bakom huvudet. Det var en konstig känsla. Det är något med fötterna som gör att de liksom inte hör hemma bakom huvudet. Men trots det. Där var de. Vad de nu hade där att göra...


Cramp

Noll energi i kroppen efter en rörig helg. Så jag skippar gymmet idag.

Tänker gå ut och gå en långpromenad i stället. Har yoga ikväll och är helt mör i huvudet av skrivkramp.

Skrivkramp alltså. Det ska få ett helt eget inlägg inom kort. Men jag får panik bara av att tänka på att jag måste skriva om något som kräver tankeverksamhet.

Helt rätt tid att försöka starta upp bloggen igen alltså.

Nu ska jag ut och vandra. Adjö.

RSS 2.0