Vurmavurmen

När jag och O mötte upp lillebror och A igår bestämde vi oss för att äta lunch på Vurma i Hornstull.
 
Perfekt promenad dit, lite fööör hungrig när det var en kvart kvar, men vi var ändå vid gott mod.
 
Okej att Hornstull är hippare än hippt, men någon satans måtta får det väl ändå vara?
 
Varenda jeppe på Vurma hade upprullade t-shirts och wafers, varenda brutta hade mittbena, borstiga ögonbryn och VINTAGE-handväskor. Det var alltså ingen som såg ut som att de bara ville ha trevligt och gå och fika och äta världens godaste hallonpaj. Alla var på någon slags uppvisning, en hundshow för hipsters. Lagom krökta ryggar, benen i kors perfekt slappt och om någon rökte så var det fanimej nåt udda märke och ingen vanlig svenne-cigg.
 
Man får vara hipp. Man får tycka att det är roligt med trender och man får köpa alla sina kläder på Monki/Weekday/Beyond retro.
 
Men är det ingen av ballingarna som ser sig omkring ibland och tänker: "Amen va-faan. Alla härmar ju mig här inne. Kanske dags att tänka om?"
 
Egentligen är det inte det yttre som stör mig. Det är hur djupt pinnarna är inkörda i röven på personerna med lagom illasittande jeans. Hur otroligt otrevliga de kan vara och nonchalanta mot sin omgivning, trots att de fullkomligt skriker att de är BOHEMER!
 
Vi hade bordet bredvid kylen där man hämtade vatten. Flera gånger ställde personer som skulle hämta vatten sina glas på vårt bord, där vi satt och åt. Vi blev avbrutna mitt i konversationer av tatuerade armar som sket fullständigt i att vi satt där.
 
Jag blev inte så arg. Mest förvånad och lite... bestört. Okej att jag är kort, men O och lillebror är ju över 1,85 båda två. De syns och jag hörs i alla fall.
 
Nu har Vurma, som sagt, världens godaste hallonpaj. Så det kommer inte ske att jag slutar gå dit. Synd, för jag skulle liksom vilja göra ett statement. Återigen är det en nackdel att man älskar efterrätter...
 

Ego ego ego

I går var min lediga dag. Det firade jag med att först sova fyra timmar och sen åka till P4 Stockholm och vara med i sportpanelen i Godmorgon Stockholm.
 
Det kan ni ta del av här.
 
Jag var lite trött (!) men det kändes bättre än första gången. Då avslutade jag knappt en mening.
 
Eftersom jag var så satans trött var min plan att inte sminka mig, göra radio och gå hem till mor och sova nån timme. Men sen var trevliga Lena framme och skulle lägga upp oss på webben och VIPS blev jag med på bild. Osminkad. Rufsig. Och tröööött.
 
- Men det är ju RADIO, jag vill inte synas nu! skrek mitt ego. Men det gick ju som det gick med det...

Försöker odla

Sjuk idag med. Jag är sämst på att vara sjuk. Vill göra tusen saker och kan inte sitta still, men gnäller som en galning när jag märker att jag inte orkar eller klarar av någonting. Jag övar således på att knipa käft idag. Så i stället har jag färgat ögonbrynen och ögonfransarna.



Vill så gärna försöka odla sådana där snygga, buskiga ögonbryn. Men mina hår är så fjuniga att färggeggan knappt fastnar på dem och de växer inte ett dugg vilt och naturligt.



Om man bortser från att huden är så blek och genomskinlig att det ser ut som en fiskmage jag har i ansiktet, så blev färgen i alla fall ganska bra.

Jaha. Ja, det är ungefär det jag har åstadkommit idag. Egentligen borde jag sitta och skriva manus just nu, men det är ju så otroligt mycket roligare att fota sina egna ögonbryn. Living the dream...

RSS 2.0