Stöta kula

Idag skulle vi stöta kula i OS med Ola...
 
Ja, det är bara att njuta. Jag kom i alla fall i den snygga landslagsdräkten som Nadja hade med sig, det var ett steg längre än baddräktsfadäsen här om dagen...
 
Sen var det alldeles för mycket att ta tag i på Radiosporten att jag inte kunde vara med i 17-timmen, så sabla trist! Jag har ju blivit van vid att få stå där inne med Ola, Gurgin och Alex varje eftermiddag.
 
Läste en bra grej på en blogg idag, angående nya vanor.
 
Följande tidsangivelser finns i boken Kundaliniyoga av Shakta Khalsa
 
40 dagar – det tar 40 dagar att förändra en vana
90 dagar – det tar 90 dagar att konfirmera den nya vanan
120 dagar – du är den nya vanan
1000 dagar – du har bemästrat den nya vana.
 
Jag tycker att det verkar rimligt. Men jag trivs så bra på 1C att jag redan vant mig vid att få mig en dos superenergi varje eftermiddag.
 
I morgon är jag tillbaka!
 
 

Scream!

Det är svårt att komma in i yogarutinen igen efter axelskadan. Jag har provat några mornar nu, men jag pallar inte mer än 30 minuter. Om jag gör senare under dagen går det bättre, men den där morgonyogan...
 
Jag som älskar att börja min dag med 75 minuter yoga. Får kämpa vidare. I morse knäckte axeln till också, satans vad rädd jag blev. Vill INTE bli skadad igen!
 
Längtar till det där lugnet jag känner efter huvudståendet, när det bara är de sittande avslutande övningarna kvar. Meditation. Asch, det kommer nog tillbaka, får ha tålamod och lyssna på kroppen.
 
Lyssna lyssna lyssna på kroppen. Det är svårt. För min hjärna skriker så sabla mycket högre jämt!

Supta kurmasana

Idag var yogan sådär magisk igen.

När jag sitter och hukar i supta kurmasana


Som såg ut EXAKT sådär när jag gjorde, kom yogalärar-Lina och la sig på min rygg och vips så kunde jag först knyta ihop fötterna och sen lyfta upp överkroppen med fötterna bakom huvudet. En liten bit i alla fall.

Så nu känner jag mig lagom ledbruten. Alldeles precis lagom. Och nu kom O hem också så nu ska jag pussa sönder honom helt enkelt. Japp.

Idag kände jag också hur viktigt det är att få kontakt med lårmusklerna i de stående rörelserna. Att lyfta knäskålarna. För då fick jag kontakt med maglåsen och så nådde jag djupare och kunde andas riktigt djupt.

Härligt! 

RSS 2.0