Mysiga avsked

När man ska sluta på TV4 får man välja vilket fikabröd man vill ha på avskedsmyset, som det så fint heter.

Alltid något när man ska ta sina första staplande steg in i arbetslöshetens mörka rymd.

Idag åt vi bullar och fem olika sorters Ballerinakakor för att säga hej då till J. Och jag kan inte låta bli att tänka, undrar om jag kan få kladdkaka, morotskaka, och rabarberpaj i augusti när det är min tur att lämna bygget?
Antagligen inte. Antagligen blir det Mariekex och en klapp på axeln och svaga viskningar av lycka till utan hjärta i eftersom alla vet vet vet att det nog går åt skogen för en i alla fall.

Kanske är det åt skogen man ska gå då, när det ändå är dit det verkar luta. Ta sig an ett nytt yrke som skogshuggare eller varför inte kottplockare. Som barn fick jag ju god övning i att plocka kottar, man fick 50 öre för fem kottar och både på Väddö och i tÄlta kunde man få ihop till minst en tjuga. Räcker ju till 40 tugummin och då behöver man ju inte känna några hungerskänslor ändå. Mm, jag har en plan på g i alla fall, och det är ju som de säger, the plan is all! 

Ärofylld konferensdag

Igår hade vi halvdagkonferens och sedan var det hem till chefen för middag. Hade väldigt trevligt och har nu också varit på min liv första konferens. Hur många vuxenpoäng måste det inte vara? Jag samlar dem, jag samlar dem i ett litet skrin med en ballerina och mina barndomsdrömmar i!

Jag fick även chansen att prova sing-star.

Prova och prova, ROCKA skulle jag väl kalla det. Behöver inte beskriva min ärofyllda insats närmre, ni kan nog föreställa er. Det var glorious, GLORIOUS!

Rekomärkning till alla

Igår kväll gick jag förbi tunnelbanan i Hammarbyhöjden. Det stod ett gäng ungdomar och hängde där och två kom fram till mig och frågade om jag ville köpa cocosbollar.
- Snälla snälla, det är vårt sista paket, ropade de.
- Tyvärr jag har inga pengar med mig, blev mitt svar som ju såklart var sant.
Och medan jag gick därifrån började drog de sitt starkaste försäljningsknep. De skrek:
- Kom igen då, köp cocosbollarna, vi är FATTIGA! Vi är SLAVAR! Köp våra cocosbollar och ge oss några kronor.

Jag vände mig om och sa tyvärr igen, för jag hade verkligen inga pengar. Men jag tänkte på den enorma skillnaden mellan dessa ungdomar och de i samma ålder på andra kontinenter. Kanske skulle jag berättat för dem att kläderna de hade på sig antagligen var sydda av barn i deras ålder som fick ungefär en dollar om dagen för sitt jobb. Om de ens fick betalt. Samtidigt som de försökte kränga fleromättade fetter för överpriser i Hammer village hight för att komma iväg på klassresa.

Men man vill inte vara den personen. Man vill inte moralisera eller förstöra andra människors roliga. I stället går jag och tänker på det för mig själv och undrar helt enkelt, vad ska jag göra? Vad kan jag göra åt saken, åt allt detta. För jag tycker att jag är informerad och jag tycker att folk omkring mig är väl insatta. Vilket är nästa steg?

Jag kollar var kläderna är tillverkade i affärerna, jag kollar var maten är ifrån, jag köper rekomärkt kaffe så att kaffebönderna inte blir besprutade under tiden som de jobbar, jag köper Kravmärkt när jag kan men jag går inte på märkningen jämt eftersom den inte alltid stämmer. Jag gör allt som man ska. Men gör det någon skillnad? Eller är det för få som tänker och får dåligt samvete för att det ska hända nåt, ändra nåt.

Mina jeans är "Made in Italy", en märkning som alla sighter och människor säger är okej. Och jag undrar: Är ett det bättre med byxor från ett land där man trackasserar romer utan att politikerna rör ett finger och där faschismen växer sig starkare för varje sekund, än Kina?
Lite bättre kanske, men fan inte tillräckligt. Varför kan alla affärer sälja rekomärkta artiklar? Då vet man ju som konsument att man åtminstone gjort lite mer rätt.

Och det sorgliga men sanna är, mina vänner, att konsumentmakten nästan är den enda makten vi har.

Fanta-si fanta-så

Det står klart att den samlade hårrådet står bakom en och samma tes:
var snygg på semestern Lovisa, klipp dig för f*n.

Så, idag ska jag boka tid hos frisören, hoppas hon kan klämma in mig!

Igår var jag hemma och krasslig, ingen aning om vad det är, men jag är så trött hela tiden. Som om någon rusar runt inne i min hjärna och kropp och tröttar ut organ och tankar, men jag får inte ta del av resurserna.. knepigt!

Dagens roligaste:
vid Gärdets tunnelbana kom två asiatiska män gående idag, med gula tunkior så som buddhistiska munkar kan ha, rakade hjässor och... FOPPATOFFLOR!

Det om något borde väl sätta fart på fantasin?

Hårklyveri

Men hur trött kan man vara egentligen? Det känns inte verkligt att jag är så slut som just nu. Mina ögon kan omöjligt hållas öppna en sekund till!

Inte för att det var en galen, vild, ute-och-festa-helg. Inte alls. Men det är som att all energi jag borde få av sömn och mat bara sjunker in i ett bottenlöst hål som aldrig kan fyllas. Antimateria i hjärnan liksom.

Om mindre än två veckor åker jag och O till Barcelona. Och jag har framförallt två stora saker att tänka på: Vilken brun-utan-sol är den bästa och vad fasiken ska jag göra med mitt hår?

Hårfrågan består av: ska jag bleka och klippa det innan vi åker så att jag faktiskt ser snygg ut på min enda semester detta år, eller ska jag fortsätta spara till min kanske kommande Bibbi Anderssonfrisyr?

Vad tycker hårrådet?

Sista minuterna på fyran

Om tio minuter går jag till Radiosporten för att jobba till 22. Det är klurigt med en röd dag mitt i veckan, som det var igår. Man sover lite längre (11.20...) och stannar uppe lite längre. Och vips är arbetsdagen efter segare än vanligt. Som sagt, klurigt.

Det är helt tomt på fyran nu. Som i graven tyst. Surret från datorerna och AC:n överröstar mitt lealösa surfande. Jag är ruskigt avis på de som för en kvart sen "tog helg". Nån ska på bio, nån annan dricka öl.

Nä, en rask promenad över Gärdet är vad jag behöver. Bara det slutat regna så.

Antichrist ser läskig ut

Det skriv och pratas mycket om Cannes-festivalen just nu. Och i finanskrisens spår så har fokus åter riktats mot filmerna i stället för mot Hollywood-elitens klädstilar.

Den stora snackisen är ju Lars von Triers Antichrist, och jag såg trailern för den idag. I Cannes blev den utbuad på visningen bland annat för de grova sexscenerna och de onödigt våldsamma bilderna. Eftersom jag såklart inte sett filmen kan jag ju inte uttala mig om det, men von Trier brukar ju göra bra grejer och trailerna är fantastiskt vacker. Men läbbig.

Jag får en stark känsla av att det är en sån film som kommer agera bakgrund för många mardrömmar i framtiden, så som Alien och Hajen gjort för många. Kanske ska man se den tillsammans med många många vänner en solig sommardag, så att man tar bort udden lite.

Ja, jag vet inte. Blev lite sugen att gå på bio bara, det var nog minst ett halvår sen sist. Varför? Kanske är jag snål? Kanske är jag trött på coola ungar som kastar popcorn, pratar, hurrar, visslar och hånglar jävligt högt? Kanske för att filmkillen i Hammarbyhöjden är min kompis? Ja, så kan det nog vara.
Över och ut.


Se Dokument utifrån

Igår var det röd dag och jag firade det genom att sova till, håll i er nu, 11.20!!!

Det kan ha att göra med att klassreunionen höll mig uppe sent. Hur som helst så var det kul att småsnacka med alla lite igen och kul att veta att det går bra för mina gamla klassisar.

Till helgen har jag återigen storslagna planer som innefattar städning av diverse utrymmen, som lägenhet, förråd och bil. Man ska inte hålla tillbaka på det roliga, det är mitt motto.

I början av veckan såg jag Dokument utifrån på SVT, delvis på mute eftersom O gjorde läxor. Men det var ok, för de visade en dokumentär som hade den fantastiska titeln "Det våras för extremhögern". Och om ni har 53 minuter att slå ihjäl föreslår jag verkligen att ni tar er en titt. För det man såg var riktigt skrämmande och gjorde på nåt sätt att EU-valet blir ännu viktigare att delta i, så att dessa galningar inte får mer makt än vad de redan har. För de är utbredda.

Flera städer i Tyskland och Italien styrs av högerextremister, bland annat uttalade sig en tysk borgmästare om hur han inte tycker att "a mixing between the rases" är någon bra idé. Nej, det är snarare något man ska förbjuda och undvika, annars kan det gå snett, enligt honom. Och det var fransmän som talade om hur de längtade till ett politiskt klimat som det var under början av 1900-talet och italienare som hailade och ungrare som marscherade och anordnade nationallistiska läger för barn.

Och det faktum att det någon gång helt plötsligt blev okej att man i Sverige pratar nedsättande om andra kulturer och religioner visar vär ytterligare på hur viktigt det är att vi som faktiskt står för mäniskors lika värde, solidaritet och förståelse mellan kulturer faktiskt står upp och går emot varje liten yttring av främlingsfientlighet vi stöter på.

Det är min första fredagssammanfattning, för det kommer säkert fler.
Tjing.

Återföreningarnas tid

Ikväll är det klassöl som gäller. Med klass JMMv06. Jag har jobbat de andra gångerna det varit, så jag ska ta min reunion-oskuld ikväll.

Det är underligt att tänka att här gick man i samma klass som dessa människor i tre år och några av dem kommer man nog aldrig se igen.

Sen kom jag på, att det stämmer ju när jag tänker på min högstadieklass eller gymnasieklass, men med högskoleklassen är det ju så att vi allesammans kommer jobba i samma bransch. Nog kommer vi väl träffas? Vi är ju alla drabbade av den LAS-infekterade medievärlden, vi kommer nog ta varandras vik, be på våra bara knän att en gammal klasis ska tipsa om ett jobb. Jag tror det kommer vara så. Hittills så har jag ju jobbat på två ställen där minst två andra från min klass jobbat samtidigt. Så det blir nog inte samma separationstrauma som med gymnasieklassen.

Eller trauma och trauma, ni vet vad jag menar.
Hm, gymnasie-reunion... Det kanske man borde dra ihop snart? Vilka var ansvariga för det nu igen? Vi hade en ölkväll med varandra kanske ett halvår efter studenten. Då blev jag riktigt hårt förolämpad av en tjej. Fast jag är mycket bättre på fotboll än vad hon är, så det känns ändå lugnt.

Högstadiereunionen var det nog jag och K som skulle sköta...

Men vi sågs ju förra helgen, så det har jag också på det torra!
Phu, skönt.


Angående sommarlöfte 1

Ja, igår skrev jag att mitt första sommarlöfte var att jag ska gå på guidad tur på Skogskyrkogården. Min storasyster K kommenterade att jag ju gick mycket där när jag var yttepytteliten och vi bodde i Enskededalen. "Det förklarar nog mycket", avslutar hon.

Hur skall nu detta tolkas? Som att hon tycker jag är tjong i bollen? Lite snedvriden i hjärnbalken, eller bara sjukligt fascinerad av döden?

Kanske kan det förklara min förkärlek för vampyrer och vampyrböcker? Intresset har dött ut lite de senaste åren, men som tonnis slukade jag böcker om mörkhåriga människor som försökte hålla sig undan personerna de älskade av räddsla att helt okontrollerat bita dem i nacken.

Kan Skogskyrkogården ha gjort detta med mig? Men hallå, tänker ni, kyrkogårdar och vampyrer, hur tänker du egentligen människa?

Jag vet inte riktigt säkert, hur tänker ni?


Sommarlöfte 1

Ikväll var jag på promenad med E. Vi gick runt lite i Kärrtorp och hamnade till slut på Skogskyrkogården.

Slutsats: Det är Stockholms vackraste plats.
Hands down.

Så ett nytt sommarlöfte är att gå på guidad tur där. Och jag är säker på att några vill haka, ni är gierttligt välkomna!

Lasse knäckte lilla Grisen (Björklund)

I söndags såg jag Partiledardebatten i Agenda. Jag kan aldrig titta helt dokuserat på såna program, måste göra något under tiden, annars blir jag förbannad och rastlös för jag har så mycket att säga till dem, men inget sätt att få dem att lyssna. Så i söndags fick mina blommor massa vatten och alla bänkar och fönster en dammtorkning.

I alla fall så var det en mycket mycket bra debatt, och jag tycker att alla bör se den, för det var första gången som det verkligen utkristalliserades var de olika blocken står OCH var de olika partierna står.

Tydligt var att Reinfeldt försökte hålla tillbaka Janne B (eller som jag kallar honom, lilla Grisen), Maud ville inte lyssna på Maria och Lars Ohly var nyklippt och ON FIRE. Och Mona lät som en dagisfröken, men en lugn och sansad dagisfröken som faktiskt höll emot relativt väl.

En av mina hjärtefrågor är skolan. Och min lyckligaste stund under debatten var när Ohly svarade på lilla Grisens skolpolitik såhär: Anledningen till att alla gymnasieelever ska få chansen att läsa grunden i de teoretiska ämnena är att min grabb som läser på byggprogrammet inte bara ska bli snickare, han ska även bli en medveten samhällsmedborgare. Jan Björklunds skolpolitik är det farligaste som har hänt den svenska skolan!

Inte håller jag med Lasse i allt han säger, men detta, DETTA, är så sant att alla motståndare borde rulla över, blotta strupen och förbereda sig på dödsstöten.

Oj, en lätt aggressiv början på dagen, men mer kämpagöd än röd ilska. Jag tyckte i alla fall att det var skönt att det var en debatt med två starka lag, det är precis vad svensk politik behöver just nu. Om nu bara medierna kunde ta sitt ansvar med lite mer jämlik rapportering är vi på banan igen!

Litet sidospår bara

Läste detta, Scrubs ska sändas en säsong till och Zach Braff ska vara med i sex episoder. Jag är säkert väldigt efter som inte visste detta, men jag tycker att det är good news. Särskilt som sista Lost-avsnittet ligger hemma och kallar på uppmärksamhet. Men jag ignorerar det! Det är för tidigt för att vara slut. Det är inte rättvist att man ska behöva vänta i åtta månder för några få veckors total njutning.

Så, att se fram emot lite mer bra Scrubs, känns lite som plåster på såren. När jag hoppade på kryckor ett halvår plöjde jag igenom samtliga säsonger av serien, ungefär tre gånger och efter ett tag la jag också huvudet på sned och refererade mitt eget liv. De var mina vänner och jag ville leva lite i deras värld. Jag är alltså inte helt redo att släppa den än...

Los alcoholos

Ja. Vi bor ju i ett land där Systembolaget regerar.

Jag har inget ont att säga om det, jag gillar "The communist store" som O:s amerikanska vänner kallar det för. Det är öppentiderna som kan ställa till det för en ibland.

I lördags satt jag och O och åt en STOR lunch i Hammarby sjöstad, vi hade förtjänat det tyckte vi, efter en helt veckas slit och släp. Efter maten var uppäten, satte vi oss vid vattnet och tävlade i att komma på gamla 90-talslåtar och jag upptäcke att jag kan HELA texten till Aquas "I'm a barby girl" helt utantill fortfarande. Ja, det var en händelserik dag. Plötsligt tittar O på klockan, säger jävlar systemet stänger om 13 minuter... Systemet ligger i Sickla köpkvarter.

Så vad göra? The communist store är inte flexibel, man kan inte komma en minut över och hoppas på att få blir insläppt. Nä, det blev till att kuta.

Tänk vad man inte gör för lite alkohol?

Fredagen i kort repris

Den underbara helgen är slut.

Inte helt okej, men det är sånt man måste vänja sig vid antar jag.

I fredags var det musikfestival på Musikhögskolan, gratis, med massa olika band i olika genrer. Det första som hände var att O drog med mig in till den "lilla scenen" som består av ett rum med två pelare som ständigt döljer någon/några i bandet och där luften inte bytts ut sedan Jesus var grabb. Och vad tror ni att de spelar för fantastisk musik där nere då? Jo, experimentell jazz såklart!

My favorite...

Jag satt och försökte att inte somna, men jag tror jag misslyckades några sekunder. Bara för att saker och ting är komplicerade, måste de vara bra då? Om det låter som att en nyfödd schimpans spelar saxofon, men det är meningen, är det bra då? Enligt min mening, nej för i h*vete.

Ute på stora scenen avslutades kvällen i alla fall med tiomannabandet "The love givers", slick 80-tals funk/boogie, med hittar som "You are my love babe", "Can you feel the magic" och "Dance, just dance baby". Och inte ens de stelaste tuffaste popparna kunde låta bli att röra på sina svartklädda, spinkgia ben. Basta!

Le future

Min arbetsdag på Radiosporten börjar närma sig sitt slut. Visst, det är 2,5 timme kvar, men det är inte särskilt länge.

Vi har det faktiskt himla kul, vi är bara vikarier just idag. Lite som att framtiden tar över redaktionen!

Det är fan på tiden.

Pengaskakare

Hm, min syster K informerade mig om att hon joggat 30 min, styrketränat 15 min och cyklat till jobbet (6 km) och kommit upp i 8,7 km.

Själv var jag på 50 minuters poweraerobicspass och det gav 11000 steg och idag gick jag från Slussen till gärdet och det var ca 5000 steg.

Undrar om min stegräknare är väldigt väldigt snäll, eller om jag har jiggliga höfter att den slår dubbelt för varje steg. Så kan det ju faktiskt vara. It's the movement in the hips, shake your money maker!

Museum

Dagens stegräknarstatus:
Jag tränade 55 minuters hård dansaerobics = 11000 steg!!!

Hajjar ni, jag har gått mer än Anna Skipper predikar redan idag... Jag är verkligen inte i närheten av bäst av alla här på jobbet. det är sjukt, folk går och går och går. Helt plötsligt går folk hela vägen till jobbet, eller cyklar, eller hoppar hopprep. jaja. Min stegräknare och jag är goda vänner, jag tycker om den, vi ska nog hålla ihop ett bra tag till!

Om bara tre veckor åker jag och O til Barcelona förresten. Någon som har några heta tips om vad man kan hitta på? När jag, S och L var där när vi var 17, gick vi till ett museum: Erotikmuséet på Ramblan... 

I should be a hamster

Jag har sånt blodsockerfall att det inte är att leka med. Jag förstår inte vad som har hänt med mig, men jag känner för att gå och lägga mig vid tretiden och aldrig aldrig vakna. 

Måste börja ha med mig något större mellis än frukt. Som en flaska vin kanske? Det skulle nog hålla mig vaken både en och två timmar. Och jag skulle inte ha något emot att bara sitt av tiden några timmar, jag skulle nog kunna njuta ganska så hårt...
Men mina kära kollegor skulle nog inte tycka att det kändes helt bekvämt med en smålullig blondin i hörnet, som sjunger gamla Ebba Grön-låtar tyst för sig själv, så som jag gärna vill göra efter några glas vin. Eller så skulle de digga förändringen, kanske till och med föredra den? 

Om jag startar min egen firma, då ska man få ha med vilket mellanmål man vill. Om du vill ha vin, varsågod. Då kommer fruktkorgarna vara fulla mycket längre dessutom, våran har gapat tom sen i måndags eftermiddag. Åpna jäklar alltså... Jag måste lära mig att hamstra bättre!

The dark side of walking

Ok. Nu har jag sett den svarta baksidan av stegtävlingen här på fyran.

I morse skrev en tjej in att hon gått 16000 steg. Folk blev chockade och misstrodde henne. Jag gjorde yoga tillsammans med henne och frågade hur hon gått ihop så mycket redan och hon berättade att hon beräknat yogan plus ett pump-pass hon skulle gå på ikväll och lagt in det i förväg för att hon inte skulle ha tillgång till dator under kvällen. Grymt, sa jag. Va härligt det måste kännas. Och så tänkte jag inte mer på det.

Det har gått två timmar sen dess och TIO personer har högt kommenterat att de tror att hon fuskar, att det inte är RÄTT sätt att göra det på och angett som skäl att man ju till exempel kan bli sjuk och missa kvällspasset och då fått för många steg den dag.

Kära

gode

nån.

Detta är vad vuxna människor på ett av Nordens största medieföretag sysselsätter sig med på dagarna. Att snacka skit om andra för att de inte följer de allmänna reglerna för företagets stegtävling.

Jag förundras. Över att de har tid att jobba när det ju finns så mycket annat att tänka på...

Schlager

Well, stegräknartävlingen har börjat idag.
Jag åkte med O till musikhögskolan och promenerade därifrån så nu har jag gått runt 3000 steg redan. Om en timme är det poweryoga också, vilket ska räknas ut med tabellen senare.

Igår var det kval till schlagerfinalen som jag tittade på hos L och E. Jag tycker personligen att Malena Ernmans bidrag är riktigt vidrigt... Det låter som att ett avgrundsmonster och en rädd liten balettfjoppa sjunger duett. Hade vart roligare och skicka vårt penntroll, snälla snälla snälla.

Varför jag engagerar mig, undrar ni?
Det är helt enkelt min plikt som mediautbildad att hålla koll vart vindarna blåser i samhället, och just nu blåser det jävligt mycket schlager.

Sen hatar jag när folk får frågan om de tittar på Melodi- eller Schlagerfestivalen och de svarar: nej, det är inte alls min musiksmak.
Nä, men vem fan tittar på detta för den fantastiska musiken? INGEN! Man tittar för att det är fascinerande hur olika smaknivån är mellan människor och det i sig är jävligt underhållande... jaja.
Nu ska jag sitta av några timmar till på jobbet.

Gå och kom aldrig till dörren!

Nu är det officiellt:
Lovisa är en kontorsråtta.

Varför?
Jo, TV4 har nu en stegtävling och gissa om jag är med?
Klart som fasiken jag är med, är ni galna eller?
Man får en gratis stegräknare, man får tävla, man kan vinna resor. What's not to like? Jag och T har suttit hela lunchen för att komma fram till de ultimata sätten att maxa antal steg per dag. Hon ska till exempel på bröllop i helgen, men kommer ha stegräknaren i bh:n för att kunna räkna dem den dagen också. Jag tänker gå ut och gå innan jobbet varje dag från och med nu.

Jag ser skräcken i medarbetarnas ögon när vi med glittrig blick fantiserar om hur vi ska ta lunchpromenader och gå upp och ner för en extra trappa på väg till avdelningen bara för att maxa stegen. De tittar på oss konstigt, de ler försiktigt och undrar varför i helvete de är med på vårat lag.

Men det kan de inte ångra. T är lagledare och jag hennes trogna andraman och VI ska i alla fall gå allt vi har den närmsta månaden!

Jag är peppad.
Det kanske märks?

Teaser - jättegott!

Ni kan vara lugna, det gick bra!

Nä, calme calme, O:s jingle blev hysterisk och kul. Och larvig och underhållande och jättejättejätteknäpp. Och allt tack vare mig!

Såklart inte bara tack vare mig, jag skulle bara läsa in en liten text med sexig röst och om det är nåt jag verkligen KAN, då är det att läsa med sexig röst. Banne mig, det är ju i princip det enda jag gör, dagarna i ända.

Sexig sexig sexig röst röst röst. Jorå.

Jag tror att våra grannar sakta men säkert börjar bli riktigt rädda för oss nu. O skriker i högan sky: Åååå, vilken tråkig dag, jag vill inte gå till jobbet... men, vad är det som händer, det känns fantastiskt, och så många färger, wo-hooooooooo!

Och där imellan hörs jag med magstöd-viska en halvlarvig ramsa som slutar med ett sexigt: mmmmmmmmmm, JÄTTEGOTT!!

Om ni är snälla kan ni säkert få höra slutresultatet, för jag förstår vilken teaser detta är.


Här virrar det för fulla muggar

Min hjärna är helt slut idag. Som att gröten jag åt till frukost lagt sig i huvudet istället för i magen.

Nu åt inte jag gröt till frukost idag, men det var en så fin metafor.

Nu var inte det där en metafo, men en liknelse, men metafor är ett så fint ord.

Nu är ju inte metafor något ord...

Jo, det är det.

Ni ser, det är så här min hjärna håller på idag, jag lurar mig själv, fnissar förvirrat åt allt som far genom skallen och så hux flux slår SOV-knappen på och jag vill inte hålla ögonen upp en sekund till!

Undrar om det är allergimedecinen som spökar och röjer. Kan vara så. Kan också ha något med årstiden att göra, men vad?

Baggis

Igår träffade jag K precis hela dagen. Har inte träffat honom på... minst fyra år, om man inte räknar tio minuter på Ältabussen, så det var minst sagt mycket catching up to do. Så allt det som jag tänkt att jag skulle fixa i helgen, det finns kvar att fixa i veckan. Härligt va?

Det som väntar när jag kommer hem ikväll är trots allt att hjälpa O med en läxa att göra en reklamjingel. Jag ska prata lite lockande... det blir en baggis!

Om jag vore ledig idag...

Det var en gång en visa som gick ungefär såhär:

Om jag vore ledig idag
skulle jag äta två frukostar i rad
så att brödet räckte genom hela Gilmore girls

Om jag vore ledig idag
skulle jag fixa köket så skinande rent
att den läxläsande lurven vid datorn skulle hoppa ut genom fönstret av glädje

Om jag vore ledig idag
kunde jag promenerat runt halva stan
med halsduk och rött läppstift och blåst i det korta håret

Om jag vore ledig idag
då kunde jag fika med en vän eller två
eller städa ur mitt förråd eller så
små blommor i min fönstersmyg

Om jag vore ledig idag
kunde jag ljuga om att jag hade en fönstersmyg
jag kunde ta en öl runt tretiden, alldeles för mig själv
och läsa min Margaret Duras-bok bara för syns skull

Om jag vore ledig idag
skulle min dag vara bättre
än den dag som jag kommer att ha

Slut på sången, dags för applåder, fanfarer och hurrarrop. Autografer skrivs under morgondagen, då jag är ledig.


Got to move on

Sitter på Radiosportens redaktion, ensam, efter en härlig fredag.

Efter jobbet gick jag in i alla affärer jag ville gå in i på Hornsgatan, bland annat ett keramikgalleri där jag blev riktigt suktad att köpa en present till mig själv. Men eftersom jag kör strutsmetoden med mitt bankkonto har jag ingen aning om hur mycket/lite pengar jag har på kortet, så det fick vara.

När O var klar i skolan möttes vi upp på Götgatan och tog dagens tjeckiska på Beefeater, i solen såklart. Middag på Muggen, mums! Planen var att ta en promenad och sen möta upp några vänner, men efter uteblivna telefonsamtal valde vi att helt sonika åka hem, äta russin och titta på det sista Scrubsavsnittet EVER.

Och ja, jag grät...

Tycker inte att det finns några starka belägg för att lägga ner serien. Den håller fortfarande, det är den bästa serien jag vet och jag tycker det är FUBBIGT att den nu är slut. Jäkla skådisar som vill utmana sig själva och mova on...

En harmonisk morgon i kollektivtrafikens anda

Idag tog det mig en timme och en kvart att ta mig till jobbet. Anledning? Kan det någonsin vara något annat än gröna linjen? Nä, det kan det inte.

Men något slog mig där nere i tunnlarna, i den stillastående stålcylindern jag råkade befinna mig i: jag syns inte.

Det är den enda anledningen jag kommer på till att folk går in i mig, trampar på mig, stöter till mig med armbågar/rumpor/knän. Det är anledningen till att ingen flyttar på sig när man försöker komma ut ur tunnelbanevagnen och det är anledningen till att folk inte håller upp dörrar.

Tänk att det var så enkelt.

Att jag är osynlig.

Nu kanske ni som träffat mig på senaste tiden tänker att det är omöjligt att man inte lägger märke till en vitblond, kortklippt, ofta färgglatt klädd liten pansarvagn som jag själv. Men ni har fel. Jag har beviset på min kropp i form av otaliga små blåmärken åsamkade av ett dussintal idioter som inte orkar lyfta blicken från sina second hand loafers/myspysiga chinos/medialantismustaschiga överläppar/crasyfärgade läppstiftsmunnar/hemmagjorda batiksjalar för att kolla ifall de GÅR PÅ NÅGON ANNANS FÖTTER!!!

Om jag vore sekunden argare hade jag fan brottat ner en tjej vid Slussen idag. Men istället koncentrerade jag mig på min yogaandning och koncentrerade mig på att inte dra tag i hennes (självklart!) kort-skinnjacke-klädda överkropp och slita ner henne på betonggolvet och rycka ut hennes näsring och sudda bort det röda läppstiftet och rycka de dyra hörlurarna från hennes huvud och skrika till henne att för i helvete inte gå på mig för jag finns, jag känner och jag ANDAS!

Ja... så i perfekt harmonisk form sitter jag nu på jobbet med fullt fokus på rätt saker. Je promise, c'est ca! 

Israel expanderar bosättningar

Läste detta.

Israels bosättningar sprider ut sig och "Förra veckan avslöjade också den israeliska fredsorganisationen Peace Now att inrikesministeriet har utarbetat planer på att starkt utvidga den största bosättningen av alla, Maale Adumim öster om Jerusalem, och bygga 6.000 bostäder där.

Det skulle förvandla Maale Adumim och Jerusalem till ett enda sammanhängade stadsområde och i praktiken skära av Västbanken på mitten utan tillträde för palestinier", enligt dn.se.

Vad svarar Israel på kritiken som bland andra Joe Biden, USA:s vicepresident, kommit med? Hur försvarar de sin fortsatta ockupation och hur kan man som människa skuffa undan en annan människa, hur kan man tycka sig ha rätt till det?

Min kanske blivande svärmor, som rest mycket i regionen, berättade om kulturarbetare som tidigare haft samarbeten och utbyten för ungdomar i jämställdhetsprojekt och integrationsprojekt, nu inte kan nå varandra på grund av bosättningarnas spridning. För det byggs inte bara hus, det bygg staket, tullar, grindar, gränsstationer som patrulleras av soldater som inte vill att palestinierna ska röra sig fritt i sitt land.

Jag vet för lite om saken, men blir ledsen ändå. Visst känner man sig naiv när man bara vill att folk ska kunna samsas, och lite dum. Undrar då hur dum man känner sig när man förhindrar folks rörelsefrihet? Eller om man känner sig duktig...


Akustiskt gig

Igår spelade Tremblebee akustiska versioner av sina låtar på ett event på Jack&Jones och Vero Moda Glashuset på Drottninggatan.

På en liten scen byggd av svartbetsade, opolerade träplankor stod fyra killar med över åtta instrument och framför stod sångerskan som inte fick plats på scen. Och när man är van att höra låtarna i rejäla rockarrangemang, var det riktigt kul att höra dessa lugnare och nedtonade versioner som passade när folk skulle shoppa loss. En riktig höjdarspelning och alla ni som inte va där missade nåt. Som vanligt.

Det var också galet mycket folk där för att shoppa. Unga som gamla, killar och tjejer roffade åt sig av extraprisvarorna och de gratis salta kringlorna och visade ganska tydligt att trots lågkonjukturen har shoppinglustan inte direkt försvunnit ur stockholmarna.

Själv köpte jag en blus, för blusar är min nya grej. man måste ju försöka se femenin ut om man har klippt sig som en karl.

Det kan du betta på

Jag var på yoga.

Det var jobbigt och skönt.

Avslappningen var fantastisk, jag drev bort i mina tankar.

- Börja sakta röra på fingrar och tår, sa ledaren.
Fet chans, sa min kropp.
- Väck kroppen till liv, sa ledaren.
Nej nej nej nej, tänkte jag. Jag vill inte väckas till liv. Jag vill sova här, på den blå mattan i källaren vid Gärdet. Sova sova sova och inte vakna till för att sätta mig vid en dator och surra bort.

Men jag var tvungen. Att sätta mig upp med korslagda ben, sätta ihop händerna framför bröstet och tacka mig själv för yogan genom att säga namaste.
Och nu är jag lite morgongrinig igen, som om dan började på nytt bara för att man gjort tusen vinyasas.
Ska jag förstöra min renhet genom att slänga i mig äckligt kaffe kanske?
You bet I will!

Nya användningsområden

Ärat voro regnet.
I himlen så ock på jorden.
Ära vare dess fader och moder.
i evigheten
X-men...

Igår regnade det och jag är och kommer aldrig blir ett fan av det. Min gud är solen, halleluja! Men gårdagens droppar har nog räddat min vecka, för Stockholmsluften har varit så full av pollen att jag blivit snurrig så fort näsan stuckit utanför dörren. Men efter regnet känns det bättre. Så, jag vet att jag hädar här... men tack för regnet!

Annars så tränade jag igår, stenhårt, det var skönt. En man som jobbar i kafeterian brukar också träna varje dag, så nu hälsar vi på varandra och pratar lite varje gång vi ses bland vikter och trampmaskiner. Han är ungefär tre centimeter kortare än vad jag är och precis lika bred, muskelbred. Tänk er Ljubomir Vranjes, men lägg på tio kilo rena muskler, då ser ni unegär denna kille framför er. Igår upptäckte jag vad han hade i sin mugg som han går och sippar på då och då. Kaffe.
- Dricker du kaffe när du tränar? frågade hälsofreaket i mig chockat
- Ja, det är jättebra, man börjar svettas riktigt snabbt så det är toppen, svarade han nöjt och tipsade mig om att kaffe och red bull gjorde att man fick ut det mesta av sin träning.

Undrar vad alla träningsexperter skulle säga om hans hemmasnickrade metod?

Fruktigt

Där sitter de, kvinnorna, med sina sallader med keso/kalkon/kyckling/tonfisk.
Brevid sitter männen med sin pasta med köttfärs/skink/ostsås.

Varför har kvinnorna fått för sig att de måste äta sallad varje dag? Varför tänker inte männen på att de skulle behöva äta nyttigare?

Jag vet inte, jag vill inte döma (inte idag i alla fall). Det är bra att folk tänker på sin hälsa, samtidigt som det inte är nödvändigt att hetsa upp sig och moralisera kring sina och andras matvanor.

Men Christer Enkvist tycker att vi ska sluta äta frukt, för det blir man tjock av. Hur många tror honom? Hur många tror att man blir tjock av äpplen? Av mandariner? Okej, äter man tio bananer varje dag, ja, då påverkar det vikten. Men kom inte och försök smäll i folk att man ska äta mindre frukt, vi kommer för fasiken dö av skörbjugg i det här solbefriade landet.

Jaja, mycket ska man höra innan öronen faller av. Synd att det mesta ska vara så idiotiskt...

Öronlurar

I morse åkte jag tunnelbana (chockad?) och tänkte på två saker.

1. Varför tror folk med hörlurar att det inte syns när de stirrar på en?
2. Varför har folk med hörlurar så hög musik att jag måste lyssna på deras skitmusik?

Jag tror svaren är: folk med hörlurar är lite lite lite dumma i huvudet.

Den enda skatt hon ägde det var en...

Det kliar i mina kreativa nerver.
Ikväll kommer den fram, vita blixten, surrande faran, skräddarnas skräck.
Min symaskin ska ut och åka and there's no turning back.

Första offret torde bli en klänning som ska bli kort, kortare, kortast och kuddöverdrag till sovrummet. Så roligt ska jag ha det när O är och repar.

Jag ska ha mitt EGET rep! Eller jag hoppas att jag repar mig så att det inte bli någon repa på det jag ska reparera...

Förlåt...

Stryk ska de ha!

Hur mycket orkar folk med varandras otrevligheter innan de slår bakut?

På den här arbetsplatsen förundras jag över hur otrevliga människor är mot varandra varje dag, om och om igen, utan slut. Korta meningar, stöddiga uttalanden, en attityd där de låtsas som att de inte hör om någon annan pratar med dem.

En trist stämning som enbart är beroende av vilka det är som arbetar och som lätt ändras när de med leende personligheter är på plats.

Vissa är alltid goa och glada. Vissa är alltid beredda med ett skämt eller ett intresserat öra. Resten undrar jag varför deras beteende inte blev bortmobbat någonstans på högstadiet. Hur har de lyckats gå genom livet med en personlighet som smågrus i gympaskon och sand mellan skinkorna?

Nä, en rejäl utskällning skulle behövas, ett nyp i örat och en smäll på fingrarna. Vem har tagit bort alla pekpinnar från whiteboard-ställen när de nu behövs?
Inte jag i alla fall...

Tre dagar i maj

Första maj bestod av:
Sol
för varm klänning
panikköp av ful jeanskjol för att inte svettas ihjäl
demonstration bakom banderollen "kulturnördar förena eder"
kungsan i solen
första majfest på Kägelbanan
dans till schyssta godingar 
lagom mycket öl efter lagom mycket vin

Andra maj bestod av:
möbelutställning
tokig pollenallergi
promenad med lilla L till Medis för möte med M och don R.
underbar timme i solen
lasagnemiddag med O och E

Tredje maj består av:
kortpromenad i allergiskogen
panikäta innan jobbet
döda TT-nyheter i Radiohuset
lasagnelunch

Vilken dag röstar ni på är den bästa av dessa tre?


RSS 2.0