Just like a waing flag

Jag är ju bortrest i början av fotbolls-VM, det känns lite trist faktiskt.

Men jag diggar den oficiella VM-låten, Just like a waing flag. Det är inte Fifas låt, den har Shakira gjort, utan Sydafrikas.

Får lite fotbollskulturkänsla, blir pirrig i kroppen och längtar efter montage av de snyggaste målen och Radiosportens kommentatorer som jublar, hurrar och skriker.


Nice

Helgen har varit otrolig.
O:s vänner hade ordnat en sån himla fin firning av honom ute på landet, ölprovning, chocklad, chock-kittling, så ska det låta, och visning av film som spelades in när vi var 19 år gamla.

Alla såg obehagligt små ut. Det var väldigt gulligt.

Så fort O satte kom innanför dörren i Kärrtorp satte han sig vid datorn och började plugga.

Jag satte mig på balkongen och läste ut min bok.

Härliga tider.


Pink & McGee

På nätterna går American Idol på TV4.

Det har jag sett några gånger.

Favoriten är självklart (!) Crystal Bowersox, men enligt SvD idag vann en snubbe i stället.
Bowersox gjorde en bra version av Me and Bobby McGee.

Men bäst är, som alltid, Pink, även i denna tävling.


Klä mig som Venus?

Igår drack jag en öl med en före detta kollega.

Vi var på Tiffanys på Götgatsbacken. För er som inte vet är det en bar som har gett sig på en klassisk inredning med träpanel och Tiffanylampor.

De har toaletterna i källaren, dörrarna in till herrarnas är i saloonstil, svängdörrar.
 
När jag var på väg till toaletten såg jag huvudet på en man innanför vilda västern-portarna.

Han hade cowboyhatt. 

Jag började skratta högt, han vände sig om och jag smet in på damernas fortare än kvickt.

Tänk om man alltid skulle klä sig så att det stämde överens med ens omgivning. Vad mycket roligare alla skulle ha på jobbet då. 

Förskolepersonal klär ut sig till treåringar, postarbetare till brevlådor och musiker sätter på sig gitarrkostymen och drar av ett ackord.

Själv skulle jag behöva gå klädd i någon form av sportmundering. Hockey känns lite jobbigt, men en välsittande tenniskjol a la Venus Williams kanske inte skulle sitta fel?

 

Eller så skulle den det.

Fjun är skinande ren

Min lediga dag tillbringade jag på följande vis:

Doktorsbesök.
Körde Lilla Fjun till macken och fyllde på luft, körde henne i tvätten och dammsög henne grundligt. Smekte hennes interiör med våtservetter och tankade henne full.

Mycket mer än så hann jag inte.

För kvällen var uppbokad.

Med LOST-finalen.

Meningarna har gått isär om detta episka slut, O satt i soffan med ett lyckligt grin i hela fejjan efter två timmar. Jag grät sex gånger under den första delen, men kände mig lite tom efter den andra.

Försöker påminna mig om att vi nu i sommar ska börja se den från början igen, så att det inte känns så tomt.

För det känns tomt.

Men jag ser helt tokigt mycket fram emot helgen. Mer kan jag inte säga.

Radiojobb är det som gäller idag, eller för att vara petnoga, webbjobb. Men jag gillar inte att vara petnoga.



 

Fatigué

Sa jag att jag var trött?

Första nyhetssändningen skulle gå 20.30.

Det gjorde den inte.

Tennisnyheterna skulle sändas 21.30.

Det gjorde de inte.

Vips var matchen med min personliga favorit Gael Monfils slut, jag rusar in i båset, krockar med kommentatorn som var för långsam ut, missar halva löpet, läser resten av löpet ståendes medans jag letar efter stolen som försvunnit i perfirin.

- Det är visst nyheter direkt på det här, säger teknikern.

Eh, jaha? Men mina nyhetspapper ligger ju ute på skrivbordet. I sista intervjun rusar jag ut och hämtar dem.

Nu körs sista sädningen om tre minuter.

JAG ÄR TRÖTT!

Jag ska till Australien!

Dagen har gått fasligt fort än så länge.

Och nu är det klart, syster M i Australien får besök av mor OCH mig i oktober.

Det ska bli fasligt spännande.

Får alltså chans att besöka två nya länder på ett år.

Roligast är nästan att jag tror att hon får reda på att hennes yngsta lillasyster följer med via det här blogginlägget. Ingen direktkommunikation här inte!



Dagen i siffror

I natt sov jag cirka fyra och en halv timme.

Det känns som lite för lite.

Fyra av fem på redaktionen är 80-talister idag.

Det är en bra siffra.

Jag började jobba klockan nio i morse och slutar jobba cirka halv ett i natt. Det är en 15,5 timmar lång arbetsdag.

Det är lite mycket.

Många siffror idag, kan bero på sömnbristen. Eller att jag under natten blivit ett mattegeni!

Eller inte.


Det gäller att vara på tå

Det är lustigt det där med träningsvärk, det kommer smygandes på kvällen för det mesta har jag märkt.

Går runt som en skrultig gammal gumma här på redaktionen.

- Lovisa, du ska visst in nu, fick jag höra för en timme sen.

Bara fyra minuter innan jag egentligen skulle gått in. Tur för alla som lyssnade att jag var förberedd upp till öronen redan, rusade runt i strumplästen för att hämta mitt manus och ramlade in i båset.

Tio, nio åtta sju, och så vidare.

Satt som en smäck.

Typ.

I morgon börjar jag klockan nio på Radiosporten, och jobbar till halv ett på Eurosport. Det kommer vara en lätt jobbig dag. Hoppas att det skräller i Franska öppna, annars kommer jag nog ha svårt att hålla mig vaken.

Idag dog en man av malaria. Han hade ätit medicinen, men när han kom hem till Sverige dog han i alla fall.
Börjar bli lätt nervös för att åka till Burkina Faso nu alltså...

Betyg är inte det samma som pedagogik

Idag skrev Christian Lundahl och Anders Jönsson på DN Debatt att regeringen (med vår kära vän Björkeli-björken i spetsen) fuskar med pedagogiken när det gäller betyg i sjätte klass.

De skriver att "Regeringen förmår inte tydliggöra relationen mellan betyg och bedömning. Betyg är främst ett urvalsinstrument – ett slutomdöme – medan bedömning för lärandet ska främja elevernas framtida utveckling. Betyg innehåller alltför komprimerad information för att kunna fungera som framåtsyftande feedback för eleven. De blir därför sällan de pedagogiska redskap som politikerna gör gällande."


I min mening, min ödmjuka mening, har de helt rätt.


Alla som någon gång gått i skolan vet dessutom hur godtyckligt det kan vara med betyg. Om en lärare "ser" något i dig, kan betygen åka upp trots att du inte presterat på den nivån, ÄNNU. Och bara för att du får godkänt en termin, betyder det inte att du är totalt dum i huvudet och inte KAN få MVG nästa. Eller en femma eller vad det nu är för betygssystem nuförtiden.


Jag och lillebror pratade igår om skoltröttheten man hade sista terminen i trean. Och jag som gått ut några år innan honom försökte varna. Jag sa att akta dig, om två år kommer du ångra så oerhört mycket att du inte bara tog dig i kragen och pluggade lite extra de sista tre månaderna.


För jag ångrade mig. Mitt slutbetyg kunde ha blivit mycket högre om jag bara brytt mig lite mer och inte bara längtat efter att äntligen få sluta skolan. Men han lyssnade inte, som man såklart aldrig gör på äldre (?) människors goda råd.


Och sen ångrade han sig själv och nu försöker han förklara det för sin flickvän som just nu är precis lika skoltrött.


And that is The circle of school fatigue guys.

Oj vilken sändning

Perfekt.

Nu har jag sänt ett nyhetssvep om bara Franska öppna.

Där sa jag bland annat att en schweiziska som förlorade var 76, inte konstigt att hon förlorar då! Men hon var rankad 76:a! Jaja.

Inga problem tänker jag, jag räddade det ju i alla fall.

Sen berättar snäll tekniker att programmet ska sändas i loop heeeela natten.

Då går det kalla kårar längst Lovisa lilla ryggrad.

Härliga tider.

Alla misstag jag gjort om och om igen. Grattis alla som har Eurosport 2. Min gåva till er är *trumvirvel* total förvirring!

Oooops....


Många frågor

Jag är nervös.

Igen.

För en sändning.

Igen.

När ska jag sluta vara nervös för att jobba?

När ska mitt nervositetskonto göra som mitt sparkonto och försvinna?

Varför får jag blodsockerfall när jag tränar, trots att jag äter världens (och då menar jag VÄRLDENS) nyttigaste och största frukost?

Hur kommer det sig att jag har så många frågor?

Och vem ska besvara dem?

Jack, såklart.

En fråga besvarad. Iiiiii.


Borta

När O väckte mig i morse var min första tanke:

"Det händer baklänges".

Jag hade nämligen precis drömt att jag gått och lagt mig och att bli väckt igen kom i fel ordning.

Snurrigt.

Det som är ännu snurrigare är att igår sändes det allra sista avsnittet av Lost.

Fattar ni. Svaren på frågorna kom igår. Många har redan sett det, miljoner människor vet saker jag suktat efter i sex års tid.

Och O och jag kommer inte hinna se det på hela veckan. Detta måste lösas.

Kunde nästan inte tänka på något annat under hela gårdagen. Satt och skrev om hockey för fulla muggar, men tänkte i mitt stille sinne: Jag hade rätt i alla fall. Jack var mannen att lita på. Oj vad jag stridit för Jack Shepard under otaliga krogsamtal under dessa år.

Nu finns de där, de två timmarna vi väntat på och pratat om. Ute i cyberrymden. Och väntar.

Det hela känns episkt.


Sparkontot kvider

Snart är det måndag. Vad härligt det ska bli.

Med dubbelarbete.

Sånt mår man bara bra av. Som människa. Och som CSN-betalande.

Idag var jag och O och storhandlade. Trots att det ska vara Stockholms billigaste matkasse, tvivlar jag lite. Det var inte billigare än superjätten tvärs över parkeringsplatsen.

Är det så att jag och O äter så oerhört mycket mat? Är vi onormala? Är det därför det blir så dyrt när vi ska handla mat?

Tur att det kommer pengar på tisdag. Mitt sparkonto ser lite förbannat ut just nu.

- Ta inte mer av mig!!! skriker det.

- Förlåt, förlåt, kvider jag, bara liiiite till.
- Men då blir jag ju snart tom! får jag till svar.
- Tyst mitt konto så får du socker.

Så håller vi på, mitt sparkonto och jag.
I evigheten, amen.



Tele2-bomben #2

Tele2 kommenterar på min oansenliga blogg. Jag är i sjunde himmelen. Eller så.

De skriver att det självklart går att delbetala summan. På tre månader ja. Inte på ett år.

Och om jag ska vara helt ärlig struntar jag lite i det.

För det första är det inte mig det gäller.

Och för det andra tycker jag att om man nu har som slogan "We are cheap", då BÖR man kommunicera med sina kunder på ett bättre sätt när man gjort ett misstag.

Inte bara säga, förlåt, BETALA!

Utan kanske ge samtalslistorna direkt, utan att man ska behöva sitta i telefonkö i en halvtimme för att få dem?

Jag vet att det är svårt att jobba i den här branschen. Jag har släkt som jobbar och har jobbat i branschen. Det är jobbigt när det blir ett litet misstag som påverkar så många. 

Men det är smällen man får ta om man är ett stort företag. 

God kommunikation löser det mesta, och ett brev från Tele2 med utförligare förklaringar, ursäkter och någon extra åtgärd som gagnar kunden, hade nog varit på sin plats.

Tror jag. 

Tele2-bomben!

O har råkat ut för Tele2-bomben.

Ni har säkert läst om att de haft en miss i systemet och nu skickar ut fakturor till sina kunder på samtal de missat att ta betalt för under HELA 2009.

Men man har inte ett år på sig att betala, utan EN härlig månad.

Med sådana sköna pengachockar på morgonen, kan dagen då bli bra?

Vi gick på promenad i solen istället för att storhandla, det kändes som att vi ville hålla i plånböckerna så länge vi kunde.

Pengar alltså. Vilket jäkla gissel.




We love cheap? Yeah right...

Kristen marsch - Fjun står hemma

Ska jobba till midnatt i natt.

Det är inte helt okej.

Läste dessutom i morgonens DN att det skulle vara en kristen manifestation i hela stan, de går i sex olika tåg in mot Kungsholmen för att fira Jesus.

"Ta inte in bilen i stan, det kommer vara stopp" stod det i artikeln.

Vet inte riktigt om jag gillar att en kristen marsch gör att jag måste åka ensam med kollektivtrafiken hem till Kärrtorp i natt. Eller någon annan marsch heller, för den delen.

Vet inte om jag tycker att det är okej att Stockholms stad planerar att stänga ner hela citykärnan en lördag på grund av en hyllningsmarsch.

Eller så tycker jag det. I smyg.

Jag joggar - och bloggar

Så, jag snörade på mig joggingskorna och stegade ut i försommarhettan.

Och bestämde mig för att jogga i alla uppförsbackar, då tar knäna inte lika mycket stryk som i nedförsbackar.

Oj vad jag svettades. Men vad härligt det var, att känna att det finns lite ork och jävlaranamma kvar i den gamla tanten.

Ska bli spännande i morgon att se hur min kropp pallade springet, om det inte gör allt för ont i höft, rygg och knän, då kan jag börja göra detta oftare. Inte varje dag, men kanske en gång i veckan, som komplement till styrketräningen.

Kvällen tillbringar jag på Radiosporten. Inte ute i en park med en kravmärkt öl i högsta hugg, utan framför en dator. Känns härligt. Känns rätt. Känns fräscht, på något sätt.

Dagens "Lovisa, det är":
1. Praktiskt med en second handaffär så nära, då kan man ju köpa en smutsrosa 80-talskjol för 49 kronor!
2. Månader sen du senast åt godis! Hurra!
3. Snart dags att skaffa lite Malariavaccin...

Dagens "Lovisa försöker intala sig att":
1. Kontorsstol och vatten är bättre än Sickla-picknick och öl.
2. Det ÄR synd om Lance Armstrong, både dopningsanklagelser och krasch under samma dag!
3. Det är SPÄNNANDE med Malariavaccin, inte LÄSKIGT!

Gå gå gå

Solen skiner och lusten att gå in på ett svettigt gym infinner sig inte riktigt.

Så jag går ut på promenad istället.

Tänk om man bara kunde trycka på en knapp för att gå ned i vikt, vad enkelt och härligt det skulle kunna vara. Så kunde jag fokusera på att ha skoj på gymmet istället för att hela tiden tänka på vad som egentligen bränner och bygger upp.

Eftersom jag inte får jogga är det väldigt svårt att hitta något bra sätt att bränna. Som går snabbt i alla fall.

Men det behöver ju inte gå snabbt.

Jo, det behöver det.

Rackarns drömmar

Har precis kört två sändningar på Eurosport.

Jag är helt död.

I natt drömde jag om spädbarn som jag var tvungen att skydda undan fallande hissar och bomber.

Då är det nästan omöjligt att det blir en bra dag sen. Nästan.

Lillebror räddade den lite genom frukt och nötter på Nypan, att vi sen gick och köpte glass gjorde inte deta hela sämre.

Nu är det en sändning kvar, om tre timmar, sen får jag åka hem och sova. Och jobba i morgon och hela helgen och hela nästa vecka. Är inte ledig förrän om 1,5 vecka igen.

Jag som bara vill sova. Och inte betala 390 kronor för sju minuter hos tandläkaren så att han kunde knipsa av en metalltråd. Vilken jävla timlön de måste ha, de rackarna!

Tight om magen

Trots pollenmedicin är snurret totalt.

Igår spelade O på Mosebacke med Emma Essinger, alltid lika bejublat.

Jag agerade fotograf och sprang runt som en galning (för så gör fotografer...eller?) och hittade vinklar och försökte fånga ögonblick.

Svårt när jag hade mitt fulobjektiv, det blir inte lika bra bilder med det. Nästa investering är helt klart ett riktigt zoomobjektiv.

Vädret som varit den här veckan är för bra för att vara sant. Balkongen har använts flitigt. Igår handlade jag och mor lite kläder också, sommarkläder. Vem har förresten kommit på den briljanta idén med tighta shorts? Det borde inte vara lagligt. Knappt människor som inte har en R&B-booty som jag är snygg i det. Det är helt enkelt inte klädsamt. Men ändå envisas varenda affär med att inte ha pösiga byxor eller shorts.

Så det blev två byxdressar, alltså såna typ snickarbyxor fast a la 70-tal, i stället.

Nu ska jag ha ensam picknick på Nypan, för min bror svarar inte i telefon. Chockad någon?

Soundtrack of my balkong

Drömmer så väldigt konstigt, nattens eskapader hade ett eget sound track. En låt gick på repeat, vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Nämligen Marina and the Diamonds "hollywood lyrics".


Men jag har också utlovat bilder på balkongen, min sommaräng i förorten.



Såhär ser det ut från vardagsrummet.



Det halvrangliga bordet och pellisar i balkonglådor.



Blomsterhörnan, begonior, basilika, smultron, blomträd och luktärtor. Och lite för lågt bländartal...

Idag när jag bläddrade igenom DN:s A-del stötte jag dessutom på den här rubriken...




Men det är ju inte Palestinas premiärministers fel att den svenska bomarknaden går segt, det är bara ekonomidelen som placerats på ett väldigt roligt ställe. Tyckte jag i alla fall.

Nu hoppas jag att allas dag har Marina and the diamonds som sound track. Jag får den inte ur min hjärna nämligen!

Lilla Fjun flög ur boet

Eftersom Lilla Fjun skrek så att jag grät så fort jag satte foten på bromsplattan igår, skjutsade jag henne idag till macken.

- Ingen tid förrän nästa onsdag, men ställ henne här så länge om du vill, sas det mig.

Jag kysste Lilla Fjun på hennes smäckra huv och promenerade från Sickla till Hammarbyhöjden och gymmet och svettades ihjäl en timme.

Gick hem och åt lunch.

Mobilen ringde.

Det var macken!

- Jag får in delarna i morgon, så du kan hämta henne då efter klockan fyra, sas det mig.

Vilken underbar tur att jag åkte dit i morse då och inte nästa onsdag, sa jag inte tillbaka, utan tackade så hjärtligt och tänkte på hålen i plånbloken den lilla blå skapar.

Men det är hon värd.

Balkonglådorna är nu fulla av pelargoner istället för vissen ljung, oj vad jag svettades på grannens parasol. Bilder utlovas under morgondagen.

Go fetch Lovisa

Efter tre års journalistutbildning får jag hämta kaffe och svara i telefon.

Är det säkert att CSN måste ha tillbaka sina pengar? Kan man reklamera en utbildning?

– Vi är ju fortfarande unga, snart börjar vi klättra uppåt, sa 29-åringen som kajkar runt Sverige och kommenterar division 1-fotboll.

Oj vad jag hoppas att du har rätt främling, oj vad jag hoppas.

Kärran

Hade en härlig dag på Söder med T och co.

Vi traskade runt, jag spillde sönder min klänning, allmänt mysig dag.

Åker hem till Kärrtorp och det första som händer när jag går ut från t-banan är "Tjena bruden, läget då?" och då vidare.

Ganska kul kontrast till stämningen inne i stan.

Kapp-aaaaahl

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut.

Jag handlade kläder på Kappahl.

Jajamensan, förorts-Lovisa fortsätter framåt och blir: *trumvirvel* Medelålders-Lovisa!!!

Dessförinnan tränade jag en timme och cyklade 20 minuter. Var ganska skönt att duscha sen.

I morgon ska det tydligen bli 25 grader och sol i Stockholm. Jag förväntar mig ingenting, men om det inte stämmer, då kommer jag gråta en liten tår i bakhuvudet och önska att jag bodde i Portugal.

I Portugal är det alltid varmt, nästan...


Förtortsig dag idag

Vilken träningsvärk jag har idag grabbar, det är inte nådigt!

I förmiddags skjutsade jag O och två zynthar, två stativ och x antal sladdar till Tegnérgatan för rep. Sen åkte jag (och alla andra i Stockholmstrakten) till Ikea för att köpa en balkongbord.

Det bidde inget balkongbord.

Det bidde lampskärmar och zinkkrukor i stället. För kvalitén på borden var för ruggig, rangliga och fula. Dessutom var de fyrkantiga. Nä, inget för Lovisa, som scannade sig själv genom snabbkassan och dorg på äventyr till Länna och Bauhaus i stället.

På Bauhaus var alla i Stockholmsområdet som inte fick plats på Ikea. Smockat.

Men jag stegade självsäkert ut till balkongområdet, tog ett vitt, runt bord, hittade kortaste kön, betalade och susade hem i Lilla Fjun igen.

Kändes väldigt förortigt och rätt att göra som alla andra Svenssons och åka till stormarknader på en röd dag. Allt som saknas är en Golden Retriever och att O jobbar som rörmokare, så är det kirrat.

Ska börja kalla honom för Henke också, då är vi redan ett steg på vägen.

Jag låter behaglig!

Haha!

Har precis fått min första komplimang från en kollega:

När jag gick in i teknikrummet för att för säkerhets skull kolla sändningstiden (fransmännen strular till det något överjävligt ska ni veta!) sa teknikern att han tyckte att jag LÄT väldigt bra.

- Det är väldigt behagligt att lyssna på dig, sa han och jag blev alldeles varm i fejan.

- Förra veckan började jag hosta hela tiden efter varje sändning, sa jag, för jag gick ner med rösten för att låta extra seriös, men nu pratar jag mer i samtalston så att jag slipper hostattacker.
- Det låter väldigt bra såhär, sa han, det är perfekt med din normala söta röst.

Det ni, den kommentaren går inte av för hackor.

Om jag räknar noga var det inte första komplimangen, igår sa en annan tekniker att det också lät väldigt bra. Tänk vad mycket det betyder, de 21 snälla orden om min insats har nu officiellt gjort min vecka.

Jag gillar tekniker. De som jobbar på radion är alla grejt, och här är alla också väldigt schyssta när jag trakasserar dem mellan sändningarna.

Hurra för tekniker!

Slowly mowly

Med fyra timmar kvar till kvällens andra sändning, sitter jag och försöker slappsurfa på en av Eurosports datorer.

Det går slappt, slött och alldeles förfärligt långsamt.

Vet inte varför, men det kan inte vara mer än Explorer sex, och segt går det.

Ladda dn.se:s förstasida - 40 sekunder.
Kolla bilder på Facebook - 28 sekunder mellan varje bild.

Suktandet efter ny, onödig kunskap dör ganska fort när det tar så lång tid att få informationen.

Går ut i matrummet och kolla på Inför Schlagerfestivalen i stället tror jag.

Så får det bli.

Garagekrock och pollenchock

Igår:

Jag skriver att jag var för kort för att nå upp till kopparna.

Min pappa kommenterar:

Men sträck på dig då!!!

Hehe.

Idag höll jag på att krascha backspegeln när jag skulle backa in i vårat nya garage. Extremt spännande backe, med minst 45% lutning, att backa ner för och låååångsamt köra upp för så att inte stötfångaren går i. På allvar. Det kändes som att övningsköra igen, blev sådär varm i ansiktet och spänd i benen som jag var de första gångerna på Flatenbadets parkering.

"Släpp kopplingen långsamt Lovisa"
Jag: SKRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK.

Ja, så var det.

Fick också en leverans från O:s mor idag med 12 pelargonior och fem begonior. Och en doftranka och två små illgröna pluttväxter som faktiskt blev förpassade till "Arbetsrummet", also known as The return of the Zynth.

Så balkongen är nu, utan mina 12 krukor med basilika, tomat, luktärt och smultron, fullsmockad. Vi får knappt plats, min O och jag. Och så kanske det ska vara? Lämna utomhus åt växterna, människor ska hålla sig nedbäddade i sängen för att undvika pollenchock.

Oj vad det kliar grabbar!


Tydligen är jag för kort

Det är få saker som stärker självförtroendet så mycket som att behöva be en kollega att ta ner en kopp åt en.

Jag lovar.

Det värmer i hjärtat!

Jag är tydligen för kort för Eurosport. Det är den enda slutsatsen jag kan dra.

Fasiken för mina gener alltså!

Ständigt denna Ulrika By

Igår skrev Ulrika By i DN Söndag.

Hon gör det ibland. Tyvärr finns inte kolumnen på nätet, så jag kan inte länka till den, men jag kommer klippa ut den och sätta upp den på kylskåpet som en påminnelse om att kampen fortsätter. Som en tändande gnista av ord.

Igår hade By valt det ämne som ingen över 30 har någon som helst koll på, och By är onekligen över 30, nämligen 80-talister.

80-talister är lata, klagade By. De tuggar tuggummi och struntar i att jag inte fått min mobil den tid butiken sagt att jag skulle få den.

Hur ska det gå för min pension, undrade By, när denna Hubba Bubba-beroende generation ska jobba för att betala den.

80-talisterna behöver bestämma sig, gnällde By, om de ska festa eller jobba på som riktigt folk.

Ja du, kära Ulrika By. Att detta ämne aldrig får ett slut. Det tycker jag är underligt, men kanske är 60-talister ovanligt sega och har svårt att läsa artiklar som din egen tidning trycker var och varannan dag? Vad vet jag.

För vi 80-talister är de som är mest välutbildade, beresta och uppdaterade. Vi går gymnasiet, läser på högskola och drömmer om en fast anställning. Men oj då, fanns det inga jobb att få? Sitter det 40-50- och 60-talister där och klagar på att vi inte jobbar i stället? Ja, jag tror nog att det är så.

Jag kan räkna till 20 80-talister i min nära vänkrets. Av dem har 14 högskoleutbildning. 18 är vikarier. En har fast jobb.

Och vad gäller Hubba Bubba-referensen, bevisar den bara exakt hur gammal By är. 80-talister tuggar Stimorol, smaken håller längre och är alltså billigare i längden. Mer har vi inte råd med.

Måndag, självklart

Har haft en grymt underlig morgon med otroligt otrevliga människor på Skatteverket och Air france som dragit för mycket pengar från mitt konto.

Jäkla meck alltså!

Och så får jag idag reda på att min frisör ska byta salong, och hon får inte berätta vart hon ska istället. Varför ska allt jobbigt hända på samma gång!

När vädret är som idag vill man bara gå och lägga sig i sängen igen, har så ont i halsen att jag knappt kan svälja, så ingen träning blir det heller.

Är det inte en typisk skitmåndag så säg?

Men jag vill ju bli blondin igen

Bara för att jag försökte intala mig själv att jag absolut inte ska bli blondare inför semestern, är det det enda jag kan tänka på.

Anledningen till att jag inte borde göra nya slingor, är att de kan förstöras i den starka solen och om de är relativt nygjorda finns dessutom risken att jag blir grön på skallen eftersom det kommer bli mycket poolbad.

För Burkina Faso ligger mitt i landet och har ingen kust.

Men anledningarna till att göra slingor är så många!!!

Jag vill bli riktigt, riktigt blond nu, inte någon slags mellanting.
Jag längtar efter sommarkänslor och då är en blond skalle det bästa trixet.
Ska träffa kusiner och massa människor i Lund den fjärde juni, då vill jag vara lika snygg som mina kusiner och storasyster som ALLTID är så himla snygga. Jag är mest tjockare än vanligt, har ingen ordentlig frisyr och någon konstig färg på stråna som nog inte ens har ett namn!

Och kanske, om jag är väldigt, väldigt VÄLDIGT blond, kan det ursäkta att min franska inte kommer hinna bli helt avdammad. Jag kommer mest säga, Pardon, mais je ne comprand pas, vous pouvonz parler un plus dousement sil vous plait? Och sen avfyra ett strålande leende.

Då känns det bättre att vara blond igen, vad säger ni?

Det är så Lovisa!

Dagens "Lovisa! Det är:"
1. Bara en månad tills du ska till Burkina Faso!
2. Länge sen du åt smågodis, duktigt!
3. På tiden att du köper ett balkongbord!

Många utropstecken där..

Dagens "Idag försöker Lovisa intala sig att":
1. Det är dumt att göra nya slingor innan semestern i Afrika.
2. Hon inte tappar fart i träningen för att hon missade ett gympass.
3. Det inte finns något som är så kul som sport. Hela veckan och hela helgen.




Plantagen

Igår skulle jag ha tränat, men halsen gjorde ont och jag vill bli frisk någon satans gång.

Alltså ingen träning.

Däremot ringde Syster K och föreslog att jag skulle följa med henne och småtjejerna till Plantagen.

Hejdlöst roligt hade vi. Sexåriga A sprang runt och plockade blommor som trillat av sina stjälkar och jag fick äran att bära allihopa. Ungefär hundra tusen stycken. Mini-E hoppade mest i vattenpölar, drog loss blommor från stjälkarna och klappade gipskatter.

På hemvägen, med en fullastad baklucka säger A att E kallar henne för dum.
- Nej, E, så får du inte säga, A är inte dum, säger min syster till sitt lilla barn.
- Men jag är inte heller dum! gastar E från baksätet.

Det är svårt att hålla sig för skratt, hon är så fruktansvärt rolig. Om jag ska lyckas diciplinera mina barn måste de vara tråkiga, annars kommer jag bara börja fnissa.

Fnissa? Jag har nog inte gjort det sen gymnasiet. Kanske ska ta upp den gamla vanan igen.

Idag är det jobb på radion som gäller, jobb jobb jobb. Ska bli härligt att sitta här hela dagen. Japp!


Lovisa! Det är:....

Jag har bestämt mig för att köra bloggen i punktform lite då och då, i två segment jag valt att kalla "Lovisa! Det är..." och "Idag försöker Lovisa intala sig att:"

Dagens "Lovisa! det är":

1. Trist att vara AIK:are just nu.
2. Otroligt hur snabbt du blev kricketfan eftersom den bestämmer när nyheterna ska sändas.
3. Svårt att översätta engelska texter som är skrivna av fransmän.

Och dagens, eller kvällens om vi ska vara petiga, "Idag försöker Lovisa intala sig att":

1. Kricket är kul, kricket är kul, kricket ÄR KUL!
2. Det är trevligt att köra Pampas istället för E4:an hem mitt i natten.
3. Det är som T sa i fredags, min våg ÄR felinställd, jag väger tre kilo mindre än den visar!

Punkt. Slut. Hehe...


Vem, var, när?

Det här med att jobba till klockan ett på nätterna är jag inte riktigt van vid än.

Jag vaknar på morgonen och undrar var jag är, vem jag är och vilken dag det är.

I morse kom jag på att jag var hemma i en tom lägenhet, hette Lovisa och skulle promenera med lillebror eftersom det var torsdag.

Så han kom hem till mig och vi traskade iväg mot Skogskyrkogården. 75 minuter senare damp vi in i hallen, lagade lunch och åt på den soliga balkongen.

Sen racade jag iväg till Eurosport där jag precis hostat mig igenom lite tennisnyheter. Alltid lika bra att ha hosta...

Men en extra rolig sak har hänt:

O har bokat biljetter för oss till Burkina Faso, så dit åker vi i början av juni. Två veckor i världens femte fattigaste land. Vilket äventyr grabbar!

Tjoho för att det snart är sommar!

Min bror gillar mig inte

I går vaknade jag klockan tio (gick och la mig klockan 02.20!), tittade på klockan, blundade och vaknade 50 minuter senare.

Missade alltså träningen med Lillebror.

Men i morse, damer och herrar, då var jag uppe med tuppen. Eller, klockan tio. Det är en riktig sjusovartupp jag har!

Mötte bror på Nypan och introducerade honom till något som jag valt att kalla: The PT Madness tour 2010.

Efte en övning såg min bror chockad ut. Efter två övningar var min bror (och jag också såklart) röd och svettig. Efter tre övningar skakade han och när det var dags för den fjärde övningen, Draken, tittade han på mig med tomma ögon och sa rakt ut:

- Jag tycker inte om dig längre.

Hehe.

Förhoppningsvis har vi båda ruggig träningsvärk i morgon. Det förtjänar vi! 


Redemption at Eurosport 2

Kvällens första sändning skulle börja 18.30.

Eftersom jag var missnöjd med min insats igår, kom jag hit tre timmar innan sändning för att förbereda mig ordentligt.

Men då är det något tjall med sändningstiderna, så helt plötsligt ska nyheterna vara 19.15.

Det jobbar jag efter fram till klockan 18, då jag återigen får veta att om en halvtimme, då kör vi NEWS!

I panik fick chiefen skriva ett av de 15 inslagen och jag chockade kroppen genom att dricka fem glas vatten för att inte börja hosta i sändning igen.

För det gjorde jag nämligen igår.

Nattsändningen lät ungefär såhär:
- Välkomna till Eurosport *HOST*

- Eh...*HOST* Tysklands VM-trupp *HOST*
- Marcello Lippi *HOST HOST HOST* en legend inom *HOST*

Ja, ni förstår.

Men kvällens första sändning var en mini hit. Förutom att jag inte vågade prata med magstöd för jag var rädd för att hosta så jag pratade värre stockholmska än någonsin. TrEEEnaren, bUUUrja och så vidare.

I will redeem myself at midnight. You'll see...


Smärtsam träning är allt jag vill ha

Jag har kommit fram till att det är pollens och min dåliga, dåliga allergimedicins fel att jag är så trött.

När jag vandrade hem från träningen, som gick bra, blev jag snurrigare och snurrigare i bollen och kunde till slut inte stå emot att klia. När jag såg mig själv i spegeln efter duschen grät jag, både för att det kliade och för att jag såg ut som Häxan Surtant på en allvarlig bong-safari.

Helt röd runt och i ögon och med lätt simmig blick.

Satans!

Men nu har jag i alla fall kört igenom alla de tre pass jag fått från PT:n. Och kommit fram till följande:

Pass 1 ger mig träningsvärk i benen som gör att jag inte kan gå normalt (det fick mor och bror se i fredags).
Pass 2 gör att jag får en konstig smärta i revbenen och på baksidan av axlarna.
Pass 3 innebär en svettig, frustande men glad Lovisa som får träna rygg och bål på ett irriterande smärtsamt sätt.

Det är så skoj att ha en liten lista att dra fram titt som tätt i gymmet, folk runtomkring är väldigt nyfikna, det har jag nog sett.

I morgon är det pass 1 igen och lillebror ska få smaka på smärta. Hehe. SMÄRTA! 

Pass två

Vet inte om det är pollen eller förkylningen som vägrar släppa, men min kropp känns som mos och hjärnan har stängt av för länge sen.
Har sovit ganska mycket i helgen, men jag är helt slut ändå.
Ikväll jobbar jag mitt andra pass på Eurosport 2, är redan så nervös så att jag dör. Ska gå och träna nu för att få bort lite av oron.
Det brukar hjälpa att köra slut på kroppen för att få hjärnan att sluta tänka.

RSS 2.0