Jullov
Inte gjort många knop idag, men yogade länge länge. Jag tror att det är vad min hjärna behöver just nu, lugn och ro. Så jag försöker dämpa mina att-göra-listor-behov genom att snällt säga till mig själv att det är okej att jag inte gjort någon nytta idag. Det är jullov.
Jullov.
Jullov.
Det har jag inte haft på fyra år. Så inte konstigt att det känns konstigt.
Ska ju samtidigt försöka få klart ansökningar till dramatiska institutet, hallidudanedej. Jag vill bara prova på att söka, öva på det. Men problemet är att så fort jag sätter mig för att skriva börjar jag tänka på vad jag ska göra i sommar och nästa höst. VAD?
Så det går ju sådär med kreativiteten. Men det är väl så det är?
Och det är inget inte fem hockeymatcher kan råda bot på!
Jullov.
Jullov.
Det har jag inte haft på fyra år. Så inte konstigt att det känns konstigt.
Ska ju samtidigt försöka få klart ansökningar till dramatiska institutet, hallidudanedej. Jag vill bara prova på att söka, öva på det. Men problemet är att så fort jag sätter mig för att skriva börjar jag tänka på vad jag ska göra i sommar och nästa höst. VAD?
Så det går ju sådär med kreativiteten. Men det är väl så det är?
Och det är inget inte fem hockeymatcher kan råda bot på!
Lite shopping
Begåvades med ännu en bra dag idag. Lycko mig. Det blev gym och sen klädkoll åt O. Han fick med sig fina saker hem, men har en benägenhet att säga olika regler för sig själv medan han handlar, som han sen aldrig någonsin håller.
Till exempel så sa han för ett halvår sen: Jag tänker aldrig mer ha en rutig skjorta på mig.
Förutom en som är blå, den han fått av B och min far. Och så förutom den han köpte idag då...
Så kan man ju inte hålla på, säga saker och sen inte leva upp till dem.
Hur skulle världen då se ut?
Som nu ungefär.
Till exempel så sa han för ett halvår sen: Jag tänker aldrig mer ha en rutig skjorta på mig.
Förutom en som är blå, den han fått av B och min far. Och så förutom den han köpte idag då...
Så kan man ju inte hålla på, säga saker och sen inte leva upp till dem.
Hur skulle världen då se ut?
Som nu ungefär.
Gusten och Milla
Det var helt sagolikt att göra yoga på Milla i morse. Hon är tunnare än Gusten. Men härlig ändå.
Lite som skillnaden mellan min farmor och mormor. Om jag fick välja, så satt jag helst i farmors knä. Inte för att vi alltid hade mest att prata om, men hon var så mysigt mjuk. Hennes lår var perfekta sittdynor och hennes mage och byst som ett varmt bolster (jo, jag skrev BOLSTER) att luta sig mot. Mormor sa skojiga saker, men hon var så hård och knotig. Vass under gumpen min.
Lite så kanske det är med Gusten och Milla. Att jag utvecklas mest på Milla, men ibland måste jag köra på Gusten helt enkelt för att det är så skönt.
Och ni som tycker att jag är konstig för att jag pratar om mina yogamattor som om de vore människor: Var vänliga att lämna denna blogg nu. För så här kommer det fortsätta.
I evigheters evighet!
Lite som skillnaden mellan min farmor och mormor. Om jag fick välja, så satt jag helst i farmors knä. Inte för att vi alltid hade mest att prata om, men hon var så mysigt mjuk. Hennes lår var perfekta sittdynor och hennes mage och byst som ett varmt bolster (jo, jag skrev BOLSTER) att luta sig mot. Mormor sa skojiga saker, men hon var så hård och knotig. Vass under gumpen min.
Lite så kanske det är med Gusten och Milla. Att jag utvecklas mest på Milla, men ibland måste jag köra på Gusten helt enkelt för att det är så skönt.
Och ni som tycker att jag är konstig för att jag pratar om mina yogamattor som om de vore människor: Var vänliga att lämna denna blogg nu. För så här kommer det fortsätta.
I evigheters evighet!
Jag är så tacksam ändå
En fin jul har det varit.
Av O har jag fått en superfin topp, Jerry Lee Lewis-biografin och mjukisbyxor från Filippa K.
Jag har aldrig ägt något från något så fint märke förut och har firat med att inte ha på mig något annat i två dygn.
Av min fina mor fick jag massor fint, bland annat ett guldeklöv från Designtorget som jag burit varenda dag i en vecka för att det påminner mig om Älta.
Av min far fick jag bland annat en superfin art deco-lampa i klarblå plåt som han köpte på Retromässan.
Av min bror fick jag finfina Kastehelmiskålar som jag ska ha Riesen i vid festliga tillfällen.
Av min ena syster fick jag joggingbyxor som jag längtat efter, för de jag använder nu köpte jag när jag var 13. Och då var det antagligen inte ens jag som köpte dem, utan mor och far. Är slutsatsen att jag var lika fattig som 13-åring som jag är som student?
Av O:s päron fick jag en yogafilt (hurra!) och en reseyogamatta (hurrahurra) som jag ikväll döpt till Milla. Jag har inte testat henne än, men det lär bli toppen, för hon är mörkblå och outgrundlig som den arabiska natten.
Av systerdotter A fick jag fyra fåglar med glitter. Av systerdotter E fick jag en gul kotte. Fina barn.
När systerdotter E fick glitterlim i olika färger i ett paket utropade hon:
- Åh, glitterlim, PRECIS vad jag behöver faktiskt!
Jag har skrivit denna lista för att påminna mig själv om vilken fin jul jag har haft, så att inte nyårsmörkret sänker sig för tidigt över tankarna.
Och så kanske jag hoppas att dessa människor läser om hur fina jag tycker att de är. Hoppas bör man annars dör man!
Av O har jag fått en superfin topp, Jerry Lee Lewis-biografin och mjukisbyxor från Filippa K.
Jag har aldrig ägt något från något så fint märke förut och har firat med att inte ha på mig något annat i två dygn.
Av min fina mor fick jag massor fint, bland annat ett guldeklöv från Designtorget som jag burit varenda dag i en vecka för att det påminner mig om Älta.
Av min far fick jag bland annat en superfin art deco-lampa i klarblå plåt som han köpte på Retromässan.
Av min bror fick jag finfina Kastehelmiskålar som jag ska ha Riesen i vid festliga tillfällen.
Av min ena syster fick jag joggingbyxor som jag längtat efter, för de jag använder nu köpte jag när jag var 13. Och då var det antagligen inte ens jag som köpte dem, utan mor och far. Är slutsatsen att jag var lika fattig som 13-åring som jag är som student?
Av O:s päron fick jag en yogafilt (hurra!) och en reseyogamatta (hurrahurra) som jag ikväll döpt till Milla. Jag har inte testat henne än, men det lär bli toppen, för hon är mörkblå och outgrundlig som den arabiska natten.
Av systerdotter A fick jag fyra fåglar med glitter. Av systerdotter E fick jag en gul kotte. Fina barn.
När systerdotter E fick glitterlim i olika färger i ett paket utropade hon:
- Åh, glitterlim, PRECIS vad jag behöver faktiskt!
Jag har skrivit denna lista för att påminna mig själv om vilken fin jul jag har haft, så att inte nyårsmörkret sänker sig för tidigt över tankarna.
Och så kanske jag hoppas att dessa människor läser om hur fina jag tycker att de är. Hoppas bör man annars dör man!
Synd-en
Det var en gång en flicka som hette Lovisa.
Lovisa var väldigt duktig på att tänka och det var något hon sysselsatte sig med varenda dag, från morgon till kväll.
När Lovisa inte tänkte, så pratade hon. Ibland frågade någon Lovisa vad hon ville göra med allt det där hon tänkt på. Ofta kunde Lovisa inte svara på det, hon var för upptagen med att tänka på annat.
Ibland frågade någon om hon skulle göra allt det där hon pratade om. Ofta visste Lovisa inte vad hon skulle säga då.
Så kom det en tid, vi kan kalla den julen, som är som en slags skiljelinje mellan "allt man tänkt man vill göra" och "allt som jag faktiskt har gjort/ska göra" och det stod klart för Lovisa att något inte stod rätt till.
För när alla runtomkring henne verkade veta vad de ville, satt hon på en kall redaktion i radiohuset och kände sig vilsen.
"Vad ska det egentligen bli av mig" tänkte hon för sig själv samtidigt som hon letade igenom sverigesradio.se/radiosporten efter bortlömda g:n eftersom tangentbordet hon jobbade vid var trasigt.
Men hur mycket hon än lyssnade efter ett svar, kom det inget.
För det är en sådan fråga som sällan har något svar.
Synd, tänker ni nu.
Och det har ni rätt i.
Synd som bara fan.
Lovisa var väldigt duktig på att tänka och det var något hon sysselsatte sig med varenda dag, från morgon till kväll.
När Lovisa inte tänkte, så pratade hon. Ibland frågade någon Lovisa vad hon ville göra med allt det där hon tänkt på. Ofta kunde Lovisa inte svara på det, hon var för upptagen med att tänka på annat.
Ibland frågade någon om hon skulle göra allt det där hon pratade om. Ofta visste Lovisa inte vad hon skulle säga då.
Så kom det en tid, vi kan kalla den julen, som är som en slags skiljelinje mellan "allt man tänkt man vill göra" och "allt som jag faktiskt har gjort/ska göra" och det stod klart för Lovisa att något inte stod rätt till.
För när alla runtomkring henne verkade veta vad de ville, satt hon på en kall redaktion i radiohuset och kände sig vilsen.
"Vad ska det egentligen bli av mig" tänkte hon för sig själv samtidigt som hon letade igenom sverigesradio.se/radiosporten efter bortlömda g:n eftersom tangentbordet hon jobbade vid var trasigt.
Men hur mycket hon än lyssnade efter ett svar, kom det inget.
För det är en sådan fråga som sällan har något svar.
Synd, tänker ni nu.
Och det har ni rätt i.
Synd som bara fan.
Soon
Idag hade alla andra grupper redovisning på sina texter och satans vad ambitiösa alla har varit. Jättekul!
Underligt att två av dessa tre grupper valde att krossa ägg i sina tolkningar...
Sen var jag förbi mor med julklapp och födelsedagspresent till syster M, för mor och bror ska down under i jul. Nedrans lyckosar. Själv fryser man ihjäl. På riktigt.
Egentligen borde jag ha något riktigt skojigt att skriva, men det är det här med att sitta på jobbet som sätter p för fantasin. Snart kanske.
Underligt att två av dessa tre grupper valde att krossa ägg i sina tolkningar...
Sen var jag förbi mor med julklapp och födelsedagspresent till syster M, för mor och bror ska down under i jul. Nedrans lyckosar. Själv fryser man ihjäl. På riktigt.
Egentligen borde jag ha något riktigt skojigt att skriva, men det är det här med att sitta på jobbet som sätter p för fantasin. Snart kanske.
Fladderläppen Giertta
Vi har ju haft en sista gruppuppgift i skolan, fyra moderna texter heter den. Lagom harmlöst namn liksom, tjolla-hopp en modern text och en där och en i granens topp. Typ.
Men icke.
Det är ingen hemlighet att jag är dålig på att hålla just mina egna känslor hemliga. Jag gör mitt yttersta. Försöker knipa käft, men av någon anledningen lyckas ändå min hjärtas mening alltid sippra ut. Jävla fladderläpp.
Uppgiften har varit svår för att jag inte tyckt om någon av texterna. Men min grupp har kämpat som små flitiga nissar, de är ena riktiga höjdare hela bunten. Idag visade vi i alla fall upp det slutgiltiga resultatet. Vi bjöd in hela klassen till en råvind i Enskede. Där fanns bland annat en dörrmatta, som K hade sytt, i form av en naken kvinna som alla var tvugna att trampa på innan de äntrade rummet.
I rummet hade vi byggt upp ett slags hem, med olika datorstationer med små filmer, samt en film som projicerades på ett av mina gamla lakan. Väldigt fint.
På en planka stod även små gubbar och höll i skyltar med citat som vi i gruppen hade sagt under arbetets gång.
Mina var:
"Det här blir nog... det här kan bli bra"
"Jag valde den här texten för att den var minst dålig"
"Om det här är moderna texter, så förstår jag att alla spelar Shakespeare och Strindberg hela tiden"
Ja, det var det där med fladderläpp ju...
Men icke.
Det är ingen hemlighet att jag är dålig på att hålla just mina egna känslor hemliga. Jag gör mitt yttersta. Försöker knipa käft, men av någon anledningen lyckas ändå min hjärtas mening alltid sippra ut. Jävla fladderläpp.
Uppgiften har varit svår för att jag inte tyckt om någon av texterna. Men min grupp har kämpat som små flitiga nissar, de är ena riktiga höjdare hela bunten. Idag visade vi i alla fall upp det slutgiltiga resultatet. Vi bjöd in hela klassen till en råvind i Enskede. Där fanns bland annat en dörrmatta, som K hade sytt, i form av en naken kvinna som alla var tvugna att trampa på innan de äntrade rummet.
I rummet hade vi byggt upp ett slags hem, med olika datorstationer med små filmer, samt en film som projicerades på ett av mina gamla lakan. Väldigt fint.
På en planka stod även små gubbar och höll i skyltar med citat som vi i gruppen hade sagt under arbetets gång.
Mina var:
"Det här blir nog... det här kan bli bra"
"Jag valde den här texten för att den var minst dålig"
"Om det här är moderna texter, så förstår jag att alla spelar Shakespeare och Strindberg hela tiden"
Ja, det var det där med fladderläpp ju...
MYS!
Ja, men alltså. Helgen min var fantastisk. O och jag har myst. Det är i princip det enda jag vill göra hela mitt liv. Mysa.
Ett löjligt litet jävla ord, men ändå. Så. Mysigt.
Snart är det julafton hörni. Jag planerar att äta god mat och dricka gott vin. Samtidigt. Yey.
Ett löjligt litet jävla ord, men ändå. Så. Mysigt.
Snart är det julafton hörni. Jag planerar att äta god mat och dricka gott vin. Samtidigt. Yey.
Som tomten - fast snabbare
Att vara ett kontrollfreak med en faiblesse för listor har ibland sina fördelar.
Som när man har 15 julklappar att köpa och en dag på sig.
Hehe. Fyra timmar och 20 minuter tog det mig att införskaffa allt detta, plus att jag åt lunch hos Majsudh på Terrys. Han såg väldigt trött ut. Systemet hanns också med.
Tänkte att jag nog skulle ut och promenera, men sen märkte jag att jag var slut i kroppen och kände för att lyda min mor, så jag har snällt suttit på min rumpa och ätit vindruvor som en annan Caesar.
Nu är det helg. Jag älskar helger, framförallt när jag inte jobbar! Tjoho!
Som när man har 15 julklappar att köpa och en dag på sig.
Hehe. Fyra timmar och 20 minuter tog det mig att införskaffa allt detta, plus att jag åt lunch hos Majsudh på Terrys. Han såg väldigt trött ut. Systemet hanns också med.
Tänkte att jag nog skulle ut och promenera, men sen märkte jag att jag var slut i kroppen och kände för att lyda min mor, så jag har snällt suttit på min rumpa och ätit vindruvor som en annan Caesar.
Nu är det helg. Jag älskar helger, framförallt när jag inte jobbar! Tjoho!
Vejla vejla vejla
Men oj vad har jag egentligen gjort på fyra dagar som resulterat i bloggstopp?
Kanske en slutuppgift från prettolandland? Ja, helt korrekt.
Mor tror att kruxet med mitt knä är ledvätska som läcker ut. Vila, sa hon. Vila? sa jag. Vila! sa hon.
Jaha.
MEN DÅ VILAR JAG VÄL DÅ FÖR DU HAR JU ÄNDÅ LIKSOM BARA GETT MIG LIVET SÅ JAG KAN VÄL LYSSNA PÅ DIG NÅN GÅNG. DÅ!
Det var alltså inget uttryck för någon ovilja att lyda min mor, bara en lite protest mot att jag inte får springa eller styrketräna benen. Och den borde väl i sanningens namn riktas mot min egen kropp, men eftersom den är totalt ignorant skickar jag ut dessa känslor i världsrymden i stället.
Så där ja.
Hurra
Hann förbi gymmet på väg hem från jobbet. Det är något tjall med mitt högerknä alltså. Eller, det är inte i knäet utan mer under det, på baksidan. Kanske är det något tjall med vaden? Har haft det hela hösten och det sabbar min yoga!
Anywho. När jag till slut damp innanför dörren hade O lagat middag och hittat en sida där man kunde handla billig mat på nätet. SÅ DET BLEV INGEN STORHANDLING!!!!
Tjooh på riktigt alltså.
Har även satt i mig fyra moderna texter som vi har i uppgift i skolan.
Alltså. Om det är såhär modern teater är så förstår jag att alla jävla scener sätter upp Shakespear och Strindberg hela tiden.
Säger bara det...
Anywho. När jag till slut damp innanför dörren hade O lagat middag och hittat en sida där man kunde handla billig mat på nätet. SÅ DET BLEV INGEN STORHANDLING!!!!
Tjooh på riktigt alltså.
Har även satt i mig fyra moderna texter som vi har i uppgift i skolan.
Alltså. Om det är såhär modern teater är så förstår jag att alla jävla scener sätter upp Shakespear och Strindberg hela tiden.
Säger bara det...
Och hatet sprids
Jobbhelg jobbhelg jobbhelg. Och så när jag kommer hem ikväll ska jag njuta av att... åka och storhandla. Fy fanken vad det är görtrist att storhandla. Finns det något mer oinspirerat ställe än en mataffär?
Jag tror ICKE det.
Fast ännu tråkigare är det att packa in efteråt. Vårt kylskpå är onormalt högt så jag ser inte vad som finns i det. Detta faktum tillsammans med min fobi för kylskåp, kladd, saker som luktar äckligt och ett behov av att ha kontroll på allt gör att O tvingas umgås med ett litet monster ikväll. Antagligen. Man vet ju aldrig. Kanske gör jag en helomvändning och börjar sjunga av glädje vid frysdisken då knogarna nått en ljuslila ton.
- Gud vad jag längtar tills du får körkort så att jag slipper storhandla, säger jag ibland till O.
- Men varför måste jag åka och handla ensam? undrar han då.
Jefla kneppo, för att jag HATAR att storhandla, that's why!
Ja, ni ser. Jag hetsar upp mig i ämnet långt innan jag ens satt mig i Fjun och gasat ut på Nynäsvägen - riktning Länna.
Först ska jag skriva om Jerringpriset. Och stanna till vid gymmet och köra slut på benmusklerna.
SEN får jag njuta av vad självscanningens heliga moder har att erbjuda.
Tjo-fucking-ho.
Om jag inte äter...
Men oj vad blek jag blir när jag inte får äta middag förrän kl tio. Som om lilla spöket Laban lagt sig i klorin och rullat runt minst en timme.
Jag tycker det är orättvist. För om det går för länge mellan mina måltider så kan jag liksom inte "fixa" mig själv genom att äta. Jag får huvudvärk och den går inte över om jag käkar, jag blir blek och får inte färg om jag spisar, jag blir suddig i ögonen och ser inte klart om jag svullar.
Tyvärr.
Tyvärr.
Tyvärr.
Idag fick min pappa en skärbräda i födelsedagspresent av mig. Det är inte alla pappor man kan ge en sådan till, men min kan man. Det var inte vilken skärbräda som helst förstås. Handkarvad björk liksom.
Undrar vad han ska få i julklapp? En badrumsmatta i en kanske?
Jag tycker det är orättvist. För om det går för länge mellan mina måltider så kan jag liksom inte "fixa" mig själv genom att äta. Jag får huvudvärk och den går inte över om jag käkar, jag blir blek och får inte färg om jag spisar, jag blir suddig i ögonen och ser inte klart om jag svullar.
Tyvärr.
Tyvärr.
Tyvärr.
Idag fick min pappa en skärbräda i födelsedagspresent av mig. Det är inte alla pappor man kan ge en sådan till, men min kan man. Det var inte vilken skärbräda som helst förstås. Handkarvad björk liksom.
Undrar vad han ska få i julklapp? En badrumsmatta i en kanske?
Mat
På redaktionen och liveuppdaterar VM-handboll. Satan i min lilla låda vad stressigt det är. Jag blir hungrig när jag är stressad. Undrar varför det hänger ihop?
Och jag är glad för att jag inte bor på landet
De två dagarna ute på Biskops-Arnö folkhögskola var väldigt fina. På många sätt.
Jag har kommit fram till några saker:
Att sitta still i 11 timmar är INTE bra för kroppen.
Mårbackapeargoner i terracottakrukor längst med en glasgång kan vara det finaste inredningstemat någonsin.
Lovisa ska vara jävligt glad för att hon inte bor på internat på Biskops-Arnö folkhögskola.
Schesus vad jag inte hade trivts. Det är fantstiska scenerier där ute på landet, när solen går upp över en åker som sträcker sig till horisonten får ju varenda mänscha en känsla av frihet. Men just det att du inte träffar några andra människor än de som går i samma skola som du. Man kan inte ens råka stöta in i någon ny. Hjälp! Klaustrofobi!
Och detta att allt ska tas in, kännas in och kramas ihjäl. Men snälla goda vän låt mig trängas i ett illaluktande gym och svettas och stånka, inte ge bidrag till skolan poesilåda vars bidrag läses upp varje fredag på nån storsamling.
Kanske är det min rädsla att reformeras, bli som dem, som gör att jag sparkar bakut fast jag inte ens är fasthållen? Som att mor min länge vägrade att gå in i kyrkor för att hon INTE ville bli frälst. Tror jag att Mulle kommer inta min själ bara för att jag köper hudkrämer från de som går "Naturens medicin"-linjen?
Asch, inte vet jag. Det jag vet är att så fort jag parkerat Fjun i Kärrtorp störtade iväg till gymmet och sen hem för att göra yoga. Liksom rena mig från... allt det rena?
Min text fick fin respons i alla fall. Tycker bättre och bättre om den ju fler gånger jag läser den. Måste sluta vara så skoningslöst kritisk mot mig själv jämt. Fast varför egentligen? Det är ju väldigt roligt att bli överraskad av att man är lite bra ibland.
Faktiskst!
Jag har kommit fram till några saker:
Att sitta still i 11 timmar är INTE bra för kroppen.
Mårbackapeargoner i terracottakrukor längst med en glasgång kan vara det finaste inredningstemat någonsin.
Lovisa ska vara jävligt glad för att hon inte bor på internat på Biskops-Arnö folkhögskola.
Schesus vad jag inte hade trivts. Det är fantstiska scenerier där ute på landet, när solen går upp över en åker som sträcker sig till horisonten får ju varenda mänscha en känsla av frihet. Men just det att du inte träffar några andra människor än de som går i samma skola som du. Man kan inte ens råka stöta in i någon ny. Hjälp! Klaustrofobi!
Och detta att allt ska tas in, kännas in och kramas ihjäl. Men snälla goda vän låt mig trängas i ett illaluktande gym och svettas och stånka, inte ge bidrag till skolan poesilåda vars bidrag läses upp varje fredag på nån storsamling.
Kanske är det min rädsla att reformeras, bli som dem, som gör att jag sparkar bakut fast jag inte ens är fasthållen? Som att mor min länge vägrade att gå in i kyrkor för att hon INTE ville bli frälst. Tror jag att Mulle kommer inta min själ bara för att jag köper hudkrämer från de som går "Naturens medicin"-linjen?
Asch, inte vet jag. Det jag vet är att så fort jag parkerat Fjun i Kärrtorp störtade iväg till gymmet och sen hem för att göra yoga. Liksom rena mig från... allt det rena?
Min text fick fin respons i alla fall. Tycker bättre och bättre om den ju fler gånger jag läser den. Måste sluta vara så skoningslöst kritisk mot mig själv jämt. Fast varför egentligen? Det är ju väldigt roligt att bli överraskad av att man är lite bra ibland.
Faktiskst!
Tjo
Det tog nästan en timme att ta sig genom stan i morse, sen ytterligare en halvtimme att komma till landet.
En jäkla konstig grej, egentligen, att landet är så nära.
Här på Biskops-Arnö är det fina hus och snöblandat regn. Tjoho.
En jäkla konstig grej, egentligen, att landet är så nära.
Här på Biskops-Arnö är det fina hus och snöblandat regn. Tjoho.
Text är svåra grejer
Har försökt analysera en text idag och fasiken var det är svårt. Att säga något begripligt om någon annas manus. Är ju så osäker på om jag förstått det hela rätt.
Så otroligt mycket lättare att sitta och tycka om en film vars manusförfattare jag inte skulle kunna peka ut i en folksamling på fem pers. Jag har ju för det mesta väldigt lätt för att säga vad jag tänker. Men här tar det liksom stopp.
Jag vill visa all den respekt som texten förtjänar och då blir jag så rädd att jag ska göra fel.
I kväll jobbar jag 15-23.30 och i morgon bitti kommer tre klasskompisar till Kärrtorp och så ska vi fjösa iväg i Fjun ut till Biskops-Arnö folkhögskola för storseminarium i två dagar. Hua.
Det blir nog bra.
Det blir det nog.
Bra dag
Ay caramba. Idag var det hela primary som gällde på yogan. Det är sådant högt tempo att jag inte hinner tänka.
Gud vad underbart det är.
När hjärnan stänger av. Tystnar.
Min fantastiska mor var förbi en snabbis och bjöd på lussebullar (det är det godaste som finns i hela världen, minus vin, men det är en dryck så det räknas inte) från Pressbyrån som smakade toppen. Att ha en mor som besöker en och fyller en med socker torde vara ett av livets viktigaste inslag.
I morgon ska jag analysera text och sen jobba in på småtimmarna på radion. Det är vad livet består av just nu för mig. Manus, radiosportens webb och yoga.
Kunde va värre grabbar.
A, just det, en bild på primary-serien så ni förstår vad det är jag utsätter mig själv för, det tar 90 minuter att köra igenom hela primary...
Gud vad underbart det är.
När hjärnan stänger av. Tystnar.
Min fantastiska mor var förbi en snabbis och bjöd på lussebullar (det är det godaste som finns i hela världen, minus vin, men det är en dryck så det räknas inte) från Pressbyrån som smakade toppen. Att ha en mor som besöker en och fyller en med socker torde vara ett av livets viktigaste inslag.
I morgon ska jag analysera text och sen jobba in på småtimmarna på radion. Det är vad livet består av just nu för mig. Manus, radiosportens webb och yoga.
Kunde va värre grabbar.
A, just det, en bild på primary-serien så ni förstår vad det är jag utsätter mig själv för, det tar 90 minuter att köra igenom hela primary...
Mörker
I lördags firade jag och O att vi varit tillsammans i sju år och sju dagar.
Jag bakade scones till frukost, sen spelade vi badminton och jag kickade O:s ass och så käkade vi ohyggliga mängder mat på Marie Leveau på kvällen. Och drack mojitos.
Väldigt mycket av mitt och O:s mys kretsar kring mat av olika slag. När han frågar vad jag helst av allt vill göra svarar jag nästan alltid att jag vill äta något gott. Oavsett om det är wok eller kladdkaka. Mat gör mig glad.
I somras och i början av hösten var jag ju väldigt inne på ayurveda-kost, men i och med att det blivit mörkt ute har jag blivit sämre och särme på att hålla det. Tror att jag försöker trösta min trötta själ med att inte lägga energi på något förutom att andas och leva.
Men i stället försöker jag gå ut och gå mitt på dagen så ofta jag kan, för att liksom jämna ut det. För när jag tänker på att blötlägga mungbönor och hitta på något skoj att laga av det så slår hjärnan av. Det får vänta till våren.
Som så mycket annat.
Jag bakade scones till frukost, sen spelade vi badminton och jag kickade O:s ass och så käkade vi ohyggliga mängder mat på Marie Leveau på kvällen. Och drack mojitos.
Väldigt mycket av mitt och O:s mys kretsar kring mat av olika slag. När han frågar vad jag helst av allt vill göra svarar jag nästan alltid att jag vill äta något gott. Oavsett om det är wok eller kladdkaka. Mat gör mig glad.
I somras och i början av hösten var jag ju väldigt inne på ayurveda-kost, men i och med att det blivit mörkt ute har jag blivit sämre och särme på att hålla det. Tror att jag försöker trösta min trötta själ med att inte lägga energi på något förutom att andas och leva.
Men i stället försöker jag gå ut och gå mitt på dagen så ofta jag kan, för att liksom jämna ut det. För när jag tänker på att blötlägga mungbönor och hitta på något skoj att laga av det så slår hjärnan av. Det får vänta till våren.
Som så mycket annat.
Bröl
Vissa dagar behöver man liksom lyfta upp sig själv till en normal nivå genom att ta i supermycket.
Därför tänker jag ha på mig en svart, tajt spetsklänning ikväll trots att jag bara ska träffa vänner och laga middag. Jag kommer vara överklädd, men det skiter jag i för jag måste få upp hjärnan ur dyn.
Träsktrollet ska inte vinna. Vinterglam vinterglam vinterglam!
Därför tänker jag ha på mig en svart, tajt spetsklänning ikväll trots att jag bara ska träffa vänner och laga middag. Jag kommer vara överklädd, men det skiter jag i för jag måste få upp hjärnan ur dyn.
Träsktrollet ska inte vinna. Vinterglam vinterglam vinterglam!
I see red people
I morse steg jag upp i ottan och traskade iväg över Nypan för att ta blodprover.
En extremt kufig sjuksköterska stack mig i armvecket och tömde mig på fem rör med blod. Fasiken va trögt det rinner, det där som håller mig vid liv. På något sätt förstår man ju vampyrernas fascination, det ser ju enormt läckert ut. Som kladdkakesmet. Eller så.
Jag och O bakade ju anzac-kakor igår och langade i lite kanel för skojs skull. Det blev omåttligt gott och jag fick slappa O tre gånger på handen för att han bara skulle äta två när han kom hem mitt i natten.
Kände mig lite som en såndär mamma som har bakat till kafferep med grannfruarna medan barnen inte får smaka och de små står och glor storögt på de rynkiga händerna som doppar bullar i pyttesmå mockakoppar i finrummet. Sukta sukta sukta sukta bort din dreggelmin!
Idag blir det gym igen, halsont har hindrat mig de senaste dagarna, och innan dess ville jag bara göra yoga så det gjorde jag bara då.
Ungefär så här lätt är det också att läsa 16 manus och analysera dem samtidigt som din pojkvän sitter mitt emot och repar inför ett cover gig:
En extremt kufig sjuksköterska stack mig i armvecket och tömde mig på fem rör med blod. Fasiken va trögt det rinner, det där som håller mig vid liv. På något sätt förstår man ju vampyrernas fascination, det ser ju enormt läckert ut. Som kladdkakesmet. Eller så.
Jag och O bakade ju anzac-kakor igår och langade i lite kanel för skojs skull. Det blev omåttligt gott och jag fick slappa O tre gånger på handen för att han bara skulle äta två när han kom hem mitt i natten.
Kände mig lite som en såndär mamma som har bakat till kafferep med grannfruarna medan barnen inte får smaka och de små står och glor storögt på de rynkiga händerna som doppar bullar i pyttesmå mockakoppar i finrummet. Sukta sukta sukta sukta bort din dreggelmin!
Idag blir det gym igen, halsont har hindrat mig de senaste dagarna, och innan dess ville jag bara göra yoga så det gjorde jag bara då.
Ungefär så här lätt är det också att läsa 16 manus och analysera dem samtidigt som din pojkvän sitter mitt emot och repar inför ett cover gig:
