Sugar rush baby

Den här veckan är ju verkligen en all time low när det gäller uppdateringar på bloggen. Fasiken, hur ska detta sluta, kanske ni tänker och oroar er över?

Ja, vem vet?

Jobbade i alla fall mina sista timmar på Eurosport i dag. Fick kanelbullar till frukost och tre (!) orangea skrivböcker från Ordning&Reda. Det här med att sluta på jobb är en bra grej om man vill ha saker, på TV4 fick jag ett armband från Indiska som jag fortfarande använder flitigt.

Idag ska jag också skriva två texter. Ja, ni läste rätt. Två texter. Har helt kört fast. Gjorde misstaget att äta 1,5 bulle på jobbet och så tre citronkakor nu när jag kom hem (tror jag håller på att bli sjuk, då blir jag alltid så jäkla sockersugen) och nu har nivåerna i kroppen sjunkit till sömnstadiet. Upp som en sockerpannkaka och ner som en junkie. Satan. Tror till och med att mitt högra öga har blivit slappt så att jag ser sådär rejält movie star-nerknarkad ut.

Gotta' get off the sugar, man. It's filthy shit, getting into my veins and fucking with my brain.

Eller så...

O har spelning ikväll och jag ska ha på mig orangea långa fladderbyxor. Måste ju för fanken få de här texterna klara nu!

Skriv min mun så får du... inte socker, men middag. Rejäl, fast föda.

Eh, ska jag laga lite...socker?

Tanten

En härlig helg, jag gillar inte när de tar slut. I går provade jag ungefär varenda kappa i hela stan, till slut blev det en fejkkrullig från HM. Den är fin, inte så praktiskt, men vad fan! Varför måste jag vara så praktiskt jämt?

I lördags var jag och O ute och gick i ungefär fyra timmar. Det är så bra att vandra runt, man hinner prata om precis allt och ingenting. Först gick vi till Skogskyrkogården. Jag ville köpa en liten blomma att lägga på min farfars grav. När jag ville betala för min gula nejlika var den yttepyttelilla tanten i kiosken inte nöjd.

- Va? Ska du bara köpa den? Alldeles för lite!
- Men jag vill bara ha den...
- Då måste du köpa ett ljus också!
- Okej då... nej, vänta. Vi har ingen tändare.
- Men en enda blomma? Mycket lite. Alldeles för lite. Bara 15 kronor.
- Jag tar två då...

Och så stod hon där, den minsta gumman jag sett, och vände och vred sina reumatiska fingrar för att binda en liten bukett av mina två nejlikor.

Och jag tänkte, att en kyrkogård nog är det bästa stället att guilta folk till att köpa mer. Jäkla tant alltså.

Lite trams och salsadans

Gjorde yoga när jag kom hem från Eurosport idag. Det var magiskt. Eftermiddagssolen värmde upp Gusten så han luktade rejält mycket gummi. Men han är eko, alltså helt reko. Höhöhö.

Upptäckte även att smärtan i knät kan bero på att jag helt enkelt gör yoga på morgonen och är för stel i lederna så tidigt. Får se till att inte fuska med solhälsning B från och med nu.

Har precis skrivit klart min text till i morgon. Den handlar om en kille som jobbar på vår ICA-butik här i Kärrtorp. Jag vet inte vad han heter, men jag har döpt honom till Amal. Det är ett fint namn, och han är fin så det passar bra. Hade inte så mycket tid på mig att skriva idag eftersom jag och bror skulle träna. Stoppade mig själv på intervallerna, kände att kroppen inte hade någon reserv att ta av. Så styrketränade vi litegranna, joggade hem till mig och lagade en pangmiddag. Tyvärr innebar det att lillebror lagade kött, därför luktar min lägenhet just nu kadavder.

Trevligt. Vekligen. Vem får äran att städa efter slakten då?

Jomen det är ju jag! Äsch, ska låtsas att jag är Amal och dansa salsa precis hela tiden. My salsa!

Shorty

I går var vi och såg Jane Eyre med klassen. Enormt bra. Gå genast och se den!

På kvällen såg jag och O Company of Men. Enormt bra. Ta genast och hyr den!

Idag fick jag veta att min avslutningsfika kommer att ske kl 8:45 nästa vecka... lite för tidigt för kladdkaka skulle jag säga. Fasiken också...

Bidde ingen yoga i morse, så jag tänkte köra när jag kommer hem i stället. Mitt högra knä har börjat kajka i halvlotusen, inte ett bra tecken. Vill inte börja få knäproblem igen!

Ja, det var väl det hele.

Prata strunt på tuben

Intervallade mig en snabbis idag, oj så svetten rann. Dripp dropp, undrar vem som stått och och gjort bicepsdrag med rep här borta? Kan det vara blondinen i hörnet som håller på att smälta bort?

Ja, det var det.

Åkte precis t-bana och satt bakom ett gäng tjejer i 30-årsåldern som jag antar var på väg till en korpen-match i fotboll. De tjattarde om vilka som inte dykt upp förra veckan, vem som var bäst i mål (Stina eller Emma) och vilka som faktiskt inte är särskilt bra trots att de spelat i division ett förut.

Skitsnacket bakom folks ryggar pågår alltså precis överallt, i alla sammanhang. Så tröttsamt det är, detta prat om andra människors tillkortakommanden. Och oftast i syfte att komma närmre med den du pratar med. Bilda en pakt. Nu har jag sagt allt det där taskiga om Lisa och du berättade Jannikas hemlighet så nu kan vi aldrig vara dumma mot varandra för fatta vilken skit vi skulle kunna sprida om den andre.

Hehe.

Nä, fifan säger jag och tänker jag när jag nu ska laga morgondagens matlåda. Har glömt vad jag och O planerat, men det står säkert i något Google doc i en dator nära dig. Eller mig.

Vad gör man med all tid?

Jag gick upp vid sex, gjorde 70 minuter yoga, duschade, åt en gudomlig frukost som vanligt, sminkade mig lite extra poppigt med orange ögonskugga, loggade in på mejlen för att skriva ut förra veckans scen inför handledningen idag och...

Såg att lektionen blivit inställd.

Jahapp. Luften gick helt ur mig, var ju tio sekunder från att kuta till tuben.

Blev alltså ingen skola idag. Jag passade på att skrubba både min och O:s yogamatta, städa hela badrummet och sortera kläder. Åkte in till staden och rekade jackor. Åkte hem och åt lunch. Nu har jag precis rengjort alla mina sminkborstar.

Och... ja. Vad gör man med all tid när man pluggar egentligen? Ska cykla iväg till gymmet nu. Intervaller på löpband tänkte jag. Jesus vad lyxigt det är att inte ha ett jobb på många sätt. Men så här kan ju inte hela hösten se ut? Eller vintern eller våren? Jag kan ju inte dra iväg till gymmet två timmar varje dag, kroppen kommer ju se ut som Merlene Otteys till slut. Och det vill jag ische. Framförallt som jag inte kommer att vara en 40-årig elitlöpare ändå, trots alla magrutor.

Ah, well. Ovan vid lyx och njutning bara. Det ger sig. Jag vänjer mig.

Härligt i alla fall!




Bra höst

Oj vad vi plockade svamp. Efter fem minuter var vi övertygade om att vi inte skulle hitta något alls och blev genast lite sura på skogen.

Men efter tre timmar orkade vi inte huka mer, vi gick till och med förbi svamp för att vi inte orkade plocka den. Snobbigt...

Så gick vi lite vilse också. Men sådant får man räkna med. Lördagskvällen blev alltså svamp på rågbröd, wii golf och 3,5:or. Ack så bra.

I går var jag och O alldeles lagom slappa precis hela dagen. Var med på föreningens städdag, gjorde vår första budget någonsin och bara slappade. Jag är vanligtvis fruktansvärt dålig på att slappa, men det känns som att jag börjar få häng på det. Var inte ens stressad över att jag inte hunnit dammsuga. "Det får bli på måndag det" tänkte jag i stilla ro och åt lite schweizernöt.

Att det regnar idag gör inte så mycket. Jag försöker nämligen fokusera på det mysiga med hösten. Alltså att få tända ljus, ta fram höstfilten till soffan i stället för sommarfilten (jag är 89 för den som inte visste), äta soppa varje dag om man vill, påbörja årets stickningsprojekt (halsduk i år igen va?), titta på så mycket film och serier som man vill för det GÅR inte att var utomhus jämt.

Det blir en bra höst grabbar. Jag lovar!

Schemat är tomt

I går tittade vi på en film i skolan.

Eller, vi såg inte hela filmen. Vi såg ca 33 minuter av den. På sex timmar. Djupanalys kallas det. Tungt. Sen smet jag iväg till S och körde cross training, det var rent ut sagt underbart. Fick sån energikick att jag höll på att fantisera att jag skulle orka gå ut.

Men det gjorde jag såklart inte. O och jag drack blåbärste och kollade på Daily Show i stället.
- Är ni på väg ut? frågade den salsadansande egyptiern på Ica.
- Inte riktigt, svarade O när han betalade våra två avokados och popcorn. Inte riktigt.

Idag skiner solen, L har lovat att vi ska plocka svamp. Håller på att bli helt nipprig av att inte ha några planer och att det dessutom är min vilodag så jag ska inte träna någonting. Vad gör man när man inte har något att göra?

Städar såklart!

Seeegt

Fy vad segt det går att skriva idag. Det rullar varken framåt eller bakåt. Inget händer innanför pannloben.

Körde shape med L på Sats, vi var inte så fasligt röda efteråt, men hade svårt att lyfta armarna. Mina axelmuskler verkar liksom aldrig bli starka. L sa att de såg starka ut, men skenet bedrar, för de orkar ingenting.

Ni förstår, det är sådant här som min hjärna vill tänka på. Inte antagonister och mythos. Inte just i dag i alla fall.

Tänk om det fanns ett litet piller jag kunde ta för att bli inspirerad.

Det finns det i och för sig, men det är inte lagligt. Och jag vill inte ha något piller, vill bara att min hjärna ska fungera som den brukar. Men, en svacka är en svacka är en svacka. Dä ä bar å åk!

Snark

Blev totalt däckad efter lunch med mor, undrar om det berodde på matkvalitén eller att jag var så hungrig att jag inhalerade min wook när den väl stod där.

Jaja. Inspirationen lyser och skriker med sin frånvaro, men det kan inte få stoppa mig. Här ska skrivas tills fingrarna blöder, Jack får förslitningsskador och Celtx inte hänger med i svängarna.

Tjing tjong.

Hängelidäng

I går kväll hade jag först vernisagehäng och sen ölhäng med klassen. Det var rejält skoj, tänk att så många olika människor har förmånen att träffas under ett helt år. Det känns som att vi aldrig hade stött på varandra i några andra sammanhang, men just detta år blir vi inte av med varandra.

Det är superskoj.

I går påpekade även O att jag hade ett blåmärke på den nedersta nackkotan. Och skrubbsår. Damn you upp-och-ner-vänd lotus, damn you to hell!

Fast jag känner mig samtidigt lite cool. Sådär som man gjorde när man hade baotaplåster på båda knäna när skolan började igen, som bevis för att man hade fått in rejält med grus under huden. Så jävla ballt.

Idag är det skrivdag, jobbar på Eurosport först, sen ska jag hem och få massa bra idéer. Ser fram emot det. Att de bra idéerna ska dyka upp. Det kommer bli fint. 


Pretto for free!

Ja, nä, inget speciellt.

JAG GJORDE BARA BAKÅTKULLERBYTTA OCH STOD PÅ HUVUDET IGÅR!!!

Så, jag bockar och bugar för applåderna. Är övertygad om att det såg helt magnifikt ut alltsammans.

Eller nåt.

Idag har jag upptäckt att jag inte vill vara ett pretto. Det kom inte som någon särskilt stor chock, men nu är jag mer övertygad än någonsin.

Att skriva deppigt, så att folk blir ledsna, är inte en utmaning för mig. Att få en hel grupp med skolbarn att skratta och fnissa däremot, är det. Är gruvligt trött på att stausen inom journalistiken ska vara att skriva om ekonomi för herrar i kostym, i film episka historier om män och krig, i teater om depressioner inom familjen men som samtidigt knyter an till tidsandan.

Sosnonarorkok.

Men, kanske kommer jag helt ändra känslor och tvinga er alla att läsa epos ur en bedragen mans självmordsbrev riktat till hans lågstadielärares dödssjuka hundvalps lopphalsband.

Då, när ni gråter en skvätt över mänsklighetens förgängelse, ska jag blända er med en bakåtkullerbytta eller två.

Alldeles, alldeles gratis!

Tankar om upp och ner

Egentligen ska man inte göra yoga på lördagar, men eftersom jag varit sjuk så gjorde jag det ändå. Och det var helt magiskt. Samma sak i går kväll. Kände att jag behövde några pass i kroppen inför dagens hotfulla stå-på-huvudet-försök som yogaläraren utlovade förra veckan.

Fi fanken. Vara upp och ner är emot naturen.

När jag gör bryggor försöker jag att inte tänka på att jag är upp och ner, för kommer jag på det är det omöjligt för mig att ta mig ur ställningen. Jag liksom dråsar ner med huvudet först, mina armar fattar inte åt vilket håll de ska böjas. "Samma som på uppvägen fast baklänges" tänker jag, men det går inte.

I låg och mellanstadiet, då alla stod på händer mot väggen, fick jag alltid vara den som gav poäng. Jag var domare. För när jag själv stod på händer, då kom jag inte ner igen. Jag kunde till slut kicka upp mig mot väggen, men sen...

- Sparka ifrån med fötterna Lovisa, försökte min mor förklara.

Men det slutade alltid med att jag böjde ena armen och föll handlöst åt sidan i stället. Ja, kroppskontrollen är sådär ska ärligt sägas.

För övrigt behövs nya projekt för hösten. Det känns alladels tomt framöver. Och så kan vi inte ha det!


Tjingeling

Trodde jag kickat förkylningen men i morse vaknade jag med halsont igen. Går alltså in på fjärde veckan med det här viruset. Nice.

Egentligen tänker jag inte på något annat just nu än att jag ska gå till frisören om några timmar. Har sett fram emot det en månad, som student har jag råd att gå till frisören fyra gånger om året. Det är inte så ofta, men i alla fall något.

- Jag vill bara sitta i soffan och tänka, sa O i morse.

Helt rätt, hösten är ju en tid då just sittande bör premieras. Tänka? Not so much.


Jag skriver barnpjäs

Yogan fungerade ju, men riktigt frisk är jag inte ännu. Gjorde 50 min i går, 30 min idag. Mer går inte. Det tar stopp, jag skakar och får hostattacker.

Jag tolkar det som att kroppen säger nej, sluta nu, fis-Lovisa. Så då gör jag det.

Just nu håller jag på och skriver om en trollkarl. Varje fredag ska vi lämna in fem sidor manus som vi påtisdagarna går igenom i seminariegrupper. Förra veckan skrev jag om ovanliga människor i vanliga situationer. Ett par med speciella gåvor gör slut. Typ. Det manuset tänker jag mig som en tv-serie. Eller kanske film.

Idag skriver jag teater. Vet inte om det ska vara en kortare del av en lång pjäs, eller en liten sketchgrej, men det är för barn i alla fall. Barn som gillar att fantisera. Lite Kenny Starfighter. Sådant som både vuxna och barn kan underhållas av. Hoppas det blir okej. Går ju runt och tror att det är just barnteater som är min starka grej, kanske visar det sig att allt bara är löjligt nonsens som ingen tycker är det minsta finurligt eller spännande.

Men då får det vara så. Jag behöver inte kunna allt än. Jag är för fanken nybörjarnas nybörjare när det gäller att skriva dramatik.

Nästa vecka ska det nog bli lite mer ångest. Något tyngre, för ungdomar tänker jag, i Peter Pohls anda. Men nu ska jag fortsätta att fnula på Nennes möte med Ågaton Agat, 27:e dimensionen och guldasken.

Fjäderfjärtar och dumgrus!

Livet livet livet leeeker

Jag gick på yogan i måndags. Det var helt enkelt underbart. Jag kunde andas ordentligt och tog det lite lugnare än vanligt.

Det såg tydligen skarpt och bra ut allting för efter vi var klara kom yogaläraren fram till mig och sa att jag skulle påminna henne om att köra huvudstående med mig nästa vecka.
- Då kan jag förbereda dig på att jag hatar att vara upp och ner, replikerade jag.

Men hon bara log saligt och vandrade iväg.

Jaha. Upp och ner hörni. Det är inte min grej. Tycker jag är duktig som klarar av att göra brygga utan att skrika av fasa. Jag har ingen kontroll över min kropp när huvudet är felvänt. Så är det bara. Men, spännande ska det bli.

Just nu läser jag boken "Eat, pray, love" av Elizabeth Gilbert. Har sett filmen, med Julia Roberts i huvudrollen, men boken slår filmen med längder av en eller flera hästar. Framförallt blir jag helt förtrollar av alla yoga- och meditationstips. I helgen ska jag prova något som ayurvedadoktorn kallade för "meditation of lighting lamp". Som jag översätter med tända-lampan-meditation. Den ska man göra för ökad kunskap och ro, typ. 

Ser fram emot det så det pirrar. 

För övrigt är det väldigt bra att åka från Kärrtorp till St Eriksplan varje morgon, det går supersnabbt, 20 min, och jag har en sjuhelsikes lång morgon på mig att göra precis allt eftersom jag inte börjar förrän kl 9.30. Jag som är van vid att gå upp 5.45 är så pigg när jag går upp en timme senare att det nästan gör ont i ögonen.

Ja, så är det.

Snart ska jag dessutom gå hem från Eurosport och skriva om en trollkarl. Som ska ta gift. Det ni!

En ursäkt

Jag ljög. Uppdaterade inte varje dag. Jag känner mig dum, men är jag verkligen det?

Helgen var i alla fall Aspö och en återtågan av sjukdom. Torsdags kväll började det pirra i halsen och på fredagen var förkylningen tillbaka.

Men välkommen lilla vän, sa jag inte. Jag är sabla trött på att vara sjuk, att inte kunna springa och hoppa runt som jag vill. Eller ens göra yoga. Ikväll går jag nog ändå på min kurs. För jag har inte ont i halsen, och då är det okej.

Frågan är egentligen om det är så att jag inte har ont i halsen för att jag inte VILL ha ont i halsen. Sådant kan man aldrig veta med mig. Jag ljuger lika bra för mig själv som för er nämligen.

Sorry för det.

Skrivarfrågor i skrift

Första riktiga skrivdagen alltså. Jag har precis ätit upp ett litet fat med russin. Det var dagens snack. Det var gott.

O jobbar bäst i pyjamasbyxor, så jag testar det jag med. Kändes lite vrickat att komma hem från jobbet klockan två och sätta på sig sovkläder, men så fick det bli ändå.

Har nästan skrivit maxgränsen i sidantal. Men frågan är om det är bra? Äsch, jag skiter faktiskt i om det är bra eller inte. Det är inte meningen att jag redan ska kunna. Jag är en newbie. Och enormt ödmjuk inför precis allt. Såhär ödmjuk har jag fan aldrig varit. Det är en bra upplevelse. Nyttig. Jag känner mig som en korkad blondin som går in på en lektion i rörelseteori på KTH. Typ tom. Men lite nyfiken.

Har ju mest skrivit noveller innan. Och då upptäckt att jag är en jävel på att beskriva stämningar och tankar, men dålig på när det ska hända något. När figurerna ska agera. Inte bara sitta och fnula i ett hörn av skogen. Självklart är det precis samma svårighet nu. Jag sitter och skriver ett manus där de mest går och småpratar med varandra. Ja, det är väl trevligt. Men de ska ju göra slut. Hur fanken kommer jag dit? Det ska jag fråga i morgon eller på tisdag, vilket dag det nu blir som vi ska prata om texterna.

Hur fanken skriver man när det ska hända grejer? Vad är det som sker precis innan något händer. Suget i luften. Sekunden man efteråt kan återkalla i minnet hur lätt som helst. "Det var som att tiden stannade precis innan hon gjorde slut". Det är det tillfället jag försöker skriva mig fram till. Men tystnaden, vacuumet dyker aldrig upp. De småputtrar vidare, mina övernaturliga karaktärer. Och jag sitter där och vet ju vad som ska hända dem och får liksom lite dåligt samvete att jag ska behöva utsätta dem för det.

Asch, det blir som det blir.

Undrar vilka jag kommer i samma seminariegrupp som?

Tebax tebax jag är

Ja hörni-ni. Ni som är kvar efter det här långa uppehållet.

I måndags började jag på min nya utbildning, "Att skriva dramatik" på Biskop-Arnös folkhögskola. Vi är i en vindsvåning på Karlbergsvägen, 17 personer som alla verkar otroligt drivna, ambitiösa och roliga.

Redan på tisdagen satte vi i gång med skrivandet. Skrivövning på skrivövning och min hjärna trodde nog att den skulle implodera. Ögonen började svida av all koncentration. Väldigt koko, men jag är ju van vid att kunna sluta läsa om jag tappar tålamodet, ställa mig upp och ta ett glas varmt vatten. Men inte längre.

Och det känns kul och spännande och jätteläskigt samtidigt, för varje fredag ska vi lämna in fem sidor av precis vad som helst, utöver det vi jobbar med i veckorna. På torsdagar har vi skrivdag. Alltså idag. Jag jobbar på Eurosport just nu. Skriver andra grejer än manus, om jag säger så.

Well well, jag ska bara vara här några timmar till sen åker jag hem och umgås med Jack några timmar.

Det kommer bli en extremt intensiv höst. Mina klasskompisar verkar toppen hela bunten, glada, vänliga och inspirerande. Och redan i morgon börjar vi läsa varandas texter. Iiiiiii.

Ska blogga varje dag från och med nu också, om det mot förmodan finns någon som vill läsa. Kanske lägger jag ut delar av vad jag skrivit i skolan också, om det skulle vara av intresse?


RSS 2.0