Torsdag=bra
Jag mötte upp en sur L och köpte 18-årspresent. När det var gjort blev hon glad igen.
Vi åt på Nem Nem Quan, och det var väl helt okej, men vinet på Scandic Malmen var godare tyckte i alla fall jag...
Pepparkakssmaken som tofun hade satt kvar i morse och det var inte direkt en perfekt känsla att vakna till. Om jag säger så.
Men jag hade en lyxlunch att se fram emot! O kom med båten och mötte mig i Fältan där jag åt en ruggig och dyr pastagrej, never again. Men oj vad det ska bli mysigt att inte vara ensam i kväll. Jag gillar inte de där tysta timmarna på morgonen och kvällen.
På hela veckan har jag inte pratat med en annan människa förrän jag varit vaken i fyra timmar. Då känns det ganska ensamt i hjärnan.
Och snart ska jag på bio med S. Men hur bra torsdag blev det här trots att regnet förhindrar mig att gå på Timbuktukonserten?
På tur
Vad jag älskar att gå guidade turer. När jag och O var på Lanzarote i vintras fullkomligt sög jag i mig allt som guiden sa på vår bussresa runt ön.
Ikväll var jag och bror på en idrottshistorisk vandring runt Stockholm stadion. Det var sabla bra, vi var 36 personer på plats (!) som njöt av både sport- och kulturhistoriska berättelser.
Kaoset på gröna linjen gjorde att det var nio, NIO, tåg innan Skarpnäcktåget kom. Det firade vi med att gå till Jesses och jag åt en andra middag för jag var vrålhungrig. Rårakor. Gött.
Nu måste jag gå och lägga mig. I morgon ska jag intervjua friidrottsstjärnor på centralen. Kan bli...rörigt.
Ikväll var jag och bror på en idrottshistorisk vandring runt Stockholm stadion. Det var sabla bra, vi var 36 personer på plats (!) som njöt av både sport- och kulturhistoriska berättelser.
Kaoset på gröna linjen gjorde att det var nio, NIO, tåg innan Skarpnäcktåget kom. Det firade vi med att gå till Jesses och jag åt en andra middag för jag var vrålhungrig. Rårakor. Gött.
Nu måste jag gå och lägga mig. I morgon ska jag intervjua friidrottsstjärnor på centralen. Kan bli...rörigt.
Lista
Här är saker jag vill göra EXAKT nu:
1. Få massage eller nåt på axeln så att jag kan röra den ordentligt. Hela höger sida av kroppen börjar krampa i hop...
2. Äta massor av mat. Jag är konstigt hungrig precis hela tiden. Saker-jag-vill-äta-lista kommer snart.
3. Bada i Medelhavet. Simma under vattnet med cyklop och leka sjöjungfru helt enkelt. Att läpparna ska smaka salt.
4. Ha boken The fault in our stars oläst så att jag kan läsa den igen.
5. Sitta på terassen till mitt strandhus i Barcelona, dricka mojito samtidigt som O spelar gitarr.
Så, det var väl inte för mycket begärt.
Om jag vore kung skulle mina undersåtar fixa detta, men nu vet jag inte vem jag ska vända mig till...
Sabla...
Just nu är jag redigt grinig faktiskt. Kände en bra kontakt med mig själv på yogan i går kväll, men efter 55 minuter sa det klock i axeln under ett genomhopp och det gjorde så förbannat ONT!
Kunde inte fortsätta yoga sen, det gick bara inte. Det är så frickin' typiskt att jag blir galen!
Åkte hem till mor och fick Voltaren och grönsaksgryta som plåster på såren. Satans kropp som ska hålla på att mucka med mig! JAG VILL INTE HA ONT!
Mmm, nu låter ju jag som en liten gnällig bebis. Förlåt. Jag ska inte dra några förhastade slutsatser förrän jag varit hos kiropraktorn. Lyckades boka en tid i morgon, så då får jag se.
Om han säger att jag ska vila vet jag inte vad jag gör.
Vilar antagligen.
Fasiken!
Kunde inte fortsätta yoga sen, det gick bara inte. Det är så frickin' typiskt att jag blir galen!
Åkte hem till mor och fick Voltaren och grönsaksgryta som plåster på såren. Satans kropp som ska hålla på att mucka med mig! JAG VILL INTE HA ONT!
Mmm, nu låter ju jag som en liten gnällig bebis. Förlåt. Jag ska inte dra några förhastade slutsatser förrän jag varit hos kiropraktorn. Lyckades boka en tid i morgon, så då får jag se.
Om han säger att jag ska vila vet jag inte vad jag gör.
Vilar antagligen.
Fasiken!
Trötttttt
Det rullar in mörka moln och jag är helt slut.
I både kropp och sinne. Vet inte om det är lågtryck eller pollen, men något är det. Bävar lite inför yogan nu i kväll, tror att det kommer suga musten ur mig.
Samtidigt är det lite häftigt att jag reagerar så starkt på naturen. Får en häftig känsla av att jag bara är en liten skit till människa som inte har mycket att säga till om egentligen. Maktlös, helt enkelt.
Det är ju lite skönt på något sätt. Undrar om det är så det känns att vara jättetroende, att man bara lägger sitt liv i "någons" händer och skruttar på med sitt liv.
- Du har verkligen chansen att få det här jobbet, om du kämpar.
- Ja, det är ju faktiskt varken ni eller jag som bestämmer det så...
Vore en bra grej att kunna säga på utvekcklingssamtal med chiefen till exempel.
Sov lite på bussen mellan orienteringsförbundet och Radiohuset i alla fall, hoppas det ger mig energi nog att orka yoga i 90 minuter...
I både kropp och sinne. Vet inte om det är lågtryck eller pollen, men något är det. Bävar lite inför yogan nu i kväll, tror att det kommer suga musten ur mig.
Samtidigt är det lite häftigt att jag reagerar så starkt på naturen. Får en häftig känsla av att jag bara är en liten skit till människa som inte har mycket att säga till om egentligen. Maktlös, helt enkelt.
Det är ju lite skönt på något sätt. Undrar om det är så det känns att vara jättetroende, att man bara lägger sitt liv i "någons" händer och skruttar på med sitt liv.
- Du har verkligen chansen att få det här jobbet, om du kämpar.
- Ja, det är ju faktiskt varken ni eller jag som bestämmer det så...
Vore en bra grej att kunna säga på utvekcklingssamtal med chiefen till exempel.
Sov lite på bussen mellan orienteringsförbundet och Radiohuset i alla fall, hoppas det ger mig energi nog att orka yoga i 90 minuter...
Oj
Tog världens varmaste buss ut till Djurgårdsbrunn och picknickade med klassen hela eftermiddagen. Vi lekte lekar där vi klappade lår och var vargar, tur att vi inte satt nära några andra människor för vi såg nog inte riktigt kloka ut.
Min första ensamma kväll just nu. Det är inte roligt. Jag vill inte göra någonting och ändå är det så mycket att göra!
Ajajaj.
Min första ensamma kväll just nu. Det är inte roligt. Jag vill inte göra någonting och ändå är det så mycket att göra!
Ajajaj.
Ensam och inte ensam
Jag har alltså köpt ett par skor som får mig att tänka på mina systrar på 90-talet. När de vinglade ner för vår långa backe, klängandes i staketet medan spraydoften låg kvar i hallen. 
Dessa skor var super när jag ville se lång ut, men de var inte så praktiska när jag halvramlade ner till Skarpnäcktåget efter att ha tagit ett glas rött på Medis med far, bror och O i går kväll.
Ah well, mor hade ett enastående tålamod när hon väntade medan jag prova varenda sko i hela Fältan.
Dessa skor har suttit på även i dag då vi firat O:s mama. Jag har minsann fått kramar av en femåring som är självutnämnt blyg och hört en tvååring ropa "LDIIIISA" från gräsmattan för att jag ska komma ut och säga: Nämen, kör du maskrosor i skottkärran och han ska svara "MMMMMM".
Det har varit en splendid dag på alla sätt och vis. Det hade varit en fortsatt splendid kväll om det inte vore för att det O:s sista i Estockholmo fram till 3 juli. Typ.
Sånt är livet. 2011 var året då hägg och syrén bytte doftbetydelse från skolavslutning och pirr-i-magen-kvällar vid någon sjö i Nacka till ensamhet i Kärrtorp, storhandlande för en person och ett återseende av sömnlösheten. Och så fortsätter det. När de där underbara jävla blomknopparna sprack var min första dofttanke: Ja just det, så känns ensamhet.
Men det är inte riktig ensamhet, det är ju bara en månad. En månad är ingenting.
Absolut.
Ingenting.
Dessa skor var super när jag ville se lång ut, men de var inte så praktiska när jag halvramlade ner till Skarpnäcktåget efter att ha tagit ett glas rött på Medis med far, bror och O i går kväll.
Ah well, mor hade ett enastående tålamod när hon väntade medan jag prova varenda sko i hela Fältan.
Dessa skor har suttit på även i dag då vi firat O:s mama. Jag har minsann fått kramar av en femåring som är självutnämnt blyg och hört en tvååring ropa "LDIIIISA" från gräsmattan för att jag ska komma ut och säga: Nämen, kör du maskrosor i skottkärran och han ska svara "MMMMMM".
Det har varit en splendid dag på alla sätt och vis. Det hade varit en fortsatt splendid kväll om det inte vore för att det O:s sista i Estockholmo fram till 3 juli. Typ.
Sånt är livet. 2011 var året då hägg och syrén bytte doftbetydelse från skolavslutning och pirr-i-magen-kvällar vid någon sjö i Nacka till ensamhet i Kärrtorp, storhandlande för en person och ett återseende av sömnlösheten. Och så fortsätter det. När de där underbara jävla blomknopparna sprack var min första dofttanke: Ja just det, så känns ensamhet.
Men det är inte riktig ensamhet, det är ju bara en månad. En månad är ingenting.
Absolut.
Ingenting.
Jojomen
Åt middag på Enskede krog med bror, mor och far. Rödingen var god, men rabarberna för söta för min smak. Sen körde bror och jag hem till mig, tände Nicaragualyktorna och drack champagne på balkongen.
När O kom hem övade vi på födelsedagssången vi gjort till hans mama. Bror fick låna hjälm, tröja och cykel och begav sig hem i mörkret över Nytorps gärde.
Och vips så var det lönefredag och tomt i bollen på idéer för nästa vecka.
Tomt som... Radiohuset en lönefredag faktiskt.
När O kom hem övade vi på födelsedagssången vi gjort till hans mama. Bror fick låna hjälm, tröja och cykel och begav sig hem i mörkret över Nytorps gärde.
Och vips så var det lönefredag och tomt i bollen på idéer för nästa vecka.
Tomt som... Radiohuset en lönefredag faktiskt.
LG är OK efter PK, snart AW
Idag var jag på mitt livs första presskonferens. Om man inte räknar de efter matcherna i superettan på Råsunda. Då vet jag inte vilken i ordningen det var. Miljonte?
Hur som helst, gjorde succé genom att avbryta alla när de ställde frågor för att de stod och tryckte så långt bak att jag inte såg dem. Och plötsligt blev radioreportern kaxigast i salen, det har typ ALDRIG skett. Någonsin.
Det blev i alla fall ett litet inslag i P4, det kan ni lyssna på här
Välj halvtimmen mellan 15.30-16.00, scrolla fram ljudet till någon gång efter 15.36 och så kommer jag dyka upp som på beställning.
Precis som på beställning.
Om ni har missat mig tidigare i veckan, så ändrar ni datum i övre högra hörnet, så kan ni lyssna in er på spännande grejer.
För visst är man väl sugen på skidor, brottning, allsvensk fotboll, simning och så vidare?
SÄG JA!
Hur som helst, gjorde succé genom att avbryta alla när de ställde frågor för att de stod och tryckte så långt bak att jag inte såg dem. Och plötsligt blev radioreportern kaxigast i salen, det har typ ALDRIG skett. Någonsin.
Det blev i alla fall ett litet inslag i P4, det kan ni lyssna på här
Välj halvtimmen mellan 15.30-16.00, scrolla fram ljudet till någon gång efter 15.36 och så kommer jag dyka upp som på beställning.
Precis som på beställning.
Om ni har missat mig tidigare i veckan, så ändrar ni datum i övre högra hörnet, så kan ni lyssna in er på spännande grejer.
För visst är man väl sugen på skidor, brottning, allsvensk fotboll, simning och så vidare?
SÄG JA!
yey
Idag var första dagen som det kändes bra med sändingen. Jag har lyckats fösa ut alla sabla fjärilar från magen, halsen och hjärnan och lyckas faktiskt tjöta lite med programledar-Fredrik.
Mindre ansträngd, mer engagerad.
Så får vi fortsätta att det fortsätter på det viset.
Hemma väntar: O, sparris och en tripp till gymmet (hur fanken kan en tripp vänta på en egentligen?).
Ska bara jobba liiite till.
Mindre ansträngd, mer engagerad.
Så får vi fortsätta att det fortsätter på det viset.
Hemma väntar: O, sparris och en tripp till gymmet (hur fanken kan en tripp vänta på en egentligen?).
Ska bara jobba liiite till.
Perfekt kväll
Men vilken jäkla försommar det blivit plötsligt!
Igår när jag kom hem från jobbet hade O gjort sommarmiddag som vi åt på balkongen. Första balkongmiddagen - check!
Sen snörde vi på oss löpardojorna, för jag hade lovat O att köra joggintervaller med honom i skogen. Det började bra med fem minuters uppvärmningsjogg och eftersom det skiljer 30 centimeter mellan oss så fick ingen springa i "perfekt" tempo. Och det är ju toppen för kroppen, att inte vara bekväm!
När det var dags för första spurten sprang vi rakt in i en nykläckt myggsvärm, jag svalde ett litet kryp och fick inte ut det på två minuter. Men vi fortsatte springa lika galda i hågen ändå.
Intervallerna såg ut ungefär så här: Jogga i 2-3 minuter, spurta 30 sekunder, gå/jogga i 2 minuter, spurta 45 sekunder, gå/jogga i 2-3 minuter, spurta 20 sekunder. Osv osv osv.
Vi tog oss 5,6 km på 32 minuter, klart godkänt!
När vi kom hem gjorde jag en återhämtningsdryck på färska jordgubbar, frysta hallon, en skvätt havrechokladmjölk, laktosfri mellanmjölk, proteinpulver med vaniljsmak och gojibär. Tjong så blev vi pigga efter en minut och några klunkar. Perfekt.
Om det är något som jag ofta glömmer bort att jag älskar så är det de här tomma, oplanerade försommarkvällarna. Det luktar gott, alla fönster och dörrar står öppna för att vår lägenhet är universums varmaste, min allergitablett slutar verka men det gör inget att det kliar.
Nu, klippa ljud.
Igår när jag kom hem från jobbet hade O gjort sommarmiddag som vi åt på balkongen. Första balkongmiddagen - check!
Sen snörde vi på oss löpardojorna, för jag hade lovat O att köra joggintervaller med honom i skogen. Det började bra med fem minuters uppvärmningsjogg och eftersom det skiljer 30 centimeter mellan oss så fick ingen springa i "perfekt" tempo. Och det är ju toppen för kroppen, att inte vara bekväm!
När det var dags för första spurten sprang vi rakt in i en nykläckt myggsvärm, jag svalde ett litet kryp och fick inte ut det på två minuter. Men vi fortsatte springa lika galda i hågen ändå.
Intervallerna såg ut ungefär så här: Jogga i 2-3 minuter, spurta 30 sekunder, gå/jogga i 2 minuter, spurta 45 sekunder, gå/jogga i 2-3 minuter, spurta 20 sekunder. Osv osv osv.
Vi tog oss 5,6 km på 32 minuter, klart godkänt!
När vi kom hem gjorde jag en återhämtningsdryck på färska jordgubbar, frysta hallon, en skvätt havrechokladmjölk, laktosfri mellanmjölk, proteinpulver med vaniljsmak och gojibär. Tjong så blev vi pigga efter en minut och några klunkar. Perfekt.
Om det är något som jag ofta glömmer bort att jag älskar så är det de här tomma, oplanerade försommarkvällarna. Det luktar gott, alla fönster och dörrar står öppna för att vår lägenhet är universums varmaste, min allergitablett slutar verka men det gör inget att det kliar.
Nu, klippa ljud.
Bra gråt
Jag läser just nu en helt otroligt bra bok (tack för tipset lillesnor) som heter "Praise for the fault in our stars" och är skriven av John Green.
Jag vill inte att boken ska ta slut, läser bara några sidor per dag för det var så sabla länge sen jag läste något så annorlunda och fräscht.
I morse satt jag till exempel och grät på tunnelbanan. En dålig idé att lyssna på Kevin Fox "Songs for cello and violin" samtidigt. Ämen om det är något instrument som får en att böla är det la cello?
Ja, där satt jag med tårarna rinnandes på väg till Karlaplan. Men ingen i vagnen reagerade.
Så vanligt är det med ledsna människor i kollektivtraffiken alltså.
Sorgligt!
Jag vill inte att boken ska ta slut, läser bara några sidor per dag för det var så sabla länge sen jag läste något så annorlunda och fräscht.
I morse satt jag till exempel och grät på tunnelbanan. En dålig idé att lyssna på Kevin Fox "Songs for cello and violin" samtidigt. Ämen om det är något instrument som får en att böla är det la cello?
Ja, där satt jag med tårarna rinnandes på väg till Karlaplan. Men ingen i vagnen reagerade.
Så vanligt är det med ledsna människor i kollektivtraffiken alltså.
Sorgligt!
Lilla lådan
Solen skiner, det är 22 grader varmt och snart ska jag intervjua alpina skidåkare. Känns... inte helt vältajmat. Men ändå.
I helgen åkte jag och O ut till Aspö och badade badtunna och joggade fram och tillbaka på ön tills vi var redigt svettiga.
Det absolut bästa med helgen, förutom att jag fick vara med mor, syster+familj och O, var att jag fick såga, slipa, borra, skruva, spika och måla. Jag byggde nämligen en liten fotlåda till det nya badrummet.
Det tog mig ungefär en dag att bygga denna lilla låda. Total meditation, fokus på brädorna och ingenting annat.
Oj vad jag inte ville åka hem.
Knäck
Det var länge sen jag var så totalt slut som jag var i går efter den här sändningsveckan.
Idag sitter jag och planerar för nästa vecka och paniken jag kände igår kväll vill inte riktigt släppa.
Jag känner inte att jag behärskar det här och fanken vad jobbigt det är att vara kreativ då!
Nu drar jag snart till kiropraktorn, sen gymmet och sen dörnar jag och O ut till skärgården. Hoppas att måsar, badbaljebad och bräckta vindar kan lugna mitt dunkande hjärta något.
Annars vete fasiken... kanske får jag ta och sadla om och bli glassförsäljare i stället. Har en känsla av att det inte knäcker själen lika hårt.
Hear myself out
Okej.
Det gick helt okej i går.
Idag var jag så stressad så jag faktiskt hade svårt att skriva manuset för att jag skakade så mycket. Men så ska det ju vara.
Det går att lyssna på mig i efterhand (man måste lyssna på lite väder och traffik i början och mitten bara) har jag upptäckt. Så nu ska jag själv göra det. Bedöma min egen insats.
Jag hoppas jag får godkänt!
Här lyssnar man... Jag hörs mest mellan 15.37-15.56 ungefär och så kan man välja datum och grejer.
Det gick helt okej i går.
Idag var jag så stressad så jag faktiskt hade svårt att skriva manuset för att jag skakade så mycket. Men så ska det ju vara.
Det går att lyssna på mig i efterhand (man måste lyssna på lite väder och traffik i början och mitten bara) har jag upptäckt. Så nu ska jag själv göra det. Bedöma min egen insats.
Jag hoppas jag får godkänt!
Här lyssnar man... Jag hörs mest mellan 15.37-15.56 ungefär och så kan man välja datum och grejer.
pirrpirrpirrpirr
Ay caramba.
Var alldeles nyss med i löpet i P4 Idag och snart är det dags att gå in igen och köra de två sportingångarna. Jag skakar i precis hela kroppen. Armarna känns som om de är gjorda av bly, men fyllda av sockerdricka.
Jag tror inte att jag andas. Känner i alla fall inte att luft går varken in eller ut. Nä, det står still, hjärnan blir utan syre och det är som att jag inte kan se längre. Kan inte fästa blicken riktigt.
RB brukar ju säga "Det är bara radio", vilket ju är sant. Men om det blir tyst i radio, då är det ju inte bara radio längre.
Då är det bara tyst.
Var alldeles nyss med i löpet i P4 Idag och snart är det dags att gå in igen och köra de två sportingångarna. Jag skakar i precis hela kroppen. Armarna känns som om de är gjorda av bly, men fyllda av sockerdricka.
Jag tror inte att jag andas. Känner i alla fall inte att luft går varken in eller ut. Nä, det står still, hjärnan blir utan syre och det är som att jag inte kan se längre. Kan inte fästa blicken riktigt.
RB brukar ju säga "Det är bara radio", vilket ju är sant. Men om det blir tyst i radio, då är det ju inte bara radio längre.
Då är det bara tyst.
Scary
Under fredagen bestämdes det att vi skulle grilla på lördagkvällen. Det var ju sol sol sol på fredagen och varmt också.
Men i går så regnade det precis hela dagen och var cirka 9 grader kallt/varmt. Men vi grillade minsann ändå! Och hade en toppenmiddag ute i Herrängen.
Idag är det sju timmar i Radiohuset som gäller. Är helt slut efter den här veckan då jag försökt lära mig ett nytt jobb. Hjärnan känns alldeles mosig och seg och mör samtidigt. Som att någon brottats med den.
I morgon är det alltså jag som ska sända sportextra i SR Stockholm. Förstår ni exakt hur extremt nervös och rädd jag är?
Bra fredagspass
På gymmet var det lite folk förutom på ett ställe. De fria vikterna. Där var det tjockt av små fyrkantiga pojkar som lyfte så tunga vikter att de såg ut att spricka. Men det gjorde de inte så länge jag var där i alla fall.
Provade nya intervaller idag också. 3+2 hette de. Började bandet på 4% lutning och sprang på 8,5 km/h. Sänkte sen till 0% lutning och sprang två minuter. Sen upp till 5% lutning i 3 minuter, sen ner till 0% i 2. Osv upp till 10%. Det var jobbigt, men inte så att jag dog. Perfekt för en fredag.
Nu har jag och O fastnat framför Högklackat på SVT. Har inte sett det förut och hört folk säga dåliga saker. Men jag tycker minsann att det är rätt skoj.
That's me, går mot strömmen ba'. Bam bam.
Provade nya intervaller idag också. 3+2 hette de. Började bandet på 4% lutning och sprang på 8,5 km/h. Sänkte sen till 0% lutning och sprang två minuter. Sen upp till 5% lutning i 3 minuter, sen ner till 0% i 2. Osv upp till 10%. Det var jobbigt, men inte så att jag dog. Perfekt för en fredag.
Nu har jag och O fastnat framför Högklackat på SVT. Har inte sett det förut och hört folk säga dåliga saker. Men jag tycker minsann att det är rätt skoj.
That's me, går mot strömmen ba'. Bam bam.
Det är något snett i mitt huvud
Jag förutsätter alltid att saker ska gå fel, att det ska vara svårt, att jag inte ska klara av det. Vad "det" än må vara.
Så om något går relativt lätt blir jag fruktansvärt misstänksam.
Jaha, kunde jag göra en telefonintervju som faktiskt ledde fram till något? Nä, det kan fan inte stämma, det måste vara jag som missbedömer precis allt personen säger. Jag tycker förvisso att det är intressant, men det är jag självklart helt ensam om. Värdelösa intervju!
Jaha, kan jag göra prator och klippa ihop ett inslag? Kommer jag ihåg hur tekniken fungerar, kan jag fortfarande höra hur det kommer låta om jag tar bort det eller det klippet innan jag gör det? Nä, det här är bara min hjärna som helt plötsligt TROR ATT DET KAN NÅGOT. Stupid brain...frickin' lying stupid brain...
Jaha, fick jag lite beröm för mina inslag? Men den personen måste ju vara helt knäpp i kolan (vilket han inte är!). Men då ljuger han. För att vara lite snäll mot mig.
Ååå, varför kan folk inte bara säga som det är? Att ingenting kommer att gå bra den här månaden. Kan de inte bara vara ärliga.
Så tänker jag. Om och om igen. Och jag tänker det fortfarande. Då är ju något snett, när man försöker övertala sig själv om att man är världelös och blir lite arg på folk om de säger att man ju faktiskt är LITE kompetent.
Äh, lägg av nu Lovis, nu får det räcka med självdizzandet. Så jäkla brudigt beteende, det här är ju ett mönster som ska brytas.
Alltså, i sann Zlatan-anda: Jag har faktiskt gjort ett ganska bra inslag idag. Fick lite beröm för att jag lyckats koka ihop något. Det kommer inte att vara tyst i Sveriges Radio P4 på måndag.
Och nu är det helg!
Halleluja!
Så om något går relativt lätt blir jag fruktansvärt misstänksam.
Jaha, kunde jag göra en telefonintervju som faktiskt ledde fram till något? Nä, det kan fan inte stämma, det måste vara jag som missbedömer precis allt personen säger. Jag tycker förvisso att det är intressant, men det är jag självklart helt ensam om. Värdelösa intervju!
Jaha, kan jag göra prator och klippa ihop ett inslag? Kommer jag ihåg hur tekniken fungerar, kan jag fortfarande höra hur det kommer låta om jag tar bort det eller det klippet innan jag gör det? Nä, det här är bara min hjärna som helt plötsligt TROR ATT DET KAN NÅGOT. Stupid brain...frickin' lying stupid brain...
Jaha, fick jag lite beröm för mina inslag? Men den personen måste ju vara helt knäpp i kolan (vilket han inte är!). Men då ljuger han. För att vara lite snäll mot mig.
Ååå, varför kan folk inte bara säga som det är? Att ingenting kommer att gå bra den här månaden. Kan de inte bara vara ärliga.
Så tänker jag. Om och om igen. Och jag tänker det fortfarande. Då är ju något snett, när man försöker övertala sig själv om att man är världelös och blir lite arg på folk om de säger att man ju faktiskt är LITE kompetent.
Äh, lägg av nu Lovis, nu får det räcka med självdizzandet. Så jäkla brudigt beteende, det här är ju ett mönster som ska brytas.
Alltså, i sann Zlatan-anda: Jag har faktiskt gjort ett ganska bra inslag idag. Fick lite beröm för att jag lyckats koka ihop något. Det kommer inte att vara tyst i Sveriges Radio P4 på måndag.
Och nu är det helg!
Halleluja!
Snygga träd och djupa tankar
Den här veckan har verkligen varit mycket jobb. I tisdags började jag klockan 10 på morgonen på Radio Stockholm och avslutade kvällen vid 23 på Radiosporten. Men mellan redaktionerna hade jag tid att gå en timmes promenad på Djurgården.
Det var ganska snyggt där ute. Gick längs med Djurgårdskanalen och så upp till Rosendals trädgårdar.
Men finast var det i den oplanterade naturen tyckte jag. Med tidig vårgrönska. Man blir ju prillig i skallen av mindre.
I förmiddags var det sol och varmt och jag cyklade till utegymmet. Började med exentriska chins. När jag hängde där i ställningen och sakta gled neråt stod det en kommunanställd bakom mig, lutandes mot sin spade och såg på. När jag gjort en ropade han: "En till, en till, kom igen då".
Ja, det var bara att lyda.
Överkropp och lite utfall och plankor och så backintervaller på det. Och så cykeln hem.
Det är en sådan sjuk skillnad på min vardag nu och när jag var skadad hela tiden. När jag alltid hade ont och inte kunde träna mer än tre månader i stöten. Det känns i varenda nerv att det är så här livet ska vara. I ständig rörelse, utmaning och lycka.
Så blev man lite djup såhär på torsdagskvällen. Nu ska jag iväg på möte!
Det var ganska snyggt där ute. Gick längs med Djurgårdskanalen och så upp till Rosendals trädgårdar.
Men finast var det i den oplanterade naturen tyckte jag. Med tidig vårgrönska. Man blir ju prillig i skallen av mindre.
I förmiddags var det sol och varmt och jag cyklade till utegymmet. Började med exentriska chins. När jag hängde där i ställningen och sakta gled neråt stod det en kommunanställd bakom mig, lutandes mot sin spade och såg på. När jag gjort en ropade han: "En till, en till, kom igen då".
Ja, det var bara att lyda.
Överkropp och lite utfall och plankor och så backintervaller på det. Och så cykeln hem.
Det är en sådan sjuk skillnad på min vardag nu och när jag var skadad hela tiden. När jag alltid hade ont och inte kunde träna mer än tre månader i stöten. Det känns i varenda nerv att det är så här livet ska vara. I ständig rörelse, utmaning och lycka.
Så blev man lite djup såhär på torsdagskvällen. Nu ska jag iväg på möte!
Tjong
Bara åtta timmar kvar på arbetsdagen. Solen skiner över mitt skrivbord och det är varmt som satan. Planerat strömavbrott i Radiohuset i en timme och jag fick sitta och jaga telefonnummer på mobilen. Det går ju det med. Men särskilt bra för ögonen är det nog inte.
Börjar man bli gammal när man kisar mot telefonen? När man sträcker ut sig som en katt när man läst färdigt för man fick ha den så nära ögonen?
Säg helst inte ja på den frågan...
Börjar man bli gammal när man kisar mot telefonen? När man sträcker ut sig som en katt när man läst färdigt för man fick ha den så nära ögonen?
Säg helst inte ja på den frågan...
Lite tankar om övervikten
Näe, fy fanken för pollen hörni.
I går snörvlade hela yogaklassen, lärar-Lina pratade om att det är svårt med yoga på våren för man får så lätt andnöd.
Och satans vad det stämmer. Klarade inte av att göra någonting i morse när jag stod på mattan. Var helt utmattad (HAHA) efter två minuter och det gick liksom inte att pressa mig igenom det.
Pollen är dåligt.
DN har ju haft en artikelserie om fetman i Sverige och idag var det Göran Hägglunds tur att stå och hålla i en DN-tidning och låtsas läsa och förfasa sig. Näe, staten ska inte gå in och reglera varken höjda skatter på vissa livsmedel eller bantningsindustrin "för det finns alltid entrepenörer som kan gå runt reglerna". Ja, så kan man ju resonera. Varför stifta lagar och bygga regler om folk ENVISAS MED ATT STRUNTA I DEM?????
Näe, i Sverige är det inte olagligt att skjuta folk, för Mangs mejar ju ner folk i Malmö ändå! Tycker inte att det argumentet håller riktigt.
Hur som helst, så är det ju ett allvarligt problem att varannan invånare är överviktig. Själv tror jag att om man hade gympa i skolan varje dag, räcker med en halvtimme, så skulle fler få med sig lusten att röra på sig in i vuxenlivet.
Sen tycker jag nog att det skulle finnas någon slags subvention på grönsaker. Det är dyrare att köpa broccoli än chips. När jag och O gått igenom grönsaksavdelningen när vi storhandlar visar scannern på mellan fyra och fem hundra kronor. Nu må jag vara veggo, men det är ju ändå absurt?
Jaja. Jag har inte direkt någon utarbetad plan för hur vi ska lösa det här hälsoproblemet än. Och inga smarta säg eller rappa kommentarer. Kan bara förundras över att DN ännu inte dragit någon parallel mellan nedskärningen av gymnastikämnet och skolmat på entrepenad och den ökade fetman.
Snart bär det av till Radiohuset för en 13 timmar lång arbetsdag. Can't wait!
I går snörvlade hela yogaklassen, lärar-Lina pratade om att det är svårt med yoga på våren för man får så lätt andnöd.
Och satans vad det stämmer. Klarade inte av att göra någonting i morse när jag stod på mattan. Var helt utmattad (HAHA) efter två minuter och det gick liksom inte att pressa mig igenom det.
Pollen är dåligt.
DN har ju haft en artikelserie om fetman i Sverige och idag var det Göran Hägglunds tur att stå och hålla i en DN-tidning och låtsas läsa och förfasa sig. Näe, staten ska inte gå in och reglera varken höjda skatter på vissa livsmedel eller bantningsindustrin "för det finns alltid entrepenörer som kan gå runt reglerna". Ja, så kan man ju resonera. Varför stifta lagar och bygga regler om folk ENVISAS MED ATT STRUNTA I DEM?????
Näe, i Sverige är det inte olagligt att skjuta folk, för Mangs mejar ju ner folk i Malmö ändå! Tycker inte att det argumentet håller riktigt.
Hur som helst, så är det ju ett allvarligt problem att varannan invånare är överviktig. Själv tror jag att om man hade gympa i skolan varje dag, räcker med en halvtimme, så skulle fler få med sig lusten att röra på sig in i vuxenlivet.
Sen tycker jag nog att det skulle finnas någon slags subvention på grönsaker. Det är dyrare att köpa broccoli än chips. När jag och O gått igenom grönsaksavdelningen när vi storhandlar visar scannern på mellan fyra och fem hundra kronor. Nu må jag vara veggo, men det är ju ändå absurt?
Jaja. Jag har inte direkt någon utarbetad plan för hur vi ska lösa det här hälsoproblemet än. Och inga smarta säg eller rappa kommentarer. Kan bara förundras över att DN ännu inte dragit någon parallel mellan nedskärningen av gymnastikämnet och skolmat på entrepenad och den ökade fetman.
Snart bär det av till Radiohuset för en 13 timmar lång arbetsdag. Can't wait!
Utegymmet - where it's at
Första dagen på nya jobbet idag. När man möts med orden "Det här är det bästa jobbet på hela SR", så bådar det ju för en okej dag, eller hur?
Jopp. Härligt. Hoppas verkligen att jag klarar av att leverera nästa vecka.
Innan jobbet stack jag ut i skogen och sprang, sprang, sprang. Inte så långt, men väl till utegymet där jag körde bål och ben. Det var jag och två lattepappor där. De hade på sig manchesterbyxor och rutiga skjortor och gjorde benlyft och hängde och slänge i chinsställningen.
I en fancy vagn sov ett barn, det andra barnet kröp runt och åt bark. På riktigt. När jag stod och gjorde utfall med en sten i famnen kom lilla Bosse krypande och ville vara med. När han inte fick det kröp han igenom ett staket och fick tag på en colaburk som han började dricka ur. Samtidigt gjorde lilla Bosse mmmmmm-ljud och smackade ljudligt. Tills pappan upptäckte sonens smaskande. Då var det slut på leken "att härma en förälder". Jaja.
I onsdags var det också ett roligt besök på utegymmet. Då hade en jädra tjäderhona letat sig in bland träningsentusiasterna. Och hon var jävligt nyfiken på vad alla sysslade med. Om man stod still för länge kom hon fram till en, bredde ut vingarna och öppnade näbben. Som om hon ville ha godis. MEN DET FICK HON INTE!!!
Om ni tittar riktigt noga ser ni den galna fågeln söka kontakt med motionärerna.
Den här gigantiska magnolian står utanför porten där jag yogar. Idag hade jag fötterna bakom huvudet. Det var en konstig känsla. Det är något med fötterna som gör att de liksom inte hör hemma bakom huvudet. Men trots det. Där var de. Vad de nu hade där att göra...
Jopp. Härligt. Hoppas verkligen att jag klarar av att leverera nästa vecka.
Innan jobbet stack jag ut i skogen och sprang, sprang, sprang. Inte så långt, men väl till utegymet där jag körde bål och ben. Det var jag och två lattepappor där. De hade på sig manchesterbyxor och rutiga skjortor och gjorde benlyft och hängde och slänge i chinsställningen.
I en fancy vagn sov ett barn, det andra barnet kröp runt och åt bark. På riktigt. När jag stod och gjorde utfall med en sten i famnen kom lilla Bosse krypande och ville vara med. När han inte fick det kröp han igenom ett staket och fick tag på en colaburk som han började dricka ur. Samtidigt gjorde lilla Bosse mmmmmm-ljud och smackade ljudligt. Tills pappan upptäckte sonens smaskande. Då var det slut på leken "att härma en förälder". Jaja.
I onsdags var det också ett roligt besök på utegymmet. Då hade en jädra tjäderhona letat sig in bland träningsentusiasterna. Och hon var jävligt nyfiken på vad alla sysslade med. Om man stod still för länge kom hon fram till en, bredde ut vingarna och öppnade näbben. Som om hon ville ha godis. MEN DET FICK HON INTE!!!
Om ni tittar riktigt noga ser ni den galna fågeln söka kontakt med motionärerna.
Den här gigantiska magnolian står utanför porten där jag yogar. Idag hade jag fötterna bakom huvudet. Det var en konstig känsla. Det är något med fötterna som gör att de liksom inte hör hemma bakom huvudet. Men trots det. Där var de. Vad de nu hade där att göra...
Lycka lycka lycka
Ja, när det gäller blomträd så tycker jag nog att detta utanför vår tvättstuga kan konkurrera med rackarna i Kungsan.
Förresten så blev jag inlåst i tvättstugan här om dagen. Funny story... dörren gick inte att öppna, två tvättmaskiner, torktumlare och torkskåp igång och galler för samtliga fönster. Japp... Efter tio minuter lyckades jag skrika till mig en karl från gatan och kastade ut mina nycklar till honom. Det var den dagens äventyr.
Efter den här satans förkylningen kunde jag äntligen börja träna ordentligt den här veckan. Har tränat fyra dagar. Såhär lycklig var jag i torsdags. Då var det görtungt benpass och tokintervaller med benböj på löpbandet. Jamen vad mer behövs för att göra en flicka lycklig?
Kanske som idag. Tolvskillingsoperan på Dramaten och middag med O:s päron på Enskede krog. Jo, då är jag precis lika lycklig.
Förresten så blev jag inlåst i tvättstugan här om dagen. Funny story... dörren gick inte att öppna, två tvättmaskiner, torktumlare och torkskåp igång och galler för samtliga fönster. Japp... Efter tio minuter lyckades jag skrika till mig en karl från gatan och kastade ut mina nycklar till honom. Det var den dagens äventyr.
Efter den här satans förkylningen kunde jag äntligen börja träna ordentligt den här veckan. Har tränat fyra dagar. Såhär lycklig var jag i torsdags. Då var det görtungt benpass och tokintervaller med benböj på löpbandet. Jamen vad mer behövs för att göra en flicka lycklig?
Kanske som idag. Tolvskillingsoperan på Dramaten och middag med O:s päron på Enskede krog. Jo, då är jag precis lika lycklig.
Maj - välkommen!
På Valborgsmässoafton hade jag och O en liten samling fantastiska människor hemma hos oss. Några satt på golvet och tittade i min tatueringsbok, andra provade djembetrumman i arbetstrummet och vissa drack krossade is på balkongen. En vanlig fest helt enkelt.
Dagen efter hoppade jag ur sängen vid åtta för att bära stolar i Reflexen inför första maj-mötet. Far, O, bror och N kom förbi och sen hade vi världens bästa första maj någonsin. Pizza i naturen, skriktåg i solen, yogurthglass i Kungsan.
Med Stockholms mest fotograderade träd. Såg ut som helt vanliga dussingranar från Nackareservatet tycker jag...
Dagen efter hoppade jag ur sängen vid åtta för att bära stolar i Reflexen inför första maj-mötet. Far, O, bror och N kom förbi och sen hade vi världens bästa första maj någonsin. Pizza i naturen, skriktåg i solen, yogurthglass i Kungsan.
Med Stockholms mest fotograderade träd. Såg ut som helt vanliga dussingranar från Nackareservatet tycker jag...
