yey
Idag var första dagen som det kändes bra med sändingen. Jag har lyckats fösa ut alla sabla fjärilar från magen, halsen och hjärnan och lyckas faktiskt tjöta lite med programledar-Fredrik.
Mindre ansträngd, mer engagerad.
Så får vi fortsätta att det fortsätter på det viset.
Hemma väntar: O, sparris och en tripp till gymmet (hur fanken kan en tripp vänta på en egentligen?).
Ska bara jobba liiite till.
Mindre ansträngd, mer engagerad.
Så får vi fortsätta att det fortsätter på det viset.
Hemma väntar: O, sparris och en tripp till gymmet (hur fanken kan en tripp vänta på en egentligen?).
Ska bara jobba liiite till.
Knäck
Det var länge sen jag var så totalt slut som jag var i går efter den här sändningsveckan.
Idag sitter jag och planerar för nästa vecka och paniken jag kände igår kväll vill inte riktigt släppa.
Jag känner inte att jag behärskar det här och fanken vad jobbigt det är att vara kreativ då!
Nu drar jag snart till kiropraktorn, sen gymmet och sen dörnar jag och O ut till skärgården. Hoppas att måsar, badbaljebad och bräckta vindar kan lugna mitt dunkande hjärta något.
Annars vete fasiken... kanske får jag ta och sadla om och bli glassförsäljare i stället. Har en känsla av att det inte knäcker själen lika hårt.
