Lovisas Suburbia
I framtiden kommer jag bli 30. Då kommer antagligen jag ha barn, och kanske några av de bekanta också. Vi kommer ha jobb och välplacerade pensionsfonder. MEN:
Jag vill inte bo i ett nybyggt suburbia som ligger närmre Enköping än T-centralen. Visst, jag älskar att bo nära skogen, det är nästan ett måste. Men for fuck sakes, de hugger ju ner all skog de kommer åt. Så att folk får plats med sina trädäck och swimmingpooler. Galenskap.
Det är som att de bygger bort själen. Alla nya slätstrukna linjer. Inga krussiduller, burspråk eller golvlister. Vart ska alla spöken bo? Vart ska barnen gömma sig när man leker kurragömma bland alla öppna planlösningar? Fantasin kommer halka bort och försvinna på den välpolerade ekparketten. Svoosch. TV-spelen blir flykten från helkaklade badrum.
Eller så är det inte alls så. Det är ju fantastiskt att få planera och bygga sitt eget hus. Att få bestämma allt.
Om jag fick bestämma allt skulle det se ut som att huset var byggt på 1800-talet. Fönster från golvet, såna man kan sitta i och läsa. Höga dörrlister så att skräpet håller sig i ett och samma rum. Ett rum under trappan där man kan ha en koja. Gamla knarriga träplankor som golv. Gärna med lite flisor så att man får stickor i hälarna. Element som brummar och låter på kvällarna. Tjocka trädörrar som inte riktigt går att stänga. Köksluckor med olika knoppar, alla antika eller med en historia bakom. Allt ska knirra, gnissla, knarra. Inga svoosch eller ljudlösa öppningar av ugnar. Bang bom krasch, middagen är färdig. Om jag fick bestämma alltså.
Jag vill inte bo i ett nybyggt suburbia som ligger närmre Enköping än T-centralen. Visst, jag älskar att bo nära skogen, det är nästan ett måste. Men for fuck sakes, de hugger ju ner all skog de kommer åt. Så att folk får plats med sina trädäck och swimmingpooler. Galenskap.
Det är som att de bygger bort själen. Alla nya slätstrukna linjer. Inga krussiduller, burspråk eller golvlister. Vart ska alla spöken bo? Vart ska barnen gömma sig när man leker kurragömma bland alla öppna planlösningar? Fantasin kommer halka bort och försvinna på den välpolerade ekparketten. Svoosch. TV-spelen blir flykten från helkaklade badrum.
Eller så är det inte alls så. Det är ju fantastiskt att få planera och bygga sitt eget hus. Att få bestämma allt.
Om jag fick bestämma allt skulle det se ut som att huset var byggt på 1800-talet. Fönster från golvet, såna man kan sitta i och läsa. Höga dörrlister så att skräpet håller sig i ett och samma rum. Ett rum under trappan där man kan ha en koja. Gamla knarriga träplankor som golv. Gärna med lite flisor så att man får stickor i hälarna. Element som brummar och låter på kvällarna. Tjocka trädörrar som inte riktigt går att stänga. Köksluckor med olika knoppar, alla antika eller med en historia bakom. Allt ska knirra, gnissla, knarra. Inga svoosch eller ljudlösa öppningar av ugnar. Bang bom krasch, middagen är färdig. Om jag fick bestämma alltså.
Kommentarer
Postat av: Familjen
Enhälliga ovationer från Gransångarvägen 9
Mycket härlighet, klockren text:)
Postat av: Camilla
Hörru, det är inge fel med att bo i Enköping minsann! =P
Trackback
