Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Idag stod jag och sjöng i duschen, som jag brukar. Jag har en repertoar blandad av Jewl, Madonna och Jack Johnson. Vanligtvis. Ibland slinker någon gammal klassiker som Idas sommarvisa in i leken också.
Jag brukar använda dessa folkkära musikers låtar till att sväva iväg lite själv med min röst, lägga egna små enkla stämmor och så vidare.

Men just denna dag var det något speciellt som hände. Jag kom på en melodi som inte ville släppa. O hörde den från köket och han hämtade gitarren och... vips så hade vi en refräng.
Oturligt nog var det dags för mig att gå till jobbet. Men va härligt det ska bli att i helgen få sätta sig och fortsätta arbeta på låten med min übermusikaliska sambo.

Annars är det alltså den andra maj. En dag för glamm och gamman. Kan man tänka.
Själv jobbar jag till 22...

I morgon ska jag och mor åka och köpa stora stora blommor och vaser på någon plantage. Eftersom de inte lyckats kommunicera så väl med snickaren har mina päron nu en helikopterplatta bakom huset. Sex meter i diameter. Och när man står där är man nästan lika högt upp som på andra våningen i huset. Galenskap. Men för att göra träkolossen till en del av naturen ska vi alltså plantera syrénträd och sånt runtom. När jag är på en sådan plantskola eller liknande önskar jag ofta att jag får bo där. Det är så vackert. Vill att min lägenhet ska se ut som ett enda stort uterum. Vita, slitna möbler och blommor exakt överallt.
Största problemet med det är nog pollen. Och alla getingar. Jag skulle inte få en lugn stund. Blind av nysningar springer jag runt och får ångestattacker för att det surrar överallt. Granngubben som jag spionerar på skulle nog få se ett och annat kul då...