Gröna fingrar kliar

Ännu en tripp hos kiropraktorn blev till ännu en svimning och ännu en dag bort från praktiken. Och för alla som undrar: Ja, jag är en vekling...

Jag har så ont i nacken nu att jag inte kan titta åt sidorna och så ont i ryggen att jag inte kan andas in eller vrida mig. Stackars stackars lilla mig.
De senaste veckorna har jag försökt att tänka ännu mer på att vara miljövänlig. Jag brukar tänka på att släcka lampor och dra ur kontakter och köpa kravmärkt osv osv, men nu är jag mer fokuserad. 

O har dragit om våra sladdar så att vi inte låter några apparater stå på stand-by längre. Klick, vi stänger av dosan med foten så går det ingen ström där. Klirr i miljökassan. Jag duschar kort kort kort och stänger ALLTID av kranen mellan intvålningar och dylika aktiviteter. Spara spara på varmvattenuppvärmningsenergi.

Jag har inte tagit bilen på flera veckor. Min lilla Seat är extremt bränslesnål och är i sig ett miljövänligt bilalternativ, men kollektivtrafiken är ju ack så mycket bättre. Och så ska jag köpa gröna gåvor till jul.
Nu märker jag ju självklart att jag låter extremt självgod när jag räknar upp allt det här. Men anledningen till att jag gör det är för att jag känner mig lite glad över att jag äntligen har något jag känner mig engagerad i. Mitt fokus ligger på att hitta nya sätt som jag kan vara klimatsmart (gode gud vad jag hatar det ordet, vi måste komma på nåt bättre!) på och se alla de otroliga möjligheter som finns. 

Det är faktiskt roligt. Och jag vill inte vara självgod, jag tycker det känns kul bara. Det är som en utmaning, man skulle faktiskt kunna säga... tävling!
Nä, inte en tävling, men ändå kanske lite? Snälla?

Allt går inte att få kravmärkt, om man inte är miljonär och dessutom har all tid i världen. Men tänket att när man köper saker köper man det som kommer hålla länge är ändå något man kan hålla sig till. Det tycker i alla fall jag känns inspirerande. 
Gud, jag låter verkligen som en självgod, käck, goodie-goodie-människa som klappar får och odlar morötter i balkonglådan. 
Det måste vara det autonoma nervsystemet som sätter in, kiropraktorn sa att jag kanske inte skulle känna igen mig själv efter dagens behandling...
Luomusokeri!


                                               !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0