Jag kommer inte vara ensam

Om några timmar bär det av. Det var länge sen jag flög själv. Länge sen jag var själv här hemma också. Först är man på jobbet hela dagarna och sen är det antingen ännu ett jobb eller något annat som ska fixas. Jag är väldigt sällan ensam längre.

I tisdags kväll efter att L åkt hem, satt jag och tittade på tv en timme i en tom lägenhet. Det kändes väldigt konstigt. Som ett minne från tiden jag pluggade då jag tittade på tv nästan varje kväll åtminstone 1,5 timme. Varför pluggade jag inte? kanske ni undrar.
Jo, för att det inte behövdes.

När jag var yngre hävdade jag att jag älskade att vara för mig själv. Nu vet jag bättre. Jag tycker om att ha några timmar utan sällskap OM jag vet att jag kommer träffa någon efteråt. Som att O kommer hem, eller att jag fikar med nån eller att jag ska till jobbet. De tomma dagarna, när allt som var måste var det man själv bestämde, låter som fantastiska drömmar nu när jag är trött som ett as, de var fan inte kul när de var vardag.

Vardag de kommande dagarna kommer förhoppningsvis bestå av lite ensamhet, mer fika, öl och total fokus på vad man har på sig. Som tur är har jag nuförtiden inte svårt att bestämma hur jag ska ha håret, det sköter sig själv. Det är ohjälpligt kort och jävligt jävligt blont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0