Medeltida smärta
Ibland tänker jag (japp, det är dagens sanning) på hur mjäkiga vi moderna människor nog är. Om man jämför liksom. När jag går i Gamla stan kommer jag alltid att tänka på att under medeltiden slängde man ut skräp från hushållet direkt på gatan, även urin och avföring. Så därför gick människor mitt på gatan, annars kunde man få en bajskorv i huvudet. Då ska jag inte klaga på att det luktar sunkigt i tunnelbanan liksom.
Och när jag promenerar runt och det blåser lite mycket kring öronen, tänker jag på att flickor förr i tiden hade kjol och hosor och någon tunn gammal kappa på sig året om, så att jag inte gått och köpt nya vantar är fan mitt eget fel.
Igår kväll när jag tvättade av mig sminket, fick jag något i ögat. Det händer ju ganska ofta, så jag sköljde som vanligt, men saken satt kvar. Jag kunde inte blunda, inte titta och allt gjorde så satans ont. O försökte hitta grejen, men såg ingenting och mitt öga blev rödare och rödare. Jag kunde absolut inte somna och vi ringde vårdguiden som sa att det kunde vara en rispa på hornhinnan och att vi skulle smeta en salva i ögat, den fanns att köpa på apoteket. Klockan var då kvart i tolv. O är en kung, så han åkte in och köpte medan jag försökte att inte gny som en larvig liten hund. Tyvärr hjälpte det inte. Jag har inte sovit en blund hela natten, eller jo, kanske en kvart eller så, då drömde jag att någon stuckit in en pinne i mitt bakhuvud som de pillade på baksidan av min ögonglob med.
Vårdguiden sa att om det inte var bättre på morgonen, då skulle jag åka in till ögonakuten. Det gjorde jag, väntade två timmar, satte mig i ögonläkarens stol och han vände ut och in på ögonlocket och petade bort en halv centimeter lång genomskinlig tråd. Och vips, allt var bra.
- Tack så hemskt hemskt mycket, sa jag, tänk att det var så lätt.
- Ja, men det är ju bara lätt om man hittar den, sa han.
På medeltiden levde man nog med den smärtan några dagar tills det försvann, jag tycker synd om mig för att jag miste en natts sömn. Fan va coola de va på medeltiden hörni!
