Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Igår ringde jag min systerdotter för att säga grattis på födelsedagen. Det fick mig att inse att konsten att snacka i telefon INTE är medfödd utan något man lär sig. Hon sa nämligen bara något om det var en direkt fråga.

- Hej A! Grattis på födelsedagen.
Tyst.
- Fyller du år idag?
- Mm.
- Har du fått några fina presenter?
- Ja.
- Vad har du fått för något?
- Barbiekläder.
- Åh va roligt, då måste du vara glad.
Tyst.

Så höll vi på ett tag, men det var kul och spännande, för hon blev nog lite blyg och pratade grovt bebisspråk trots att hon fyller fem och jag hörde inte ett skit vad hon sa.

- Har du fått något mer i present?
- Jag har fjått en jiten bjåschblubbegjej som göj schtoja bjubbjoj.
- Aaaaa, va roligt...
Tyst.

Jag ska köra samma grej i framtiden tror jag, total tystnad förutom på direkta frågor. I will be so poppis they will chase me down the street!