Min dotran min dotran
Vi pratade lite kort om namnsdagar på jobbet för det visar sig att flera av oss står i almanackan de närmsta tio dagarna.
Jag har ju fyra namn, alltså fyra namnsdagar, så jag får ingenting när det är mina namns dagar. Det är lugnt. Det här med namn är ju känsligt också för alla som får barn, något som jag tycker är det fulaste i världen kan någon annan tycka är gulligt som tusan. Eller så visar det sig att personens pappa heter det namn jag just dissat. Det gäller att passa sig helt enkelt.
Eftersom jag heter Giertta i efternamn finns det flera förnamn som inte funkar på mina kommande barn. Till exempel Sten och Björn. Det funkar inte heller att sätta det först i barnens dubbelefternamn, för det låter som att de är kära i sitt andra efternamn. "Anna Giertta Bjurefors". Nä, it doesn't work.
Om jag skulle vara riktigt elak, skulle jag döpa min dotter till Avís, för när de skulle ropa upp hennes namn hos tandläkaren (hon skulle behöva tandställning i typ 8 år om man kollar på hennes gener, that's for sure) så skulle det låta ungefär såhär:
- Hjärta av is, hjärta av is, du kan gå till rum nummer fem.
Då skulle jag skratta åt min lilla dotter, jag skulle skratta gott, och hon skulle gråta för att hennes mamma var så elak och tyckte om att leka med ord så mycket att hon förstör hennes liv. Och tandläkaren skulle inte fatta ett jota och tänka i sitt stilla sinne att folk med upp-fuckade tänder inte är kloka någonstans och så skulle hon sätta på Lugna favoriter (för det spelas ALLTID hos tandläkaren, för att man inte ska tänka på salivbrist, sugmojänger och borrar) och skruva åt min dotters tandställning ytterligare några varv.
- Gör det ont? skulle tandisen fråga.
- Ja, skulle Avís svara.
- Bra, då tar jag lite till.
För så gjorde tandisterna (orlek med sadisterna) med mig och så ska de göra med alla barn framöver. Så kommer livet bli för Avís och mig, halleluja!
Jag har ju fyra namn, alltså fyra namnsdagar, så jag får ingenting när det är mina namns dagar. Det är lugnt. Det här med namn är ju känsligt också för alla som får barn, något som jag tycker är det fulaste i världen kan någon annan tycka är gulligt som tusan. Eller så visar det sig att personens pappa heter det namn jag just dissat. Det gäller att passa sig helt enkelt.
Eftersom jag heter Giertta i efternamn finns det flera förnamn som inte funkar på mina kommande barn. Till exempel Sten och Björn. Det funkar inte heller att sätta det först i barnens dubbelefternamn, för det låter som att de är kära i sitt andra efternamn. "Anna Giertta Bjurefors". Nä, it doesn't work.
Om jag skulle vara riktigt elak, skulle jag döpa min dotter till Avís, för när de skulle ropa upp hennes namn hos tandläkaren (hon skulle behöva tandställning i typ 8 år om man kollar på hennes gener, that's for sure) så skulle det låta ungefär såhär:
- Hjärta av is, hjärta av is, du kan gå till rum nummer fem.
Då skulle jag skratta åt min lilla dotter, jag skulle skratta gott, och hon skulle gråta för att hennes mamma var så elak och tyckte om att leka med ord så mycket att hon förstör hennes liv. Och tandläkaren skulle inte fatta ett jota och tänka i sitt stilla sinne att folk med upp-fuckade tänder inte är kloka någonstans och så skulle hon sätta på Lugna favoriter (för det spelas ALLTID hos tandläkaren, för att man inte ska tänka på salivbrist, sugmojänger och borrar) och skruva åt min dotters tandställning ytterligare några varv.
- Gör det ont? skulle tandisen fråga.
- Ja, skulle Avís svara.
- Bra, då tar jag lite till.
För så gjorde tandisterna (orlek med sadisterna) med mig och så ska de göra med alla barn framöver. Så kommer livet bli för Avís och mig, halleluja!
Kommentarer
Postat av: chippe
Håhå, du brukar få gratulationer och ibland även blommor. Men får inte vara så där elak Lovisa (25 augusti), det får man faktiskt inte vara!! Det är tandläkarna/hygienisterna som är elaka, inte mammorna!! Jajadej.
Trackback
