Schjuvk
I morse när jag gick upp lagade jag frukost utan att riktigt fatta vad jag gjorde.
Vips hade jag ätit och så gick jag och la mig igen och sov.
När jag vaknade tänkte jag att nä, nu får det vara nog med sängliggande och så gick jag ut för att plocka upp ett paket och gå till apoteket.
Självklart är jag så dum i skallen att jag inte fattar att den enda anledningen till att jag kände mig lite piggare var just att jag tagit det lugnt och sovit.
För jag hinner gå ungefär tio meter innan jag hostar och snörvlar och inte riktigt förstår var jag är någonstans. Men ger jag upp och går tillbaka hem igen? Nej, varför det? Jag traskar vidare och mår sämre och sämre och när jag till slut kommer hem är jag helt skakig.
Min kropp ville inte gå ut, den ville ligga nerbäddad och vila.
Dumma lilla jag.
Ikväll skulle jag åkt hem till T och myst, men det blir inget med det på grund av den dumma sjukdomen. Så ensamhet igen alltså. Totalt onödigt.
Kommentarer
Postat av: Katarina
Om det inte var så att vi varit sjuka tre veckor i sträck så hade gärna fått komma hem till oss och kunnat ligga nedbäddad i soffan och snörvlat. Ush - det är inget roligt att vara sjuk.
Postat av: chippe
Hej du som är så klok-varför vände du inte och somnade om? Tokfia, du är ju en klokfia.
Trackback
