And it walks
En vecka efter att Lovisa kom hem från sin semester, gjorde hon något korkat.
Den lilla blondinen var så glad över att hon äntligen kunde börja träna, så hon gick på tre pass på tre dagar. Men vad hon hade glömt, var att hon bara en vecka tidigare hade haft feber och snuva.
Aja baja, sa kropen, så där får man inte göra.
Och pang kom huvudvärken.
Pang kom febern.
Pang kom halsont och hosta och lilla Lovisas röst försvann helt.
Så låg hon en hel helg och yrade och yrade, men hoppades att hon skulle bli frisk till veckan så att jobbet inte blev lidande.
Men Lovisas kropp tyckte inte att en vanlig förkylning räckte som straff. Den gav henne influensan. Det är inte särskilt snällt av den, men av någon anledning tyckte kroppen att jo, Lovisa behöver lära sig ett och annat.
Så en vecka gick, och febern försvann inte, hostan försvann inte, halsen gjorde mer och mer ont och rösten kom inte tillbaka.
Förrän idag.
Febern är borta, men jag tror att jag bytt ut den mot bihåleinflammation och jag som lyckats hålla mig undan penicillin kommer kanske behöva sig okej till det nu ändå. Får se.
Fy fabian, jag har inte varit så sjuk på år och dag, jag har inte orkat något alls, aptiten har fortfarande inte kommit tillbaka. Ay caramba, no more!
Jag tror det var en blandning av för mycket träning när viruset fanns i kroppen plus att vara instängd i en varm och fuktig träningssal med alla andra människor sjukdomar som gjorde det. Jag hatar att vara sjuk!
Efter helgen ska jag vara frisk i alla fall, det lovar jag. Jag menar, fattar någon vilket framsteg det är att ens kunna sitta upp och fästa blicken vid något? Hurra.
Nu måste jag gå och hosta och snyta mig, men det positiva är: JAG KAN GÅ!
Den lilla blondinen var så glad över att hon äntligen kunde börja träna, så hon gick på tre pass på tre dagar. Men vad hon hade glömt, var att hon bara en vecka tidigare hade haft feber och snuva.
Aja baja, sa kropen, så där får man inte göra.
Och pang kom huvudvärken.
Pang kom febern.
Pang kom halsont och hosta och lilla Lovisas röst försvann helt.
Så låg hon en hel helg och yrade och yrade, men hoppades att hon skulle bli frisk till veckan så att jobbet inte blev lidande.
Men Lovisas kropp tyckte inte att en vanlig förkylning räckte som straff. Den gav henne influensan. Det är inte särskilt snällt av den, men av någon anledning tyckte kroppen att jo, Lovisa behöver lära sig ett och annat.
Så en vecka gick, och febern försvann inte, hostan försvann inte, halsen gjorde mer och mer ont och rösten kom inte tillbaka.
Förrän idag.
Febern är borta, men jag tror att jag bytt ut den mot bihåleinflammation och jag som lyckats hålla mig undan penicillin kommer kanske behöva sig okej till det nu ändå. Får se.
Fy fabian, jag har inte varit så sjuk på år och dag, jag har inte orkat något alls, aptiten har fortfarande inte kommit tillbaka. Ay caramba, no more!
Jag tror det var en blandning av för mycket träning när viruset fanns i kroppen plus att vara instängd i en varm och fuktig träningssal med alla andra människor sjukdomar som gjorde det. Jag hatar att vara sjuk!
Efter helgen ska jag vara frisk i alla fall, det lovar jag. Jag menar, fattar någon vilket framsteg det är att ens kunna sitta upp och fästa blicken vid något? Hurra.
Nu måste jag gå och hosta och snyta mig, men det positiva är: JAG KAN GÅ!
Kommentarer
Trackback
