Minnen från tvåan

En ny dag.
Ett nytt symptom.

Dagen som idag går i hostans tecken.
Ingen härlig rethosta utan en rejäl, gedigen rossel-i-halsen-som-aldrig-aldrig-tar-slut-hosta.

Återigen, de är sååå lyckliga att jag är tillbaka på jobbet. Ler gör de, över datorerna, och tänker hurra, äntligen någon som hostar och snyter sig dagen lång. Som vi har längtat.

Igår tog jag en liten tripp ner för memory lane, så varför inte låta hela veckan gå i detta tecken.

Vi tar en från lågstadiet.

Ni vet den där mardrömmen alla har, att man går ut i gympasalen, alla skrattar och man tittar ner och märker att man är naken.
En dag i Älta skola skulla klass 2b ha gymnastik. Lovisa står i omklädningsrummet och säger åt någon vad den ska göra, som vanligt. Killarna har blivit insläppta i salen och tycker att det är en smart idé att banka på dörren till tjejernas omklädningsrum och försöka rycka upp den.
Efter ett tag får Lovisa Giertta nog. Det är ju trots allt hennes uppgift att uppfostra världen. Så hon stormar ut i gympasalen och gormar åt killarna att nu får ni lägga av, ni är dumma i huvudet! Killarna står som fastfrusna, de glor på henne och sen börjar de skratta.

Lovisa tittar ner. Hon har på sig sportstrumpor, sportskor och lila trosor. Inget mer.
Hon tittar upp och möter sina klasskamraters blickar. Alla stirrar på henne.
- Du har inga kläder på dig! skriker en kille.
Lovisa suckar, himlar med ögonen och svarar:
- Och? Jag har väl inga bröst, spela roll, ni är så himla omogna.
Sen går hon in och sätter på sig sin lila gympadräkt med volang med tillhörande cykelbyxor. Slut på sagan.

Så kaxig kan man också vara när man är sju år gammal. För att inte tala om extremt mogen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0