Tryckartvång!

Tänk att jag alltid ska börja dagen med något allvarligt.
Det är en vana jag måste bryta.

Det ska komma en minnesbild idag med, det har jag lovat.
Dagens tillbakablick kommer från sjätte klass, då jag var 11 år gammal. Jag gick i Älta skola, i kalss 6 B med11 killar och 13 tjejer och vi hade en ganska bra klassammanhållning till skillnad från A-klassen. Vi hoppade till exempel långhopprep VARJE rast i ett halvår i sexan, alla 24, och det var dödskul och vi var jättemesiga tyckte tuffingarna i A som gick till kiosken och köpte tugummi istället.

Vi skulle i alla fall ha klassfest i början på hösten och det var en ganska varm kväll. Jag hade haft flätor i håret på dagen för att få lockar, vilka naturligtvis försvann på cykelturen till skolan. Om jag inte minns fel hade jag mina ascoola vinröda stretchjeans och en knallblå t-shirt på mig.

Först var det samarbetsövningar som gällde, vilket vi tyckte var SÅ tråkigt, men de föräldrar som arrangerat festen tyckte det var splendid. Efter var det discodags (jag saknar ordet disco). Jag hade med mig en Skunk N'ansi-skiva, som självklart inte spelades eftersom det är omöjligt att dansa till, och en Greenday-skiva som fick bidra med en låt under kvällen. Annars regerade Spice girls och Back Street Boys. Efter ett tag kom det en tryckarlåt. Jag hade ingen lust att dansa så jag gick ut och åt godis och spelade kort med några kompisar istället. Då kom en kille, A, som luktade ganska illa och hade gula oborstade tänder och frågade om jag ville dansa.
- Nej jag orkar inte riktigt dansa, svarade jag snäll som jag var, men du kan väl va med och spela kort?
- NÄJ DET VILL JAG INTE ALLS! skrek han, sprang iväg och började gråta.
Vi satt kvar och va lite chockade. Då kom min lärare fram till oss, en frodig dam i medelåldern.
- Lovisa, sa hon med allvarlig röst, det är väldigt modigt av A att fråga dig om du vill dansa och man FÅR INTE säga nej bara sådär, det är väldigt elakt.
- Men jag hade ingen lust att dansa, försökte jag.
- Nä, men man säger ALDRIG nej när en kille frågar om man vill dansa, sa hon.
Sen tog hon mig i armen och ledde mig fram till A på dansgolvet och så tvingades jag dansa tryckare med honom tills låten var slut. Sen låtsades jag behöva kissa tills de började spela snabb musik igen.

Så mycket för feminism i grundskolan från lärarnas håll!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0