Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Igår hade jag på mig en två storlekar för stor dunjacka. Det är nog viktigt för historien.

Jag mötte upp O och åt middag efter jobbet, för, helt ärligt, jag var utvulten. Anledningen är nog att jag är van vid småätande från Gran Canaria. Då fanns det alltid en liten behändig Magdalenas till hands. I alla fall, vi var hos vår kompis Jerry och åt och sen åkte vi till Söder för att träffa lillebror.

Tillsammans gick vi, som tre glada vintergubbar till Infamous  studio på Kocksgatan.
*plingeling i dörren*
- Hjälp! oj oj oj, säger jag först för jag trillar nämligen nästan baklänges i trappan in i studion. Som tur är stod O bakom och fångade upp mig.
Jag harklar mig lite generat, men bestämmer mig såklart för att inte låta ett sånt larvigt snedsteg göra mig röd i fejjan.
- Hej, säger jag, jag skulle vilja boka tid för en tattuering.
Bakom disken står en lockig yngling som ser ut unge fär så här: =O.
- OK, säger han tveksamt och tittar på oss. Hur vill du att den ska se ut?
Jag ritar upp mitt mästerverk, och nämner gång på gång att jag kan ju inte rita tattueringar så jag vet ju inte riktigt om detta funkar, hehehe *nervöst skratt* hehe.
- Kanske, avslutar jag, kan man ha några blad eller nåt runt för att den inte ska vara så statisk, göra den mer feminin.
 Lockis ropar på en tjej att hon ska komma och hjälpa till. In kommer svart hår, spinkig, tattuerad över hela kroppen. Hon ger mig en blick.

Hon fnyser.

Hon tittar på min teckning.

Hon fnyser igen.

- A, om du ska ha några jävla blad kan du ju göra dem nån annanstans.

Jag lägger mig på rygg, blottar buken, och möter inte hennes ögon så hon förstår klart och tydligt: JAG ÄR INGET HOT MOT DIN COOLHET!

- jag är rädd att det ska vara för tungt bara, men det kanske det inte blir? försöker jag.

- Det är ju fan det som är coolt, säger hon och vänder huvudet mot datorn.

Hon vill inte prata mer med mig.

- Ja, då bokar vi väl en tid då, försöker den lockiga.

Ja, varför inte, bara jag slipper brudjäveln i hörnet, tänker jag, men säger såklart inget. Lockis börjar skriva ner datum och tid och gör en miniskiss på min blivande kroppsmålning i en kalender. Så skriver han väldigt noggrant: Lo-le-arm, så den som ska göra den vet vart den bör sitta, ifall jag skulle glömma vad jag vill.  

Jag fick nästa vecka. Välkommen välkommen.
- Men vem ska jag gå till, frågade jag till slut.
- Du ska till Tyson, svarade han och pekade.
Bakom ett litet plank sitter en glad amerikan och ler.
- When are you comming? frågar han.
- Next week, svarar jag och vill bara pussa honom för att jag slipper Sura Svarten.

Och så vips, nästa vecka ska den på plats, min andra tattuering. Yey!