Bröllopsfebern är total

Det är många som ska gifta sig på min avdelning, så det pratas en hel del bröllopsplaner. Och utan att jag kan göra något åt det, dras jag sakta men säkert in i detta träsk. För nog fan är det ett träsk?

Klänningar, kyrkor, lokaler, mat, toast masters, musik, brudtärnor och så vidare och så vidare. Denna vecka har mest handlat om möhippor. För det är en knepig grej det där, hur gör man egentligen? Vem ska sköta det? Ska man vara hård med förhållningsregler till brudtärnan inför möhippan, så man inte behöver göra något man inte vill? Eller ska man släppa kontrollen och se vad som händer?

Jag och O började prata om hur man själv skulle vilja ha det, och vi kom fram till frågan: hur gör vi med könsuppdelningen?

För traditionellt sett ska det ju vara så att alla tjejer och killar delar upp sig, så O:s syster och tjejpolare får gå på min möhippa, och min bror och far får gå på hans svensexa. Men är det verkligen 2000-taligt? Blir det inte en roligare dag om man får vara med sina polare, oavsett kön? Eller ska man hålla kvar traditionen för att det ju faktiskt blir en speciell stämning när man bara är tjejer/killar?

Och vilka ska vara med? Jag har alltid sett det som att min mor kommer vara med på min möhippa, om jag nu någonsin skulle ha en. Men O tänkte att det bara skulle vara polare, inga päron. Ja, jag vet inte. Det känns ju rejält avlägset att tänka på att man någonsin skulle gifta sig. Om man ens vill. För det har jag heller inte bestämt.

Jag älskar att gå på bröllop, att se kärleken strömma ur paret, att se stolta föräldrar och mor- och farföräldrar. Höra alla tal om tokiga/pinsamma/gulliga grejer, liksom få en känsla för parets historia. Jag är ingen wedding hater, som vissa andra.

Men om jag kan se mig själv där? Nja, inte så säkert. Har aldrig känt någon riktig längtan efter giftemål och nu när man hör all stress som tjejerna på avdelningen går igenom, det är avskräckande to say the least.

Jag undrar så vem som kommer vara först bland mina vänner att gifta sig. Och jag undrar också hur ni alla tänker kring detta? Och vad ni tycker om hela möhippegrejen?

Så mycket vet jag att jag aldrig skulle göra det i en kyrka, men jag går gärna på andras kyrkobröllop! Så börja boka brudar...

Kommentarer
Postat av: Indianparken

Rituella uppvisningsbröllop är inget att stå efter. Man får försöka skapa nåt som man känner sig bekväm med. Första gången jag gifte mig åkte vi med SL-buss från Tjärhovsplan till Stadshuset. Av en slump var det en bekant som körde bussen.

- Vad finklädda ni är, sa hon.

Då blev jag så blyg av den ovana situationen att jag bara svarade att vi skulle på fest. Sen var det ett borgerligt fd trafikborgarråd som vigde oss. Ibland har det hänt att jag sagt att han måste ha skapat en planskild korsning, för vi fick aldrig kommunikationen att flyta på ordentligt..

2009-07-01 @ 23:04:34
URL: http://indianparken.blogg.se/
Postat av: maria

Hej liten

jag tycker ocksa om brollop, men inte sanna dar stora fladiga nar man inte hinner prata med paret.



Nar det galler mohippor, sa kan man ga pa den som man ar kompis med tycker jag. Sa ar man tjej och ar kompis med en kille sa gar man pa hans, inte hans tjejs.....



Jag har blivit inbjuden pa mina killkompisars flickvanners mohippa vilket kanns valdigt konstigt, for dom ar ju inte mina kompisar. Ibland kanner jag dem knappt alls...och da kanns det ju valdigt fanigt att vara dar. Men i England och Australien sa ar det "viktigt" med manga personer pa mohippan, for da verkar man poppis.....det ar konstigt. Varfor inte bara umgas med dem man tycker om???



2009-07-02 @ 05:36:17
URL: http://gierttajewellery.blogspot.com/
Postat av: Storasyster K

Det är ju helt osannolikt att man lyckas träffa någon som man älskar, och som i sin tur älskar en tillbaka. Tänk hur många på jorden som aldrig får chansen att välja sin partner. Så att man dessutom har chansen att få bo och leva med den person som man älskar är ganska få förunnat.

Det kan ju vara värt en fest!!

2009-07-02 @ 09:36:57
Postat av: Chippe

Alla som vill ska få vara med annars blir det orättvist.

2009-07-05 @ 19:26:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0