Det finns bra svensk film
Idag pratade vi om film på lunchen.
Igår var jag och såg Baksmällan på bio. Den var faktiskt riktigt riktigt rolig. Bätter än vad jag väntat mig. Det är kul att gå på bio nuförtiden, för folk i publiken tar ut svängarna mycket mer än förut. Det är inga tysta fniss utan högljudda asgarv. Det gillar jag, det betyder att jag och O inte är ensamma om att bete oss som idioter. Jag lever mig ofta in i filmerna så mycket att jag glömmer bort att det kanske inte är okej att skrika nej när någon gör något dumt, eller oooooa när något spännande händer, but I'm not alone anymore.
I alla fall, så kom vi in på ämnet svensk film (alltid lika hett...) på lunchen. J sa att hon hade lite av en fobi för svensk film, att hon tyckte om att se andra kulturer och platser och att svensk film sällan lyckas vara speciell på något sätt. Dålig på att fånga känsla och ha verklighetstrogna dialoger.
Alla höll med.
Så jag började nämna de bra svenska filmerna jag sett de senaste åren, och konstigt nog höll alla med om att de var bra också. Jaja, inkonsekvensen hos människan är väl stor trots allt.
Till exemepl så gillade jag Masjävlar, Storm, Stockholm boogie och De ofrivilliga. Jag har ännu inte sett Låt den rätte komma in, men boken gav mig rysningar och alla säger att filmen är bra, så den hoppas jag på.
Så jag har gott hopp om svensk films framtid, de unga regissörerna kommer med stormsteg och det gäller bara att de får pengarna istället för Colin Nutley och Kjell Sundvall. Inte för att de inte gör bra filmer, utan för att nya behöver få chansen oftare.
Nä, men tanke på alla duktiga unga filmstudenter bådar det gott för framtiden. Hoppas och vill jag tro i alla fall.
