Helgens klubb

Igår väcktes jag efter fem timmars sömn för att plocka bort en fästing på O. Det var inte helt lätt när ögonen vägrade fokusera, men det gick.
Fästingar är ena jävla odågor!

I fredags var vi på en klubb på Upplandsgatan, Knast. Det var en klubb som gjord för reportage om hur tuffa och konstiga klubbar det finns i Stockholm, som kan få folk från landet att o-a och a-a.

Det var varmt, luktade kokt ris och på ena långväggen visades en film på unga brudar i skitknäppa kläder som struttade runt på Hötorget en solig dag. Det var peruker, guldkappor, vintage-brudklänningar och spaciga stolar i form av händer. Tidigare har jag sagt att jag måste ut och klubba mer, för att få bättre koll på vad som händer i Stockholms nattliv. Problemet är just det, att varje gång jag är ute blir jag besviken. Riktigt besviken.

Om man inte njuter av att dödsfulla människor inte vill annat än att visa upp sig och få din uppmärksamhet, då finns det fan inte mycket att göra. Nu kunde jag inte dansa på grund av min dumma höft, annars hade det nog varit räddningen. Men men, jag har inte gett upp på att bli klubbkatt.
Eller jo, det har jag.
Dansa tänker jag dock fortsätta med.

Kommentarer
Postat av: Chippe

Klubbkatter måste nog ha väldigt svarta kläder och vara ganska bleka och väldigt ointresserade av andra människor. Det där med svarta kläder kan stämma ibland, men inte det andra. Dansa min docka, dansa!!

2009-07-05 @ 19:20:45
Postat av: Hej Liten

sanna stallen tycker jag ar jobbiga.

det ar sa hogt ljud

och jag blir alltid anti



jag gor en presentation on performance analysis - det gor mig lite anti ocksa..men mest ont i magen

2009-07-06 @ 06:40:35
URL: http://gierttajewellery.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0