Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Alldeles nyss talade jag med min systerdotter A i telefon. Hon är fem år och det är en jäkla rolig ålder.

Hon är på semester och berättade bland annat om alla roliga kojor hon hittat på sin upptäcktsfärd.
- Jag har också sett slutet på hela ön, sa hon.
- Oj oj oj, då måste du ha gått långt, svarade jag.
- Nä, men lite mer än fyra fem steg i alla fall.

Ja, det kan man ju förstå att det var jobbigt.

Nästa gång jag träffar henne måste vi gå ut i skogen och hälsa på mina drakar också. För ni vet väl att det finns drakar lite här och var i skogarna i Sverige?
Bakom mitt barndomshem i Älta finns till exempel herr och fru Drake. Dem har jag gett presenter och lekt med under hela min uppväxt. Herr Drake var rak och ståtlig, fru Drake var lite mer krumryggad och smal, jag antog att det var för att hon alltid fick göra allt hushållsarbete.

Jäkla manssamhälle.

Jag tror i alla fall att A skulle digga drakarna. Man kan, och bör, nämligen hoppa mycket ifrån dem. Annars blir de ledsna. Man måste också komma med lite gåvor så att de inte sprutar eld. Än så länge har de inte gjort det med mig, men det är ju för att jag kommit med gräs och blommor hela tiden. Då slipper man bli uppeldad. Bra att veta, när man är ute och går i de mörka skogarna.