Svininfluensan is in my family!
Nu har jag tränat lite försiktigt för första gången på över en månad. Känner mig alldeles nipprig av endorfiner, oj så skönt det är. Men jag var duktig, tog det så lugnt så lugnt trots att jag inte kunde låta bli att skrika lite när jag stod på vågen. Äsch, vad jag är larvig. Det var skönt att få röra på kroppen hur som helst, att känna att man gjorde något tyngre än att gå till tunnelbanan. Men det kan vara nog så jobbigt när man, som idag, springer halva vägen, upptäcker att mobilen är borta, kutar hem och hämtar den och sen rusar allt vad man har för att hinna med tågen som bara går var 20:e minut.
Jäkla Sharpnudeline.
Åt lunch med min lillebror idag och ve och fasa, karln har gått och fått svininfluensan. På riktigt. Han sa att han inte smittade längre, men jag höll mig lååångt ifrån honom hela tiden. Ingen kram, ingen klapp, ingenting! Jag får helt enkelt inte bli sjuk, det hinns inte med.
En livs levande svininfluensamänniska alltså, lustigt det där. Att det faktiskt finns, inte bara i tidningar och på tv. Folk här på jobbet har hållit ett visst avstånd till mig efter att jag kom tillbaka. Det känns lite spännande.
Undrar om jag ska börja hosta på skoj...
Jäkla Sharpnudeline.
Åt lunch med min lillebror idag och ve och fasa, karln har gått och fått svininfluensan. På riktigt. Han sa att han inte smittade längre, men jag höll mig lååångt ifrån honom hela tiden. Ingen kram, ingen klapp, ingenting! Jag får helt enkelt inte bli sjuk, det hinns inte med.
En livs levande svininfluensamänniska alltså, lustigt det där. Att det faktiskt finns, inte bara i tidningar och på tv. Folk här på jobbet har hållit ett visst avstånd till mig efter att jag kom tillbaka. Det känns lite spännande.
Undrar om jag ska börja hosta på skoj...
Kommentarer
Trackback
