Tröttheten saknar motstycke

En helg på M:s land är avklarad. Trots att vädret inte var lika fint som förra året, var det ändå väldigt väldigt roligt. Och god mat. Och en fantastiskt avslappnad tävlingsanda... emellanåt...

Trots att jag bara varit borta från stan en och en halv dag, känns det som en evighet. Det är väl lustigt? Och nu när jag är tillbaka slår det mig att sommaren faktiskt snart är slut. Jag sitter fortfarande och väntar på svaret om vart maj tog vägen. Känner mig helt lost i mina månader.

Igår började vi kolla på True blood, jag och O, och nu är det officiellt vår nya serie.

Skärmen börjar bli suddig av sömnbrist, ska spara mitt fokuserande till arbetsuppgifterna. Så länge jag har några...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0