Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Tidigt i morgon bitti lyfter jag och O mot Barcelona. Och jag blir ju så stressad av att inte allt är klart än. Har inte rakat benen, inte börjat stryka eller packa heller för den delen, inte rensat kylskåpet, inte röstat än (!) eller växlat pengar.

Min hjärna rusar, min puls dansar lindiehop och jag försöker andas ut all oro.

Och det värsta är att jag är helt ologisk i mitt humör. Ena sekunden är jag superglad, andra sekunden jättearg och detta går ju ut över O också.

Men så börjar jag känna igen mitt beteende och hur det påverkar O: s känslor och humör. Och jag bestämmer mig för att NEJ, jag vill inte vara jobbig två dygn innan jag ska resa utomlands, jag vill inte stänga in mig i ett skal av stress och bli helt schizofren beroende på hur nära flygplatsen jag kommer. Nä, jag ska vara glad och lycklig och anamma en mer kontinental attityd. Som jag brukar göra om jag ska iväg med någon som är MER stressad än vad jag är. Då är jag en fiilbunke, ännu värre, jag är typ ett rent kojuver.

Det allra värsta är, att min stress inte har någon logik. När O frågar vad jag är så stressad för börjar jag bara rabbla allt vi behöver göra och när han svarar att ja, men allt det kommer vi ju hinna med så fräser jag:
- Ja, men det är ju inte bara det.

Ologiska argument går bort, nu ska ja relaxa hela dagen och natten innan avresan. Kanske ska jag till och med ta en öl på flygplatsen i morgon bitti, bara för att riktigt visa hur avslappnad jag är?

Börja fylleringa vänner klockan 06.00 från Skavsta? Kan bli populärt...
Nä, så jävla frisinnad är jag inte än.
Snart kanske?