De enda med CSN-lån
Igår kväll var jag och S och åt lite mat på ett café på Sveavägen. Vi tänkte gå på bio, men pallade helt enkelt inte. Vi var ganska slut båda två. Jag hade haft två möten under dagen, sådant tär på en skör brunett!
Jag var mycket fokuserad på min avokado-sallad med keso, medan S satt och tittade på människorna runtomkring oss.
- Vi är på en jäkla ungdomsgård, sa hon plötsligt.
Jag tittade upp från paprikan och upptäckte att hon hade rätt. Det var en ungdomsgård där inne. Inte en person över 17 (förutom vi), samtliga med muffins och te framför sig. Det kom lite som en chock. Fikar inte folk i vår ålder längre?
Jo, det gör de ju, men inte på fredagar. På fredagar sitter 23-åringar antingen på en bar eller hemma och kollar på Idol. Det borde ju vara en mer 17-årig grej att göra, eftersom det är de som är den tittargrupp TV4 tror att de vänder sig till, men icke.
Vi var de enda med klädsamt mycket skrattrynkor, CSN-lån och vettiga mängder kläder på grund av kylan. Övrigt klientel satt ute och rökte i regnet. Förutom de som stod i kö för sittplats. Kö! På ett café!
Tycker det är roligt, att vi då och där märkte att vi inte var ungdomar längre. När vi var ungdomar, satt vi nämligen också på café. Med andra ungdomar. Nu var vi vuxna som satt på en ungdomsgård. Funny how that works.
Sen gick vi, som sensible adults, hem klockan halv tio. Man ska ju inte anstränga sig. Vissa av oss var ju tvugna att gå upp och jobba dagen efter.
Långvården here I come!
Hemskt har upplevt samma känsla. Tror dina storasystrar också håller med. Den där chocken när man upptäcker att man faktiskt inte är yngst längre, vilket betyder att det är dags att ta ansvar och vara vuxen. Huh
