Inkorgsdrama

Ibland tänker jag på det här med att svara på mail.

Jag har haft arbeten där man inte använt sig av mail och jag har haft arbeten där allt kretsar kring inkorgen. Där har människor alltid svarat på mail, om inte samma dag, så dagen därpå.

Det slår mig hur konstigt det är att vissa människor, som tar kontakt med mig via mail, sen inte svarar när jag gett dem svar. Hallå? Vart tog ni vägen? Kom det fram? Finns ni kvar? Det blir väldigt konstigt, för man börjar genast undra, skrev jag något konstigt?

När en mailadress är det enda man har till den personen, inget telefonnummer eller något annat, då blir man dessutom helt låst där. Man KAN inte ta nästa steg. Bollen är solklart på deras planhalva. Och själv är man målvakten som på grund av den galet långa backlinjen inte ser vart bollen tar vägen. Kommer det ett anfall? Spelar de runt den i det egna straffområdet? Är det inkast? Har de andra slutat spela?

Jaja, man kan inget göra förutom att vänta. Och det, mina damer och herrar, är inte min starka sida! 

Kommentarer
Postat av: Katarina

Jag tror att man har olika kulturer när det gäller email. I en värld som vill känna sig lite IT och cool så är ett lågt informationsflöde status. Det betyder att det är dödstraff på att skriva mass-mail, trycka på "reply to all", skicka vidare roliga grejer. Man har en gemensam data lagringsplats där man lägger allmän info, och skickar inga "onödiga dokument" utan bara en address. I den världen så har jag också märkt att man inte svarar på svars-mail. Det vill säga att man inte svarar "tack, bra jobbat" i ett eget mail. (Man kan väll inte ha ett helt mail bara för att vara trevlig!(??))

Du vet, får man 220 mail på en dag, och alla skall in i mobilen, så blir alla korta mail utan info bara två extra knapptryckningar, och trevlig social arbetsplats. Och dte har vi rationaliserat bort...

2009-10-13 @ 09:27:45
Postat av: Chippe

Instämmer, det är helt olika kulturer på olika arbetsplatser och i olika världar. Ibland har jag tänkt att det vore skönt att leva i en värld med bara email och inget telefonprat, men när det gått ett par dagar med bara en massa mail och ingen som ringer, blir man nästan tokig. Så en lagom blandning är bäst.

2009-10-18 @ 18:58:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0