Lyckligt klippt
Jag fick ögonbrynen färgade och plockade hos frisören igår.
- Det ser snyggt ut, inte alls onaturligt, förutom allt det röda såklart, sammanfattade hon min förvandling.
Det röda är alltså efter hennes hårda bortryckande av mina små fjuniga, fjantiga bryn. Aj.
Annars fick jag lite slingor och vi gjorde en ny plan för hur jag ska se ut till vintern.
- Vill du fortfarande spara ut eller har du ändrat dig igen? frågade hon.
- Jag har inte ändrat mig, svarade jag sturskt medans min hjärna viskade tyst för sig själv :"än".
O sa häromdagen att jag är allra finast i den längd jag har på håret nu, page ungefär.
- Men i vintras när jag hade kort och skulle börja spara ut det sa du att jag var finast i kort.
- Ja... men det var du då. Nu tycker jag faktiskt att du är finast i lite halvlångt hår.
På den lyxiga frisersalongen på Nybrogatan stod M och skröt till assistenten och receptionisten om hur tjockt hår jag hade. Och hur bra kvalitet det var på det. Och hur roligt det var att klippa mig.
Det är väl inte konstigt att jag har gått till henne i två år nu? Jag blir ju överöst av komplimanger och fina ord, jag känner mig som världens bästa människa när jag varit hos frisören.
Kanske gör hon ännu mer för mitt ego än mitt hår, men det är det fanimej värt. För jag är alltid glad, om än lite pank, när jag reser mig ur den mjuka stolen och borstar bort hårstrån från kjolen. Rent ut sagt överlycklig.
