Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Nä, jag kom inte på något smart alls i går. Det var helt enkelt en sådan dag.

Konstigt också att det absolut bästa med den var att komma hem till en sjuk O.

Hela dagen lät han ynklig i telefon och visste inte vad det var för fel på honom.

När jag kommer hem från yogan ligger han i sängen med dubbla byxor, dubbla tröjor och två täcken. Jag känner på hans panna.

- Nä, du har ju jättemycket feber, säger jag och sliter av honom allting, bolster som kläder.
- Hutter hutter hutter, svarar O.
- Nu får du äta lite så att du kan ta en Ipren, replikerar jag och trycker i honom bröd, buljong, vatten och värktablett.
- Ynk ynk ynk, hör jag från den blå isstatyn i sängen.

Sen somnade han som en stock medans jag städade upp efter hans sjukdag i lägenheten. Det kändes bra, att jag fick ta hand lite om honom också, och inte bara han om mig.

- Vad är jag någonstans? sa han när han vaknade.
- Du är hemma och har feber, ditt lilla pucko, sa jag och tryckte ner honom på kudden igen. Sen sov han nio timmar och kunde gå till skolan idag.

Uppdrag=slutfört!