Läste om misshandel
Läste i Aftonbladet om en kvinna som hade brutit in när hon sett en man misshandla sin son på tunnelbanan.
Först hade hon sagt att barnaga inte är tillåtet i Sverige, mannen sa att han slog sina barn och sin fru hur mycket han ville. Hon fortsatte att försöka få honom att sluta och då började han slå henne istället. Ute på perongen hade hon till slut tagit ett nackgrepp på mannen och försökt fälla honom samtidigt som hon ringde polisen.
Blir så imponerad av att människor trots risken för egen skada ger sig in i sådana här händelser. Modigt och tufft att genast tilltala mannen istället för att ringa polisen och hoppas att de skulle hitta honom.
Mannen fick fängelsestraff men behandlingstiden var så lång att han släpps om några veckor. Han ska betala 12 000 kronor till sin son i skadestånd. Sonens hemmaförhållanden utreds av socialen.
En förälder, kvinna eller man, som misshandlar sina barn. Ska de få chansen att återuppta föräldrarskapet? En gång är ett misstag? Ska de få få prova igen, ge kärlek, ömhet och vänlighet ett försök? Det är såklart en svår fråga, men jag har svårt att ha förståelse för en människa som slår ett barn. Väldigt, väldigt svårt.
Det är så skönt att höra om folk som ingriper! tack Lovisa! Dagligen händer det saker och alla vänder ryggen till.
När Roberth skulle åka in till stan själv för första gången som halvtonåring blev han påhoppad av ett gäng på pendeltåget. Ingen gjorde någonting.
När Carina blev överfallen på götgatan, vände alla ryggen till och låtsades som det regnade.
När min granne ramlade igenom isen med sin hund och förtvivlat försökte få hjälp att ringa ambulans för att han trodde att han skulle frysa ihjäl tittade alla förskräckta på honom och mumlade något om uteliggare.
Sådan är vår värld. Herregud. Om man nu inte vågar ingripa fysiskt kan man väl åtminstone ha hjärta att ringa polisen? Vad är det för fel på folk?
